Den gemensamma aktionen med "dollar-swaps" som fem centralbanker genomförde igår fick verkligen fart på finansmarknaderna. I praktiken betyder åtgärden att den amerikanska centralbanken (Federal Reserve) växlar sina dollar mot den valuta som motparten handlar med mot löfte om att växla tillbaka pengarna vid en förutbestämd tidpunkt i framtiden. Det här ger i sin tur den andra centralbanken möjlighet att erbjuda dollarlån till banker i den egna regionen.

Dollar-swaps introducerades första gången 2007 och blev med tiden ett mycket viktigt verktyg för att motverka den brist på dollar som uppstod i den förra finansiella krisen som kulminerade under 2008.

Som mest lånade Federal Reserve ut cirka 600 miljarder dollar till andra centralbanker och den kanske viktigaste effekten, förutom att ge banker tillgång till nödvändigt kapital, var att interbankräntorna sjönk kraftigt när utlåningen väl tog fart.

Den här gången blir dessutom avtalen bilaterala vilket gör att operationen även kan göras mellan andra valutapar. Det innebär att banker i praktiken får tillgång till lån i vilken omfattning och i vilken valuta som helst. Den enskilda centralbanken sätter i sin tur villkoren för lånen.

Orsaken till att man nu återintroducerar den här typen av operationer är att det börjat uppstå spänningar på finansmarknaden till följd av krisen i Europa. Det har blivit allt dyrare för europeiska banker att låna i dollar på den öppna marknaden och det ryktas dessutom om akuta likviditetsproblem hos en eller flera europeiska storbanker.

Ytterligare skäl att agera är att interbankräntorna återigen är på väg upp och att det kommit oroväckande signaler om att bankerna börjat strama åt sin kreditgivning. Och trots hygglig amerikansk konjunkturstatistik så växer oron för att världen är på väg i en konjunktursvacka. Därför var det dags att börja använda delar av den penningpolitiska arsenal som fortfarande finns till hands

Hur det här kommer att fungera på lite längre sikt är givetvis svårt att sia om. Att bankaktier rusar på beskedet är lättförståeligt eftersom bankernas upplåningskostnader sjunker.

Å andra sidan hoppas säkert centralbankerna att det här betyder att även utlåningsräntorna sjunker och att utlåningen från bankerna tar förnyad fart. Det återstår att se och är långtifrån säkert i det nuvarande ekonomiska klimatet.

I förra finanskrisen tog det också viss tid innan det riktigt stora behovet av den här typen av operationer kom. Men med gårdagens operation har centralbankerna i alla fall tillförsäkrat att pengar finns tillgängliga om behovet blir akut och dessutom minskat risken för att interbankräntorna springer iväg till ohållbara nivåer.

De grundläggande problemen med statsfinansiell kris i EMU-området, risk för global konjunkturnedgång och hård press på europeiska banker finns trots allt kvar.

Fortfarande väntar vi dessutom på att ECB och IMF ska agera kraftfullare för att stävja krisen i Europa. Först då vågar vi tror på en mer uthållig uppgång på världens börser. Åtgärden med dollarswappar köper dock politikerna tid.

En möjlig positiv bieffekt av gårdagens åtgärd är att europeiska banker blir mer välvilligt inställda till att hålla europeiska obligationer under devisen att kliar du min rygg så kliar jag din.

En konkret negativ effekt är att råvarupriserna tog en rejäl skjuts uppåt på beskedet och därmed riskerar att skapa nya inflationsproblem i Asien i allmänhet och Kina i synnerhet.

Negativt för den ekonomiska tillväxten i regionen som visar tydliga tecken på att backa. Inköpschefsindex för Kina har sjunkit under 50-strecket och den indiska tillväxten har dämpats rejält - för att ta två exempel.