Hushållens skuldsättning får inte stiga över 200 procent av disponibelinkomsterna. Just 200 procent är ingen exakt vetenskap men någonstans måste man säga "hit men inte längre".

Det sade Riksbankschef Stefan Ingves till journalister efter en utfrågning i riksdagens finansutskott på torsdagen.

"Man kan inte säga att det finns en och endast en siffra, utan ytterst är det värdeomdömen som ska till när det gäller den här typen av frågor", sade han och jämförde med att man inte heller kan räkna fram en exakt nivå där statsskulden börjar utgöra ett problem.

"Givet att vi nu är där vi är så måste man ju ändå någon gång säga hit men inte längre, därför att annars blir det inte bra i svensk ekonomi", fortsatte han.

Stefan Ingves sade att det viktiga för Riksbanken är att hushållens skulder inte blir för stora, men hur det ska gå till och vilka verktyg som ska användas är upp till politikerna.

De svenska hushållens skuldsättningsgrad har ökat snabbt de senaste tio åren, och är nu cirka 170 procent. Alla länder, utom Norge, har drabbats av problem på bostadsmarknaden när skuldsättningsgraden har nått sådana nivåer.

Det sade vice riksbankschefen Per Jansson vid en utfrågning i riksdagens finansutskott på torsdagen.

Han konstaterade vidare alla de länder som drabbats av problem på bostadsmarknaden också har drabbats av mycket stora problem på arbetsmarknaden. I Irland har bostadspriserna fallit omkring 40 procent realt, och där tredubblades arbetslösheten.

Per Jansson påpekade också att skuldsättningsgraden 170 procent är ett genomsnitt, många hushåll har inga skulder alls medan skuldsättningsgraden för nya bolåntagare i Stockholm ligger på 600 procent.

Han konstaterade samtidigt att hushållens förmögenhet totalt väl överstiger skulderna, men rensat för låsta pensionsförmögenheter och fastigheter är den likvida förmögenheten betydligt mindre.

"Alla resurser är inte tillgängliga om det skulle bli problem", sade han.

Per Jansson anförde detta som ett skäl att han såg skäl att inte sänka reporäntan utan nöja sig med en sänkning av räntebanan vid det penningpolitiska mötet i oktober.

Ytterligare ett skäl var enligt Per Jansson att beräkningar i den penningpolitiska rapporten visade att en räntesänkning nu endast skulle ge marginella effekter på inflationen på kort sikt, och samtidigt skapa risker för att inflationen stiger över målet på längre sikt.

"Det är beklagligt att inflationen är låg på kort sikt, men det är svårt att göra något åt det med styrräntan", sade han.

Enligt Per Jansson kan styrränteförändringars effekt på den ekonomiska aktiviteten och inflationen på kort sikt också vara svagare än vad som antas i Riksbankens modeller. Detta eftersom mycket av den nuvarande svagheten kan kopplas till att hushåll och företag är försiktiga på grund av oro för utvecklingen i omvärlden.