Augusti månads rörelser på finansmarknaden har i hög grad präglats av förväntningarna på att den amerikanska centralbanken snart ska påbörja en nedtrappning av de månatliga obligationsköpen, som för närvarande uppgår till 85 miljarder dollar per månad. Det har bidragit till att spänningarna på finansmarknaden ökat.

På världens börser kan noteras att breda amerikanska börsindex hittills är ner i augusti och ännu sämre ser det ut i många av utvecklingsländerna. Däremot har den svenska börsen fortsatt att prestera även om det knappast varit någon tjurrusning på börsen.

Men efter årets kraftiga lyft är det ändå något av ett styrkebesked att den svenska börsen lyckats prestera en uppgång på lite drygt en procent. Därmed föll också vår rekommendation att ha en hög andel aktier (70 procent) i vårt allokeringsförslag väl ut.

På räntemarknaden har det varit än mer dramatiskt och de långa marknadsräntorna har fortsatt att stiga. I USA har tioårsräntan nu stigit till lite drygt 2,8 procent, vilket visserligen är en historiskt sett låg nivå, men ändå klart högre än de cirka 1,75 procent som räntan låg på när den amerikanska centralbankschefen Ben Bernanke började antyda att han såg ett slut på den mycket expansiva penningpolitiken.

I Sverige ligger motsvarande ränta på 2,5 procent och ränteuppgången har gått hårt åt många obligationsfonder. En utveckling som vi varnat för ett flertal gånger i våra månatliga marknadsgenomgångar.

Även på valutamarknaden har det varit en hel del dramatik. I flera tillväxtekonomier har valutorna fortsatt att försvagas. Bland annat har den brasilianska realen och den indiska rupien tappar rejält under de senaste månaderna. Det är en valutautveckling som delvis kan hänföras till förväntningarna på att den amerikanska centralbanken ska strama åt likviditetstillförseln.

Tesen har varit att en hel del av de pengar som Federal Reserve tillfört marknaden har sipprat vidare till tillväxtländerna. När det tillflödet minskar ska därmed även valutorna i tillväxtekonomierna försvagas.

Och när vi nu blickar fram mot september månad så är det mycket i skuggan av spekulationer kring den amerikanska centralbankens framtida agerande. Den 18 september hålls nästa penningpolitiska möte och det blir ett utmärkt tillfälle att räta ut de frågetecken som finns kring obligationsköpen.

Vi på Placera tror på ett mjukt besked från centralbankens sida. Det finns ingen anledning för centralbanken att dra åt penningkranarna så till den grad att den ekonomiska återhämtningen äventyras.

Det är även de besked som getts från centralbankshåll och bland annat uttrycker företrädare för den kommitté som styr över penningpolitiken (FOMC) oro över effekterna av den ränteuppgång som redan skett.

Fortsätter ränteuppgång så blir det på sikt en hämsko för ekonomin, inte minst för att den i så fall väntas påverka hushållens ekonomi och bostadsmarknaden negativt. Så det mesta talar för en mycket försiktig uppbromsning som borde kunna ge riskaptiten en skjuts uppåt. Bara ett tydliga klargörande av villkoren för och kring en eventuell åtstramning borde tas emot positivt på finansmarknaderna.

En ytterligare faktor som talar för ett fortsatt hyfsat investeringsklimat är den försiktiga vändning till det bättre som skett i EMU-området under senare tid. Med Tyskland som motor håller regionen på att ta sig ur recessionsträsket samtidigt som risken för en snar euorkollaps är på väg att helt falla ur riskbilden. Det här märks bland annat på att ränteskillnaden mellan Tyskland och krisländer som Italien och Spanien sjunkit till de lägsta nivåerna på drygt två år.

Ett litet orosmoment är det tyska valet till förbundsdagen den 22 september men vi räknar med att en koalition med förbundskansler Angela Merkel i spetsen tar hem segern. Det lär av många ses som en garant för att krisarbetet i EMU-området fortsätter att utvecklas i rätt riktning, vilket också  ska vara positivt för riskaptiten. Dessutom finns alltid möjligheten för Tyskland att föra en mer expansiv finanspolitik efter valet.

