Centralbankschefen var faktiskt hyggligt optimistisk om den amerikanska tillväxten och räknar med att tillväxten tar lite bättre fart under årets andra halvår. Däremot konstaterar han att att tillväxten i år sammantaget blir lägre än banken tidigare räknat med och inte räcker till för att få ner den höga arbetslösheten.

Några nya stimulansåtgärder flaggade han inte för även om han samtidigt konstaterade att Federal Reserve fortfarande har verktyg för att stimulera tillväxten. Några konkreta åtgärder presenterades inte utan istället hänsköt ha frågan till det tvådagarsmöte som ska hållas i början av september. Så fortfarande finns nya stimulansåtgärder kvar på agendan och det är säkert ett skäl till att börsen har återhämtat sig efter att analytikerna fått grunna lite på vad Bernanke egentligen sa.

Det är dock tydligt att centralbankschefen känner sig lite desperat eftersom han väljer att efterlysa åtgärder från flera andra håll. Bland annat vädjar han politikerna i Washington om åtgärder för att hantera  budgetkrisen samt avsluta sina käbbel om skuldtaket, något som skadat amerikansk ekonomi enligt fler bedömare än Bernanke.

Dessutom efterlyser han åtgärder för att få fart på bostadsmarknaden, eller i alla fall för att undvika ett nytt prisras. Hushållens pessimism når numera ständigt nya höjder, vilket bekräftas i dagens Michigan-siffror över hushållshumöret. Indexet föll till 55,7, vilket är liktydigt med en recessionsvarning.

Att han dessutom gav sig på europeiska politiker för senfärdighet i hanterande av krisen i Europa var också lite förvånande eftersom det indirekt är en kritik mot ECB för att inte göra tillräcklig mycket. I centralbankskretsar ses inte sådan passningar med särskilt blida ögon men Trichet får chansen att ge igen vid sitt tal imorgon.

Bernankes tal innebär att nästa veckas skörd av bland annat inköpschefsindex för flera länder samt amerikanska sysselsättningssiffror för augusti väger ännu tyngre. Skulle siffrorna komma in lägre än väntat så ökar givetvis sannolikheten för att den amerikanska centralbanken tvingas agera i september, trots en viss ovilja hos flera ledamöter i bankens ledning.