De cypriotiska myndigheterna försöker nu, av allt att döma, hitta en lösning på sina finansieringsproblem som innebär att man visserligen inför en tillfällig bankskatt men att den ska bli betydligt lägre än i Trojkans (EMU, ECB och IMF)  ursprungliga förslag. För att finansiera mellanskillnaden för att uppnå sparbetinget ska i sin tur andra lösningar prövas.

Det senaste budet är att cypriotiska politiker beslutat sig för att skapa en "solidaritetsfond" för att öka intäkterna. Det är i skrivand stund oklart mer exakt vad den ska innebära.

En annan möjlighet är att Ryssland lånar ut dessa pengar. Ryssland har redan tidigare lånat ut pengar till Cypern och har behov av att skydda sin investering och de miljarder av ryska insättares pengar som finns på cypriotiska konton.

Problemet är att ett sådan lösning med stor sannolikhet kommer att väcka ont blod i Trojkan och på sikt riskerar att försvåra problemen för Cypern, om de diskuterade lösningarna överhuvudtaget är möjliga att acceptera för Trojkan.

För det första har de cypriotiska bankerna fortfarande ett stort behov av att ha tillgång till likviditet via ECB. Den likviditeten riskerar att strypas direkt om man inte hittar en lösning som ECB kan acceptera. På sikt kan det också börja ifrågasättas om inte cypriotiska banker ska ha andra villkor även om man skulle presentera en lösning som ECB på kort sikt kan acceptera.

En lösning där Ryssland står som delfinansiär lär dessutom knappast motverka en så kallad "bank-run" där spararna, och de som placerat sina tillgångar på Cypern av andra skäl, tar ut sina pengar i stor omfattning.

Ett andra problem är att rysk finansiering ökar landets grepp över Cypern och i sin tur väcker frågetecken kring landets oberoende. Det lär ställa till problem inom hela EU-samarbetet eftersom det finns en risk för att Cypern försöker gynna ryska intressen på bekostnad av andra lösningar alternativt motsätta sig förslag som motverkar ryska intressen.

Det tredje och mest uppenbara problemet är att det här räddningspaketet inte kommer att vara det sista. Cypern är ett land i recession och det finns få, om ens något, tecken på att landet ska kunna vända en negativ trend under de närmaste åren. Så nya förhandlingar om räddningspaket väntar längre fram och Cyperns politiker bäddar illa för sig själva ur förhandlingssynpunkt.

Dessutom kan det även med viss rätt hävdas att politikerna lurar sin egen befolkning att det finns en enklare och mer elegant lösning än att böja sig för Trojkans krav. Det blir i så fall en kortsiktig vinst för cyprioterna i stort.

Ska man säga något positivt om det förhandlingsspel som pågår så är det att Cypern i allt högre grad framstår som ett specialfall i det europeiska krisarbetet. De beslut som slutligen kommer att tas när det gäller cypriotisk ekonomi kommer därför inte att ses som en total omsvängning av strategin inom EMU. Exempelvis lär inte Spanien och Italien behöva vara särskilt oroade för att cypriotiska lösningar också ska behöva drabba dem.

Och kanske är det här ett av skälen till att finansmarknaderna beter sig förhållandevis lugnt. En så här "liten tuva" kommer inte att tillåtas fälla den koloss som EMU-samarbetet är. I förlängningen kan man dessutom tänka sig att en finanskris i spåren på ett haveri på Cypern kommer att leda till ECB:s planera på köp av statsobligationer (OMT) aktiveras om den finansiella oron ökar påtagligt i Spanien och Italien.

Däremot väcker den pågående krisen givetvis frågan om det långsiktigt hållbara i att hålla ihop ett monetärt samarbete där i stort sett ingen är nöjd med utvecklingen. Vi räknar med nya vågor av oro där den kanske främsta utmaningen är höstens tyska val. Det är inte svårt att se hur utskällda tyskar i allt högre utsträckning förlorar tron på EMU-samarbetet och att det får effekter på det tyska valresultatet.