Den fasta telefonin faller i volymer och pris överallt, och tillväxten inom mobiltelefoni har planat ut. Nu står hoppet till bredband och mobilt bredband för att lyfta trafikvolymerna, men än så länge är det inte tillräckligt och försäljningen står stilla för de stora bjässarna.

I det läget är det naturligt att bolagen ser sig om efter förvärv och FT:s ögon fastnade uppenbarligen på Teliasonera. Det kan förefalla otippat, men i Teliasonera finns det verksamheter som är högst attraktiva - de nya marknaderna.

TeliaSonera har i jämförelse med sina Europeiska likar en attraktiv affärsmix genom de investeringar som gjorts i den ryska operatören Megafon och i turkiska Turkcell samt Fintur som opererar i främre orienten runt Turkiet. Dessa tre bolag är verksamma på marknader med hög tillväxt till skillnad från Västeuropa där tillväxten knappt når över nollstrecket.

Investeringarna i Megafon och Turkcell är förvisso behäftade med ett stort problem och det är ägarbilden där de övriga huvudägarna, främst det ryska investmentbolaget Altimo, har satt stopp för Telias chanser att bli majoritetsägare. Så länge det kvarstår kan inte Teliasonera utveckla bolagen och integrera dem närmare i den övriga verksamheten. Nu har det hittills inte inneburit något problem då dessa två bolag varit bland de mest välskötta delarna av Teliasonera. Men på sikt krävs en lösning, något som skulle innebära ett stort lyft för Teliasonera på börsen.

Vidare driver Teliasonera en verksamhet i Spanien, Yoigo, med hög tillväxt men också höga investeringskostnader och det torde finnas ett stort intresse för den verksamheten hos de andra spanska operatörerna då Yoigo har ett högt nykundsintag och en slimmad affärsstruktur. En försäljning av den verksamheten skulle, förutom en försljningslikvid, också bidra till att höja vinsten i Teliasonera då bolaget slipper investeringar på dryga miljarden på årsbasis.

Så det finns en hel del som kan få Teliasonera att lyfta på egen hand. Och med en väl fungerande mobilverksamhet i Norden och starka kassaflöden är det ett bolag som på egna meriter kan gå långt. Förmodligen väsentligt längre än som del av en jätteoperatör under fransk ledning med obefintliga synergier och högst befintliga kulturkrockar.

Så det är svårt att se en fusion som något annat än värdeförstöring för Teliasoneras aktieägare. Ägare till större aktieposter bör säga nej till budet och behålla aktien. Men för den som äger färre än 500 aktier, och kan få 63 kronor per aktie kontant, kan budet vara ett tillfälle att kliva av.