En av de stora, svenska makroekonomiska gåtorna under årets andra kvartal var den överraskande pessimistiska bild av ekonomin som företagen i tjänstesektorn uppvisade i inköpschefsindex för tjänstesektorn.

Visserligen var det ingen som räknade med någon större eufori men givet lägre räntor, en stabil ekonomi för hushållen och fortsatt hygglig bostadsmarknad så fanns det ändå förhoppningar om att tjänstesektorn skulle kunna agera lite motor för tillväxten.

Därför var det så förvånande att inköpschefsindexet stadigt sjönk under våren och försommaren och noterade ett riktigt bottennapp på 44,9 i juni. Klart under den 50-nivå som markerar gränsen mellan tillväxt och nedgång och snarast pekade indexet mot en tämligen djup recession i tjänstesektorn. Det förtjänar också att nämnas att det svenska inköpschefsindexet för tjänstesektorn då låg en bra bit under nivåerna som uppmättes i EMU-områdets allra värsta krisländer.

När indexet i juli stiger med drygt 11 enheter till 56,6 så är det visserligen överraskande starkt men uppgången ska också ses mot bakgrund av de förvånande svaga indexen under föregående månader.

Så antingen kan man se det starka juli-indexet som att det i juli varit närmast rekordfart i tjänstesektorn eller som mer av en normalisering efter ett ovanligt svagt efterfrågeläge. Vi på Placera väljer den sistnämnda tolkningen och räknar med att indexet framöver kommer att stabiliseras en bit under dagens nivå men klart över 50-strecket. För en korrektion nedåt talar dessutom att det rör sig om en sommarmätning och att dessa alltid är förknippade med lite osäkerhet.

Enligt färska siffror från SCB sjönk produktionen i tjänstesektorn med 0,4 procent mellan maj och juni. Svagt, men inte så svagt som inköpschefsindexen indikerat.

För att summera var dagens inköpschefsindex för tjänstesektorn mycket goda nyheter för den svenska konjunkturen som behöver all draghjälp den kan få. Siffran ska dock tolkas med viss försiktighet och lär inte betyda att vi får se någon monstertillväxt i tjänstesektorn framöver.