Genom att studera effekten av tidigare nedgraderingar av länders kreditbetyg kommer Nordea fram till att den kan komma att bli förhållandevis måttlig.

Effekten av nedgraderingen av Japans kreditbetyg år 1998 gav på kort sikt högre räntor på tioårsobligationen. Detta då investerares krav på högre riskpremier för att investera i japanska obligationer övervägde det faktum att riskaptiten föll med större efterfrågan på säkerhet (vilket vanligtvis leder till högre efterfrågan och lägre räntor på statspapper).

Ifall USA förlorar sitt AAA-betyg väntas ett liknande scenario på kort sikt i USA.

Nordea skriver dock att eftersom räntan på den amerikanska tioåringen fallit på grund av svag ekonomisk statistik kan man inte utesluta att en nedgradering i just USA:s fall istället skulle kunna innebära lägre räntor på statsobligationer eftersom kravet på riskpremie potentiellt skulle kunna övervägas av den större efterfrågan på säkerhet.

En nedgradering av amerikansk skuld skulle alltså kunna innebära lägre räntor på amerikanska statspapper.

Att effekten för USA skulle bli måttlig stöds ytterligare av det faktum att ungefär hälften av räntespreadsökningen mellan länder som fått se sitt betyg sänkt och benchmarkräntor infann sig under halvåret före nedgraderingen av betyget. En sådan förväntningseffekt har inte setts i USA.

Oavsett vad som händer på kort sikt visar det japanska fallet att makrofundamenta är viktigare än kreditvärdering på lång sikt, då räntan på Japans tioåriga statsobligationer fortfarande är runt 1 procent.

För utvecklingen på amerikanska statspappersräntor ter sig således landets förmåga att ta sig ur den svaga ekonomiska situationen viktigare än kreditbetyget. Från politiskt håll är det också viktigt att övertyga marknaderna om att USA kan hantera de långsiktiga strukturella problemen med till exempel Medicare och Social Security, enligt Nordea.