Förra veckan blev en ny, mycket skakig vecka på finansmarknaderna även om börserna inte föll särskilt mycket när man summerar veckan som helhet. Den svenska börsen var ner med cirka en procentenhet, trots fredagens kraftiga nedgång.

På räntemarknaden syns däremot dramatiken tydligt. Den svenska tioårsräntan föll till 1,75 procent och i Tyskland ligger numera motsvarande ränta på 1,64 procent. Det är den lägsta nivån som den tyska räntan har legat på sett över hela EMU-krisen och därmed är det också den lägsta tyska ränta som uppmätts under hela efterkrigstiden. Placerarnas pågående flykt från risk (till exempel aktier) kan nog inte exemplifieras bättre än så.

Åt andra hållet har marknadsräntorna i de krisdrabbade länderna rört sig och i Spanien, som är den främsta orsaken till att oron för EMU-området tagit ny fart, har tioårsräntan tickat upp till 5,95 procent. Nivån är egentligen inte så oroande, och vi hade betydligt högre spanska räntor i början av det här året, men trenden är nog så skrämmande.

De spanska marknadsräntorna har stadigt tickat uppåt sedan början av mars och en ny misslyckad emission av statspapper och/eller stigande politisk oro skulle kunna få den här utvecklingen att accelerera.

Mer glädjande är att oljepriset börjat dämpas och att spotpriset på Brentoljan numera halkat en bit under 120 dollar per fat. Orsaken till den senaste tidens generella prisnedgång på råvaror är dock inte lika munter eftersom den i huvudsak beror på stigande oro över att den kinesiska ekonomin ska börja vackla.

Kinas BNP-tillväxt för årets första kvartal landade på 8,3 procent. Det var lägre än förväntningarna, och även om det fortfarande är en imponerande siffra med västerländska mått så är det den lägsta tillväxten sedan 2009.

Mot bakgrund av det som skett på finansmarknaderna under de senaste veckorna så känns den fullmatade makrovecka som vi har framför oss mycket spännande. Skörden av viktiga makrosiffror är ovanligt stor men till det ska också läggas IMF:s nya prognos över världsekonomin och deras globala finansiella stabilitetsrapport. Dessutom ska den europeiska krisfonden EFSF ut och pröva räntemarknaden på tisdag.

Sedan ska vi inte glömma att rapportperioden tar ordentlig fart under veckan vilket lär ha stor påverkan på humöret på finansmarknaderna.

Måndag

I Sverige har vi redan rivstartat veckan med regeringens vårbudget och vi har dessutom Riksbankens nya räntebeslut att se fram emot. (Vårbudgeten kommenterar vi en separat artikel.)

Internationellt vänds dock blickarna främst mot amerikanska detaljhandelssiffror för mars. Den ovanligt milda vintern i stora delar av USA har ställt till det lite på statistiksidan och försvårat tolkningen av hur den underliggande trenden för ekonomin egentligen ser ut. All amerikansk statistik som rullar in för mars har därför lite extra tyngd den här gången.

Tisdag

På tisdagen sätter sig riksbanksdirektionen ner för att ta ett nytt räntebeslut men vi andra får vänta med beskedet till onsdag morgon. I väntan på detta kan vi fördriva tiden med ett tyskt ZEW-index som förra månaden var en riktigt vitamininjektion för riskviljan på finansmarknaderna, men den här gången riskerar att bli en besvikelse. Dessutom kommer siffror över amerikanskt bostadsbyggande och industriproduktion.

Vi ser också fram mot att få del av hur Internationella Valutafonden (IMF) ser på den globala ekonomiska utvecklingen framöver.

Onsdag

Riksbankens räntebeslut lär dominera den inhemska nyhetsagendan. I övrig är det faktiskt ganska tomt på makroagendan men IMF:s stabilitetsrapport lär röna en del intresse, även om den inte lär påverka marknadsrörelserna i någon större utsträckning.

Torsdag

Torsdagen viker vi främst åt amerikansk ekonomi där de släpps en hel del tung statistik. Försäljningen av befintliga bostäder ska förhoppningsvis tugga sig uppåt och väntat är att det regionala inköpschefsindexet för Philadelphia-regionen ska hålla sig kvar på en hög nivå. 

Däremot finns det en oro för att de ledande indikatorerna, som är en sammanställning av fler viktiga makro- och finansserier, inte ska orka stiga lika snabbt som tidigare.

Fredag

Fredagen avslutas med en riktig rysarsiffra när det tyska IFO-indexet, som mäter humöret i tyskt näringsliv, ska publiceras. IFO-indexet har under en period ständigt lyckats överträffa förväntningarna och då också lyckats sprida ett visst lugn över de europeiska finansmarknaderna.

Tyskland står i princip som ensamt som garant för hela krisarbetet i EMU-området och så länge tysk ekonomi rullar på så finns det en viss grundtrygghet. Skulle tysk ekonomi däremot börja vackla så kan paniken snabbt sprida sig.