Igår fick vi besked från det europeiska statistikorganet Eurostat att hela sex euroländer missat de budgetmål som sattes upp för 2012, i flera fall med grov marginal. I hårt krisdrabbade länder som Grekland, Spanien, Slovenien och Portugal steg till och med budgetunderskotten trots hårda besparingsprogram och finansiella överrockar i form av Trojkan (IMF, ECB och EU-kommissionen).

Men det är inte på besparingsområdet de stora missarna gjorts. Istället är det grova missbedömningar av hur hårt besparingarna skulle slå på tillväxten i enskilda länder, och därmed i EMU-området i stort, som är den stora boven i dramat. När BNP sjunker blir det givetvis svårare att uppnå besparingsmål som oftast är satta i relation till BNP-nivån i det enskilda landet. Trojkan hade i sin tur räknat med svagt positiv tillväxt i de flesta krisländer, trots de kärva åtgärderna.

Och sett till hur konjunkturen i EMU-området utvecklats hittills i år så ser det ut att bli svårt att uppnå besparingsmålen även i år.

Tisdagens preliminära inköpschefsindex för EMU-området bekräftar bilden av en ekonomi som fortfarande befinner sig i en allvarlig recession. Inköpschefsindex för industrin ligger i april på 46,5 och med ett värde på 46,6 är det endast marginellt bättre i tjänstesektorn. I bägge fallen ligger indexen därmed med bred marginal under det 50-streck som enligt gängse tumregel markerar gränsen mellan tillväxt och tillbakagång.

Det borde därmed, kan man tycka, skaka ordentligt på finansmarknaderna. Under tisdagen ser vi dock kraftiga börsuppgångar över hela Europa samtidigt som marknadsräntorna i länder som Spanien och Italien fortsätter att sjunka. I Italien är tioårsräntan på väg under fyra procent och i Spanien genomfördes på tisdagsmorgonen en mycket lyckad emission av statsskuldsväxlar, där räntan på tremånadersväxeln sjönk till 0,12 procent samtidigt som köparna stod i kö.

En bidragande faktor till större lugn på finansmarknaderna är sannolikt den lite mjukare ton kring kraven på besparingar i krisländerna som i första hand anslagits av IMF men också fått genomslag i EU-kommissionen.

Det har blivit allt mer uppenbart för de inblandade att om man i det här läget lägger ytterligare sten på bördan genom att kräva nya åtstramningsåtgärder, är det en närmast säker väg mot en total konjunkturkollaps. Så några nya åtstramningspaket lär inte tvingas fram i närtid.

På kort sikt lär det här gynna den ekonomiska utvecklingen i stort. En extra drivkraft kommer sig dessutom av att den direkta negativa effekten av de besparingsprogram som genomfördes under fjolåret minskar ju längre in på det här året vi kommer.

Vi såg redan i gårdagens mätning av hushållshumöret att konfidensindikatorn för EMU-området i stort steg något i april. Detta på tvärs mot marknadens förväntningar om att hushållshumöret skulle fortsätta att vika ner. Så hoppet om en europeisk konjunkturvändning under andra halvan av 2013 lever trots allt vidare.

Att ECB-chefen Mario Draghi i sin tur anslagit en allt mer pessimistisk ton kring den ekonomiska utvecklingen i EMU-området  borde i sin tur te sig skrämmande. Men även här finns, från finansmarknadens perspektiv, en alternativ tolkning av budskapet.

För om ECB är orolig över den ekonomiska utvecklingen så ligger det nära till hands att nya stimulansåtgärder kommer att presenteras efter deras penningpolitiska möte i nästa vecka. I första hand ska det i så fall röra sig om en räntesänkning men det ryktas också om åtgärder för att få igång bankutlåningen till företag och hushåll. Stigande förväntningar på stimulansåtgärder från ECB hjälper till att driva upp riskaptiten bland investerare.

Men svaga konjunktursignaler fortsätter trots allt att dominera den kortsiktiga globala konjunkturbilden, vilket vi fick ytterligare en bekräftelse på när nattens inköpschefsindex från Kina  inte lyckades uppnå förväntningarna och när eftermiddagens inköpschefsindex för industrin i USA  (Markit) backade från 54,6 i mars till 52,0 i april.

Det här bidrar till att spänningen byggs upp inför det tyska IFO-indexet som presenteras på onsdag förmiddag. Indexet väntas ha sjunkit marginellt från 106,7 i mars till 106,2 i april.

Om siffrorna blir bättre än så lär det bidra till att riskaptiten på finansmarknaderna kan hålla i sig. Men vi är tveksamma om placerare kan förmås svälja nya konjunkturbesvikelser från Europas viktigaste ekonomi.