"Jag borde få beröm", säger huvudägaren Accents representant i Candykings styrelse, Jan Ohlsson, till SvD. Det är ett uttalande som alla kollegor i riskkapitalbranschen kanske inte håller med om. Antagligen finns det en och annan som hellre skulle utnämna honom till årets clown.

Inför Candykings notering rekommenderade Placera att inte teckna aktien. Givet teckningsintervallet, brett som ett krondike, ansåg vi att det inte fanns mycket utrymme för uppvärdering. Jämfört med det godisbolag som redan finns på börsen, Cloetta, hade en fetare rabatt varit på sin plats för den högre risk man tar i ett tidigare oprövat börsbolag.

Det här med att värdera risk och skatta den rabatt man ska för att ta högre risk är något som många uppfattar som ett onödigt teoretiserande kring aktier. Fallet Candyking är en utmärkt illustration över hur det funkar i praktiken.

Det är lite som att lansera ett helt nytt varumärke i godishyllan. Kunderna har sina favoriter och för att de ska våga testa någonting helt nytt är de inte villiga att betala samma pris som de betalar för sitt favoritgodis – det godis de vet att de gillar. Därför lanseras ofta nya varumärken i godishyllan med rabattkuponger, inte bara massiv reklam.

Som investerare i ett nytt och oprövat börsbolag vill man ha en rabatt därför att man inte har någon börshistorik att falla tillbaka på som visar hur bolaget går och står i tuffa tider. Ledningen är ofta ny och oprövad och har inte hunnit bevisa sig.

Den historik vi hade att falla tillbaka på var vad huvudägaren, riskkapitalbolaget Accents, tidigare har gjort. Och här förskräcker utförsäljningen av Scandbooks. Kort efter Scandbooks listning på First North 2010 tvingades bolaget till krisbesparingar, tvärt emot signalerna i prospektet, och kursen föll som en sten.

"Antingen har Accent/Scandbookmedvetet blåst aktieköparna eller så har de haft pinsamt dålig koll på verksamheten. Oavsett vilket är nog riskkapitalisten Accents rykte som säljare inte på topp i marknaden efter Scanbook-haveriet. Accent äger bland annat Karamellkungen (Candyking, red anm), som kanske ska noteras snart. Varningsflagg är hissad", skrev E24/SvD i en kommentar vid tidpiunkten.

När Candyking tidigare i veckangick ut med en vinstvarning för fjärde kvartalet var det som att titta på en repris från 2010. Två fabriksbränder i oktober hade plötsligt visat sig få större konsekvenser än vad ledningen trodde. Dessutom var valutaeffekterna oväntat stora.

Två händelser som inte borde komma som någon överraskning för ledningen blir plötsligt faktorer som först leder till förlängd teckningstid när den nya informationen ska ut och i förlängningen välter hela noteringen.

Antingen visste Candykings ledning och styrelse om de negativa faktorerna men försökte mörka eller så hade de ingen aning förrän i slutet av teckningsperioden. Det är svårt att avgöra vilken förklaring som är värst. Bägge var fullgoda skäl att återkalla sin anmälningssedel.

Vi delar Candykings uppfattning att händelserna inte bör påverka bolagets långsiktiga värde. Aktien ska värderas på basis av vad vi tror om resultatutvecklingen nästa år och framåt.

Men investerarnas välgrundande skepsis mot Candyking och Accent handlar inte om resultatet fjärde kvartalet utan brist på förtroende. Aktier är en förtroendebransch. Då måste man agera förtroendeingivande och kan man inte det så måste man bjuda på feta rabatter.

Det finns i marknaden en generell skepsis mot riskkapitalbolag som säljer sina bolag på börsen eftersom deras avsikt ofta är att bara krama pengar ur noteringen. Det innebär att de behöver vara extra tydliga med information och avsikter. Det gäller framför allt Accent efter tidigare fiasko.

Trots det var Candykings prospekt tämligen luddig på flera punkter. Och trots det var informationen kring fabriksbränderna och valutaeffekterna så valhänt den kan bli. Det är inte bara Accent som sjabblar. Hur rådgivarna Carnegie och Nordea tänkte kan man också fundera över. 

En normalbegåvad PR-konsult hade förmodligen kunnat upplysa alla inblandade om det här, men det hör dessvärre till vanligheten att man handlar upp PR-tjänster först efter att man tryckt på go-knappen och noteringsprocessen hunnit in på upploppet. Det ligger nära till hands att gissa att det var vad som hände i fallet Candyking.

Och det finns fler nya börsbolag som kantats av förtroendefrågor. När fastighetsbolaget Platzer nyligen gick till börsen välkomnades de nya ägarna med att storägaren Wallenstam vräkte ut alla sina aktier första noteringsdagen. Sådana händelser gynnar inte förtroendet.

Kort inför Sanitecs notering dök det plötsligt upp ett tillägg till prospektet där en möjlig EU-bot på 64 miljoner kronor presenterades. Även om risken för att det skulle hända omnämndes i det första prospeket är det inte bra att nyheten kommer mitt under noteringsprocessen.

Men frågan är nu om kollegorna i riskkapitalbranschen vågar närma sig börsen med sina portföljbolag efter Accents allra klarast lysande fiasko. En positiv sak har i alla fall kommit ut från Candykinghistorien, nämligen att förståelsen för och synen på risk sannolikt blivit lite nyktrare. Kanske också hos säljarna.