Som vi förmodade i vår förra marknadssyn ser april ut att bli en dyster börsmånad. Hittills är den svenska börsen ner med cirka fem procent, men än värre ser det ut i delar av EMU-området där flera marknader är ner med uppemot tio procent.

Det är i Europa vi hittar huvudförklaringen till oron på finansmarknaderna. Framför allt är det den ekonomiska och finansiella utvecklingen i Spanien och Italien som rönt allt större negativ uppmärksamhet och bidragit till stigande räntor i dessa länder under april.

Den mycket positiva effekt som den europeiska centralbankens (ECB) generösa utlåning till bankerna fick på ränteutvecklingen även i krisdrabbade länder ser därmed ut att helt ha försvunnit.  Istället har de stora placerarna åter sökt sig till de trygga alternativen, vilket bidragit till att de långa tyska marknadsräntorna slagit nytt historiskt bottenrekord då tioårsräntan på statsobligationer tidvis varit nere runt 1,6 procent.

Konjunkturbilden för USA har också fått sig en liten törn under månaden som gått. Konjunkturstatistiken har överraskat negativt, även om den amerikanska ekonomin fortsätter att växa. En allt mer uppmärksammad tes är att den milda vintern bidragit till att inledningen av året målatsa i en allt för ljus bild av den amerikanska återhämtningen, till exempel jobbsifforna, och att det under våren kommer att bidra till en mindre baksmälla - både i form av sämre statistiksiffror och som lägre förväntningar på årets totala tillväxt.  

Även kring kinesisk ekonomi har det vuxit fram en del frågetecken, vilket bland annat bidragit till ett fortsatt kraftigt fall för råvarupriserna. De strukturella problemen på fastighetsmarknaden har åter hamnat under lupp samtidigt som den kinesiska regeringen under månaden meddelade att man skruvade ner landets tillväxtmål. Nu siktar man på en tillväxt kring 7,5 procent i år. Analytikerna har samtidigt bedömt det som att risken för en så kallad hårdlandning av ekonomin ökat.

Sammantaget har allt det här bidragit till en orolig finansmånad och den mer försiktiga marknadssyn som vi hade i april har därmed fått rätt på flera punkter. Bankboken har varit ett bättre alternativ än börsen och att helt överge råvarumarknaden som placeringsalternativ har också visat sig vara rätt strategi.

När vi nu blickar fram mot den kommande månaden kan vi först och främst konstatera att konjunkturbilden har grumlats ytterligare. Frågetecknen kring den amerikanska återhämtningen har vuxit och vi ser med viss oro fram mot den kommande statistikskörden. Framför allt är vi oroliga för att sysselsättningsutvecklingen ska visa sig bli en besvikelse. Det är en oro som vi för övrigt delar med den amerikanska centralbankschefen Ben Bernanke. Vi är inte helt övertygade om att marknaden i övrigt delar vår syn och det borgar i så fall för framtida besvikelser, förutsatt givetvis att vi får rätt.

I EMU-området blir det allt mer uppenbart att den strategi man valt med att svälta sig ur krisen i en skilda länder har påtagliga brister. Flera länder missade sina budgetmål för 2011, men det var inte en bristande sparnit som var den boven, utan snarare att tillväxten blev betydligt sämre än väntat - på grund av besparingarna. Eftersom sparmålen är satta som procentandelar av BNP betyder det också att sparkraven växer i takt med att ekonomierna krymper, som exempelvis är fallet i Spanien.

Något europeiskt strategibyte ser vi inte i närtid utan snarare ökar pressen på krisdrabbade länder att höja sparbetingen och därmed lär den politiska systemstressen öka, både på central nivå och i form av mer folkliga protester.

Risken för en fördjupad recession i Sydeuropa är påtaglig och på sikt tror vi att det även riskerar att drabba tysk ekonomi. Allt mer av marknadens fokus har under senare tid hamnat på Tyskland som måste fortsätta att leverera på en hög nivå för att om möjligt bidra till ett visst lugn på de europeiska finansmarknaderna.  Möjligheten till positiva överraskningar ser vi däremot som begränsad.

Oron kring den kinesiska ekonomin riskerar också att tynga finans- och råvarumarknaderna. Här måste vi dock tillstå att vi inte räknar med någon hårdlandning av ekonomin och tycker oss också ha fått en viss bekräftelse i form av något bättre konjunktursiffror från Kina under den allra senaste tiden.  Någon återgång till tvåsiffriga tillväxttal lär vi däremot inte få se och de lägre tillväxtmålen som regeringen satt upp riskerar att fortsätta tynga råvarumarknaderna.  

Åt det mer positiva hållet drar att Internationella valutafonden (IMF) faktiskt skruvade upp sina prognoser för världstillväxten i sin färska analys. Dessutom fick IMF ett tillskott på ytterligare 430 miljarder dollar för att på ett mer substantiellt sätt kunna bidra till den europeiska krishanteringen.

Skulle den europeiska krisen eskalera och/eller amerikansk konjunkturstatistik svika finns dessutom förutsättningar för nya penningpolitiska lättnader från centralbankshåll.  Det skulle sannolikt vara börspositivt även om ytterligare stimulanser knappast skulle tas emot med samma börseufori som tidigare satsningar.

Allt fler ställer sig skeptiska till de långsiktiga effekterna av den förda politiken samtidigt som det knappast är bristen på pengar, utan snarare efterfrågan på pengar till investeringar och konsumtion, som är det stora problemet för västvärldens ekonomier.

Ska man ändå spekulera i ett börslyft till följd av nya centralbankssatsningar kan det vara värt att hålla ett öga på brittisk ekonomi. Storbritannien har åter halkat ner i en recession och blir sannolikt först ut med eventuella obligationsköp eller andra stimulansåtgärder. Hur dessa tas emot av marknadsaktörerna kan ge en indikation på hur "mättad" marknaden är på centralbanksstimulanser.

Med den här i grunden rätt pessimistiska synen på den kortsiktiga ekonomiska och finansiella utvecklingen är det kanske inte särskilt förvånande att vi även denna månad väljer en försiktig placeringsstrategi.

Bankboken får även i maj vara huvudalternativet för investeringspengen.  Aktiemarknaden är fortfarande ett alternativ eftersom vi ser få, om ens några, andra möjligheter till långsiktigt hygglig avkastning.  Det bör också begränsa fallhöjden. Vi väljer därför att hålla en aktieandel på 30 procent i portföljen, medan 70 procent får gå till ett sparkonto eller annan möjlighet till fast och trygg ränta.

När bilden av det första kvartalets rapportskörd börjar klarna och de viktiga konjunktursiffrorna i början av maj rullat in får vi en första bekräftelse på om vi valt rätt strategi eller om det visar sig att vi är onödigt försiktiga.

För att läsa om hur vi tänker kring aktieplaceringar just nu, klicka här.