Den svenska ekonomin utvecklas rekordstarkt, tillväxten har blivit högre än väntat och arbetsmarknaden förbättras stadigt.

Det skriver Riksbanken i en sammanfattning av den penningpolitiska diskussionen vid mötet den 14 december.

Vice Riksbankschef Svante Öberg sade att han inte kände sig "helt komfortabel" med en reporänta på 1,25 procent "med en BNP-tillväxt på över 5 procent, ett resursutnyttjande som är i stort sett normalt och en inflation och inflationsförväntningar på cirka 2 procent.

"En traditionell Taylorregel skulle i dagsläget resultera i en reporänta på 3-4 procent", sade Svante Öberg, som befarade att man missar något väsentligt om man efter den djupaste lågkonjunkturen sedan början av 1990-talet omedelbart försöker få upp den underliggande inflationen till 2 procent.

"Det kan få ta lite längre tid i ett sådant läge", sade han.

Svante Öberg tror också att det uppstår problem i ekonomin på andra håll om man har en mycket låg ränta under en lång period, eftersom det påverkar kreditexpansion och tillgångspriser, och kan leda till felinvesteringar och tillgångsprisbubblor, som när de spricker orsakar stora problem i den reala ekonomin.

Han förväntar sig därför att reporäntan kommer att höjas med 0,25 procentenheter även vid de kommande två penningpolitiska mötena, vilket är i linje med räntebanan i utkastet till penningpolitisk uppföljning och marknadens förväntningar.

Om återhämtningen i ekonomin fortsätter i enlighet med prognosen så är Svante Öbergs bedömning att reporäntan behöver höjas också vid vart och ett av de återstående penningpolitiska mötena under 2011.

"Det skulle innebära en något brantare bana uppåt under andra halvåret 2011 än den redovisade räntebanan. Men med hänsyn till osäkerheten om ränteutvecklingen på längre sikt så vill han inte reservera sig mot räntebanan utan nöjer sig med denna markering", står det i protokollet.

Redan känt var att vice riksbankschef Karolina Ekholm och vice riksbankschef Lars EO Svensson reserverade sig mot beslutet att höja räntan med 0,25 procentenheter till 1,25 procent och mot reporäntebanan i den penningpolitiska uppföljningen.

De ansåg att den föreslagna räntebanan innebär en mer åtstramande penningpolitik än vad som framgår av den penningpolitiska uppföljningen. Den skulle leda till en större förstärkning av kronan än i uppföljningens prognos och betydligt högre långa räntor än i dagsläget. Detta skulle sänka inflationen och höja arbetslösheten.

Att räntebanan väntas leda till en större förstärkning av kronkursen än i prognosen grundas på uppfattningen att utländska styrräntor kommer att stiga långsammare och att växelkursen påverkas av nuvarande låga utländska långa marknadsräntor, ansåg Karolina Ekholm och Lars EO Svensson.