Vi räknar också med att ECB på sitt penningpolitiska möte den 5 september kommer att upprepa beskedet att banken strävar efter att hålla låga räntor under lång tid framöver. För även här är givetvis ränteuppgång som skett problematisk eftersom det riskerar att få negativa effekter på återhämtningen.

Lite mer oroliga är vi för att ett ånyo uppflammande amerikanska budgetbråk ska sätta en negativ prägel på finansmarknaden. Visserligen dröjer det till någon gång i månadsskiftet oktober/november innan den amerikanska statsapparaten åter slår i skuldtaket, men den hårda debatten kring statsfinanserna kan ta fart redan i september.

Någon bred överenskommelse är heller inte att vänta utan det lär bli samma typ av tillfälliga lösningar som präglat de senaste budgetöverenskommelserna. Det är knappast positivt för riskaptiten men givet att den amerikanska konjunkturen fortsätter att utvecklas i en positiv riktning så är det förhoppningsvis en konflikt som marknaden förmår att hantera. Det är ju trots allt så att den amerikanska budgeten har stärkts betydligt snabbare än någon kunnat förutse.

På det geopolitiska området är Syrien en potentiell risk. Men så länge konflikten inte eskalerar till mer än en begränsad militär markering från USA:s så bör det inte ha bestående negativa effekter för finansmarknaden.

Till det lite mer positiva hör också att Kinas ekonomi ser ut att ha fått lite bättre fart. Inköpschefsindex har krupit över 50-strecket, som enligt tumregeln markerar gränsen mellan tillväxt och nedgång, samtidigt som både import och export tagit fart. Överhettningsproblemen på finans- och fastighetsmarknad begränsar dock den politiska ledningens manöverutrymme och några bredare stimulanspaket väntar vi oss inte i närtid.

De globala börsrörelserna i augusti visar dock på en ökad nervositet hos många investerare. Börsföretagens värderingarna börjar på sina håll se utmanande ut och det kommer definitivt att finnas tillfällen, även i september, där vinsthemtagningarna dominerar börsbilden.

Många drar dessutom paralleller till förra höstens svaga börsutveckling. Då var dock den grundläggande ekonomiska bilden för världsekonomin betydligt mer besvärlig än den ser ut idag.

Vi räknar därför med att även septemberbörsen kommer att landa på plus även om vi inte väntar oss någon tjurrusning.

En grundförutsättning är givetvis att konjunkturbilden fortsätter att stärkas och att politikerna inte trampar i galen tunna när den ekonomiska politiken delvis ska läggas om. Den svenska börsen borde dessutom få lite extra draghjälp av den ekonomiska ljusningen i EMU-området. Vi väljer därför att ligga kvar med en aktieandel på 70 procent i vårt allokeringsförslag.

På råvarumarknaden har det varit stora rörelser både uppåt och nedåt i augusti. Sammantaget har dock breda råvaruindex rört sig uppåt. Vi tror att den positiva trenden kan fortsätta om och när den globala konjunkturbilden stärks.  Vi behåller därmed vår råvaruandel på fem procent och upprepar att det är mot själva råvaran och inte råvaruföretagen som exponeringen sker mot. Det finns i Avanzas fondutbud några breda råvarufonder som passar för den typen av exponering.

Räntemarknaden är extra klurig den här gången. Den kraftiga ränteuppgång som skett i långa löptider har gett många obligationsfonder stora problem. Det talar för att man ska undvika fonder med exponering mot långa marknadsräntor.

Å andra sidan kan ett tydligt klargörande från Federal Reserve kring villkoren för en neddragning av obligationsköpen bidra till att oron på räntemarknaden dämpas. Men givet att vi redan har stor exponering mot aktiemarknaden vill vi inte addera ytterligare risk i allokeringsförslaget utan väljer att ha likviditeten i korta ränteplaceringar eller bankbok.

Allokering för september blir därmed 70 procent aktier, 25 procent räntor och 5 procent råvaror.