Att finansminister Anders Borg använder det nyckfulla aprilvädret som metafor för det ekonomiska läget är kanske en fyndig jämförelse. När vi på placera.nu ska sätta vår etikett på årets vårbudget konstaterat vi att Anders Borg räknar med att alla ska bidra till en ekonomisk återhämtning, utom han själv.

Å ena sidan kan man se den i princip obefintliga listan på finanspolitiska åtgärder som vår finansminister gör, det vill säga hävda att vi behöver ha goda säkerhetsmarginaler i budgeten om läget förvärras. Det är en pragmatisk inställning, men hur sådana åtgärder skulle kunna tänkas se ut får vi egentligen inga besked om. 

Istället är det bara i det fall svensk ekonomi utvecklas bättre än väntat som det kan bli aktuellt med åtgärder som exempelvis ett femte jobbskatteavdrag eller en sänkning av bolagsskatten. En ekonomisk politik men ett tydligt procykliskt anslag som snarare förstärker än minskar svängningarna i ekonomin.

Å andra sidan tyder vårbudgeten på en brist på visioner och dessutom betyder det att Sverige än en gång väljer att åka snålskjuts på andra länders åtgärder för att hålla världsekonomin i rullning. Det blir lite absurt när Sverige, som är ett av de länder som skulle kunna stimulera ekonomin, väljer  "sparlinjen".

Inrikespolitiskt är det säkert rätt val eftersom sparlinjen är populär bland väljarna, men internationellt lär vi inte få så många pluspoäng. Krisländerna är nog trötta på svenska pekpinnar. Internationella institutioner som IMF har länge efterlyst att länder med utrymme ska göra mer för att stimulera sin egen inhemska efterfrågan.

Så ur stimulanssynpunkt är budgeten verkligen inget att yvas över utan i första hand läggs ansvaret på Riksbanken att hålla ekonomin i rullning. Följdriktigt räknar Finansdepartementet med att reporäntan ska ha sänkts från dagens 1,50 procent till 1,00 procent innan årets slut. 

När det gäller synen på den ekonomiska utvecklingen kan man också tolka vårbudgeten ur lite olika aspekter. Prognosen för årets tillväxt är visserligen klädsamt återhållsam med en tillväxt som väntas landa på 0,4 procent. Det ligger i nivå med Konjunkturinstitutets färska prognos.

Sen drar dock Finansdepartement på ordenligt och blir superoptimister. Tillväxten väntas bli 3,3 procent 2013 och 3,6 procent 2014. Även åren efter dessa väntas tillväxten överstiga 3 procent och den svenska statsskulden (brutto) faller därmed ner till 15,6 procent av BNP år 2016. Någon nettoskuld har vi inte haft i sedan 2004.  Så om det är ser lite dystert ut just nu så ska det bli rena våryran inom en snar framtid.

Det här är en prognos som sticker ut riktigt ordenligt jämfört med exempelvis Konjunkturinstitutets långtidsscenario. Givet hur den ekonomiska långsiktsbilden, inte minst vad gäller sparkrav, ser ut i EMU-området och USA under de kommande åren är det lite svårt att svälja Finansdepartementets kalkyler.

Så sammanfattningen av vårbudgeten får bli att den präglas av en tydlig vårtrötthet när det gäller åtgärder men när det gäller tillväxten har man redan börjat ladda för en ordentligt tilltagen höstskörd.