Det är många som försöker hitta möjliga förklaringar till den senaste tidens våldsamma rörelser på världens börser. Men vare sig det är robothandel, blankning, rädda småsparare, daytraders, hedgefonder eller pressade finansiella institutioner som är boven eller bovarna i dramat så finns det givetvis händelseutvecklingar som utlöser dessa reaktioner.

Då är vi tillbaka i gamla favoritresonemang som statsskuldskris, eurokris och en stigande oro för en ny kraftig konjunkturavmattning. Och därvidlag har den senaste tiden innehållit en del bränsle till förnyad oro.

I USA stiger misstron mot politikernas förmåga att hantera den svåra budgetsituationen och nu har president Obama kommit med ett nytt budgetutspel. Han går en svår balansgång i ett försök att på kort sikt stimulera den inhemska efterfrågan samtidigt som budgeten ska balansera på lite längre sikt. Få tror att han ska lyckas. Desto fler anser att det istället kommer att uppstå nya politiska strider som riskerar att förlama det politiska arbetet precis när den ekonomiska stimulansen blir som mest nödvändig.

I Europa fortsätter käbblet kring stöd till de krisdrabbade länderna och någon gemensam euroobligation tycks inte bli aktuell. Samtidigt har vi fått se hur den ekonomiska tillväxten i euroområdet i det närmaste stannat av vilket i sin tur gör att krisarbetet lär gå ännu tyngre framöver. Nu ökar ju exempelvis oron för hur europeiska banker ska klara sin finansiering när ekonomin bromsar.

I bakgrunden lurar dessutom risken för att ett eller flera länder tvingas till betalningsinställelse. Det blir till exempel omöjligt för Grekland att klara de utlovade utförsäljningarna av statlig egendom i det här finansiella klimatet. Frågan är om de därmed klarar de krav som IMF och EU har satt upp för ytterligare stöd.

Den allt överskuggande faktorn bakom den senaste tidens börsfall är dock att de kommit mycket oroväckande signaler kring konjunkturutvecklingen, inte minst i USA.

Philadelphia Fed-index, som mäter den industriella aktiviteten i Philadelphiaregionen, sjönk från +3,2 i juli till -30,7 i augusti när siffrorna publicerades under gårdagen. Historiskt sett har ett så brant fall i detta index förebådat en kommande recession, undantaget är 1995 (se diagrammet nedan). Dessutom var ett motsvarande index för New York en nästan lika stor besvikelse när det publicerades tidigare i veckan.

Även i övrigt var det sura siffror under gårdagen då nyanmälda arbetssökande åter steg över den symboliskt viktiga gränsen 400.000 och försäljningen av befintliga hus fortsatte att uppvisa en sjunkande trend i juli.

De riktiga domedagsprofeterna fick dessutom vatten på sin kvarn när inflationen i USA visade sig stiga snabbare än väntat. I juli landade inflationstakten på 3,6 procent, vilket i sin tur begränsar hushållens konsumtionsutrymme inte minst för att stigande bensinpriser förklarar en stor del av prisuppgången. I bakgrunden viskas det om ett mardrömsscenario med stagnerande tillväxt med  fortsatt hög arbetslöshet samtidigt som inflationen fortsätter uppåt, så kallad stagflation. Men det är nog att dra alltför långtgående slutsatser av den senaste tidens utveckling.

Vi på placera.nu har ju sedan en tid tillbaka haft en skeptiskt inställning till såväl krishantering som konjunkturutveckling och räknade med att det skulle påverka finansmarknaderna negativt.

Men vi är överraskade av den senaste tidens starka reaktioner på de finansiella marknaderna, inte bara att börsen fluktuerar så kraftigt utan också det faktum att marknadsräntorna sjunkit så dramatiskt. En svensk tioårsränta under 2 procent, vilket är vad vi ser nu, fanns knappast på kartan tidigare.

Mycket av det som vi fått oss till del från makrosidan kan knappast ha kommit som några större överraskningar - möjligtvis med undantag av Philadelphia-index - och borde därför inte ha utlöst så våldsamma reaktioner på finansmarknaderna.

Därmed är vi tillbaka till att söka förklaringen till de kraftiga fluktuationerna i olika former av närmast oförutsägbara handelsmönster. Därför räknar vi med en fortsatt skakig börs där stora plus- respektive minusdagar kommer att avlösa varandra men där tyvärr minusdagarna kommer att vara fler än plusdagarna när augusti ska summeras.

Nu väntar vi med spänning på den fortsatta skörden av makrosiffror som fortsatt är den dominerande faktorn bakom de mer grundläggande rörelserna på finansmarknaden. De första dagarna i september blir en riktig rysare med inköpschefsindex från flera tunga ekonomier och amerikanska arbetslöshetssiffror. Då får vi kanske slutgiltigt se om recessionsrädslan har något fog för sig.

Men redan nästa vecka är fylld av siffror som lär få det att svänga på börsen.