Riksbankens nya datamaterial om hushållens skulder visar på att skuldproblematiken tycks vara mer utbredd och omfattande än vad som tidigare varit känt, och de slutsatser man kan dra av materialet bekymrar.

Det sade vice riksbankschef Cecilia Skingsley på torsdagen, enligt ett förskrivet anförande.

Hon konstaterade att hushållen överlag är högt skuldsatta sett till deras inkomster och att de framförallt gäller låg och medelinkomsttagare.

"Resultaten motsäger alltså bilden av att det enbart är hushåll med höga inkomster som har de högsta skuldkvoterna", sade hon.

Cecilia Skingsley noterade att hushållens skuldkvot har ökat till 174 procent, från 90 procent 1995, och den väntas fortsätta öka de närmaste åren.

"Denna utveckling har bidragit till att hushållen blivit känsliga för störningar som till exempel inkomstbortfall, fallande tillgångspriser eller stigande räntor. De höga skulderna kan alltså utgöra en risk för realekonomin och för stabiliteten i det finansiella systemet", sade hon.

Cecilia Skingsley påpekade att Riksbanken inte oroar sig för att hushållens skulder ska orsaka bankerna några större kreditförluster, den risken bedöms vara liten. Men störningar kan innebära att hushållen kraftigt minskar sin konsumtion, särskilt i de fall hushållen sitter med stora skulder.

En vikande konsumtion kan i sin tur dra ned lönsamheten för svenska företag, och i förlängningen leda till ökade kreditförluster från bankernas utlåning till företag. Risken för att ett sådant scenario ska inträffa i Sverige kan dessutom ha ökat i och med att den totala skuldsättningen ökat kraftigt", sade hon.

Vidare utgör bostadsutlåningen en viktig del av svenska bankers tillgångar, och så mycket som tre fjärdedelar av utlåningen för bostadsändamål finansieras på marknaden för säkerställda obligationer. Tillgången på finansiering på denna marknad bygger på att svenska och utländska investerare har ett högt förtroende för säkerheten i de underliggande tillgångarna.

Om förtroendet sviktar kan finansieringskostnaden öka och tillgången till finansiering minska. Detta skulle störa funktionen i det finansiella systemet och därmed ha en direkt negativ påverkan på den finansiella stabiliteten. Det här betyder att den svenska bostadsmarknaden faktiskt inte bara är en angelägenhet för oss här i Sverige utan också för många investerare runt om i världen.

"Sammantaget betyder detta att störningar av olika slag kan medföra att den höga skuldsättningen i hushållssektorn blir kännbar såväl för realekonomin som för den finansiella stabiliteten. Detta kan påverka Riksbankens förutsättningar att genomföra sina uppdrag. Det finns därmed goda skäl för Riksbanken att bry sig om hushållens skuldsättning", sade Cecilia Skingsley.

Hon konstaterade att det nya datamaterialet om hushållens skulder innebär att Riksbanken har tagit ett steg på vägen när det gäller att se riskerna med hushållens skulder, men bara en bit. Det behövs bland annat kompletteringar på tillgångssidan där det saknas information nedbrutet på individ och hushållsnivå. Det behövs också långa och kontinuerligt uppdaterade tidsserier.

Enligt Cecilia Skingsley behövs åtgärder på flera håll för att skapa långsiktig hållbarhet.

"Det handlar om breda åtgärder för att öka motståndskraften i det finansiella systemet, men också om riktade åtgärder för att minska riskerna med hushållens skulder. Det är viktigt att diskussionen inte drar ut på tiden - det behövs åtgärder nu. Jag hoppas att det analysunderlag som Riksbanken nu presenterar bidrar till bra beslut om åtgärder", sade hon.