Facken inom industrin kräver 2,8 procents löneökningar på ett år i den kommande avtalsrörelsen.

Det uppger Facken inom industrin vid en pressträff på måndagen. Facken inom industrin består av GS, IF Metall, Livsmedelsarbetareförbundet, Sveriges Ingenjörer och Unionen.

Löneökningarna ska lägst uppgå till 450 kronor per månad och de lägsta lönerna ska höjas.

Facken kräver samtidigt ytterligare avsättningar till deltidspension/flexpension, en partsgemensam modell för systematiskt jämställdhetsarbete samt åtgärder för förbättrad arbetsmiljö.

IF Metalls ordförande Anders Ferbe sade att ökad reallön på långsiktigt hållbara nivåer kräver att konkurrenskraft och inflationsmålet beaktas.

Han upprepade att Facken inom industrin tar avstånd från såväl ytterligare nedväxling eller uppväxling av löneökningarna.

På en fråga om hur sammanbrottet för LO-samordningen påverkar industrins möjligheter att sätta "märket" för lönebildningen svarade Anders Ferbe att "märket finns oaktat LO-samordning eller inte".

Hans-Olof Nilsson, Livs, sade att 2013 års avtal var balanserat.

"Vår uppgift är inte att lösa Sveriges ekonomiska problem, utan att öka våra medlemmars löner och behålla konkurrenskraften", sade han.

Camilla Frankelius, förhandlingschef på Sveriges Ingenjörer, konstaterade att konkurrenskraften förbättras och att konjunkturläget är något bättre.

"Vi utgår från Riksbankens inflationsmål och det ankare som det utgör för svensk ekonomi", sade hon.

De långsiktiga målen som Facken inom industrin är eniga om är bland annat att kollektivavtalens ställning ska stärkas, riks/branschavtal ska tecknas som täcker alla anställda inom industrin och att anställningsvillkoren ska bli mer likartade för alla anställda i samma bransch.

Andra mål är att det lokala facket ska stärkas, ökade reallöner och hög sysselsättning, 100 timmars arbetstidsförkortning, trygghet i anställning, stöd i omställningen, ökade satsningar på utbildning och kompetens och bättre arbetsmiljö.

I sina gemensamma utgångspunkter skriver Facken inom industrin att alla förbunden ska vinna på samarbetet och att lönebildningen är arbetsmarknadsparternas ansvar. Vidare ska den internationellt konkurrensutsatta sektorn vara lönenormerande för hela arbetsmarknaden och Riksbankens inflationsmål utgör en viktig utgångspunkt.

Samtidigt konstaterar de att Sveriges stora omvärldsberoende utgör en utmaning och att de snabba kasten i den ekonomiska utvecklingen i omvärlden ökar risken för obehagliga överraskningar.

Senast den 27 november ska förbunden inom Facken inom industrin godkänna lönekraven.

Även inför förra avtalsrörelsen (2013) krävde industrifacken 2,8 procent löneökningar, och det treåriga avtalet gav sedan cirka 2,3 procent per år.