Räntefonder delas upp i korta, medellånga och långa räntefonder. Det som skiljer dessa tre kategorier åt är den återstående löptiden på räntepappren (till exempel obligationer och statsskuldväxlar) som finns i fonden. Löptid är helt enkelt hur lång tid en obligation har kvar till förfallodatum.

* En lång räntefond har återstående löptider på tre år och längre. Dessa fonder kallas även för obligationsfonder.

* En medellång räntefond har löptider från ett till tre år, kallas också för obligationsfonder.

* En kort räntefond köper räntepapper med löptider under ett år. Dessa fonder kallas även för penningmarknadsfonder och likviditetsfonder.

Ofta stöter man på begreppet långa räntepapper, vilket är samma sak som obligationer. En obligation är ett lån som till exempel svenska staten eller bostadsinstitut tar upp för att finansiera sin verksamhet. Som kompensation för lånet betalas en ränta. Den som köper en obligation och behåller den under hela löptiden, säg tre år, får pengarna tillbaka plus räntan. Det är alltså en säker investering, förutsatt att inte bostadsinstitutet går omkull eller att en skenande inflation äter upp räntan.

Men obligationer kan även leda till förluster. Den som inte vill behålla obligationen under hela löptiden kan sälja den på andrahandsmarknaden, vilket kan leda till vinst eller förlust. En förlust kan uppstå om räntan har stigit, eftersom obligationens marknadsvärde då sjunker. Om räntan däremot faller så ökar istället obligationens marknadsvärde.

Ju längre återstående löptid en obligation har, desto högre är risken. En kort räntefond innebär i princip ingen risk och kan jämföras med att ha pengarna på banken. Myntets baksida är att räntan är låg. Korta räntefonder är ett bra ställe att parkera pengarna på under en tid eller som ett alternativ till att ha pengarna på banken. Du kan läsa mer om vad du ska tänka på när det gäller val av penningmarknadsfond genom att klicka här.

Långa och medellånga räntefonder är mer riskfyllda än korta, men kan ge högre avkastning. Värdet på fonderna kan svänga i takt med att ränta förändras. Om förvaltaren tror på stigande räntor så minskas obligationernas återstående löptid. Och om räntan spås falla väljer förvaltaren istället en så lång löptid som möjligt.

Den som köper obligationsfonder ska vara medveten om att värdet kan svänga. Under perioder med stigande räntor kan värdet minska. Därför brukar en tumregel vara att placeringar i obligationsfonder ska ske på minst tre till fyra års sikt. Men den som är aktiv, och medveten om risken, kan självklart använda obligationsfonder som en kortsiktig placering.

Dessutom finns även realräntefonder. En realränteobligation är inflationssäkrade obligationer som förutom ränta även ger ersättning för inflationen. Det finns även räntefonder som placerar utomlands. För svenska sparare betyder det att valutarisken tillkommer.

Självklart behöver du inte köpa en räntefond för att investera i obligationer. Genom Riksgälden, som är statens internbank, kan du köpa statsobligationer, statsskuldväxlar och realobligationer direkt. Räntan ligger i dag kring 4 procent.

Henrik Norberg