I förra veckan stormade det rejält på världens finansmarknader när de flesta tycktes rusa mot nödutgången. Starka drivkrafter bakom oron var överraskande svaga tillväxtssiffror från EMU-området i allmänhet och där Tyskland stack ut som den kanske största besvikelsen.

Dessutom var veckan fylld av makrodata som tycktes bekräfta bilden av att USA:s ekonomi är på väg in i en ny nedgång. Här var den riktiga chocken det svaga Philadephia-indexet som sjönk från +3,2 i juli till -30,7 i augusti.

Så stora fall i det här indexet har historiskt sett ofta sammanfallit med recessioner. Samtidigt stärktes faktiskt den ledande indikatorn för amerikansk ekonomi så det kan vara något för tidigt att räkna hem en ordentlig nedgång i den ekonomiska aktiviteten. De närmaste veckornas statistik blir därför mycket viktiga att följa för att få svar på hur allvarlig uppbromsningen kan tänkas att bli.

Riksbankschefen Stefan Ingves och finansminister Anders Borg har hittills reagerat lite olika på finansoron och försvagade konjunkturindikatorer. Ingves kommentar var att det inte hänt något dramatiskt i världsekonomin som inte varit känt sedan tidigare, vilket fick de korta svenska marknadsräntorna att tillfälligt stiga kraftigt. Visserligen blev riksbankschefen något feltolkad men det är ändå ett anmärkningsvärt sätt att kommentera den oro som numera sveper över världen.

Anders Borg var i sin tur betydligt mer oroad och flaggade för en ordentlig nedjustering av den optimistiska tillväxtprognos som regeringen publicerade i våras. Dessutom tycks de utlovade skattesänkningarna, i form av exempelvis ett femte jobbskatteavdrag, frysa inne.

Det här väcker ju en liten undran från placera.nu:s sida. Borde inte länder, som uppenbarligen har råd, välja att stimulera efterfrågan istället för att också ställa sig på bromsen under dessa kristider? Någon borde i alla fall göra det och varför kan inte Sverige dra sitt lilla strå till stacken?

Även om börsfallet givetvis är det som ges mest uppmärksamhet under oron så är det som händer på andra delar av finansmarknaden minst lika intressant.

Guldpriset har nått nya rekordnivåer och har numera bara drygt 100 dollar kvar till det magiska 2 000 dollarstrecket.

Än mer dramatik är det på räntemarknaden där den svenska tioårsräntan numera gått ner under 2 procent. Den riktiga märkeshändelsen var dock att de korta marknadsräntorna i Schweiz gick ner under nollstrecket. I jakten på säkra schweizerfranc är placerar uppenbarligen beredda att acceptera negativ avkastning. Det är en god indikation på den desperation som råder bland investerare.

Råvarupriserna har visserligen sjunkit under i stort sett hela 2011 men förra veckan höll faktiskt råvarupriserna emot tämligen bra. Det är givetvis lite olyckligt för världsekonomin att exempelvis oljepriset biter sig kvar en bit över 100 dollar per fat. Nu är förhoppningen att en lösning av krisen i Libyen ligger nära och att det på sikt ska bidra till ett lägre oljepris. I så fall är det en välkommen lättnad.

Nu på förmiddagen har börsen rört sig uppåt och det kan nog, i alla fall delvis,spåras till goda libyska nyheter. Den stora orsaken är dock sannolikt en normal rekyl uppåt efter några dagars branta nedgångar. Dessutom är måndagen i princip tom på viktiga makronyheter som skulle kunna stöka till det. Resten av veckan innehåller desto  mer av den varan.

På tisdagen får vi exempelvis preliminära inköpschefsindex för EMU-området och risken är att indexet sjunker under 50-nivån som markerar gränsen mellan tillväxt och nedgång. Dessutom redovisar storbanken HSBC sitt flashindex för Kina, som redan förra månaden sjönk under 50.

Samma dag kommer ZEW-index för Tyskland, som mäter framtidstron bland tyska ekonomer och institutionella placerare. Det väntas ha backat rejält och frågan är därför om det ändå finns utrymme för negativa överraskningar?

På onsdag får vi det viktiga tyska IFO-indexet som mäter humöret i det tyska näringslivet. Det har legat på historiskt sett höga nivåer under hela 2011 och det var en av orsakerna till att analytikerna blev så överraskade av det svaga BNP-utfallet för andra kvartalet. Skulle IFO-index bita sig kvar på de höga nivåerna så väcker det givetvis en mängd frågor om det verkliga läget för tysk ekonomi? Ett starkt IFO-index skulle säkerligen blåsa bort en del av den oro för EMU-området som byggts upp den senaste veckan.

På onsdag är det också definitivt värt att följa den amerikanska statistiken över orderingång på varaktiga varor i juli samt FHFA:s husprisindex.

Torsdagen ägnar vi mest tid åt Sverige när Konjunkturinstitutet presenterar sin senaste konjunkturbarometer samt undersökning av hushållens inköpsplaner (HIP). Samtidigt släpps siffror över arbetslöshet och hushållsutlåning. Dessutom ska räntehöken Svante Öberg, som förordat snabba räntehöjningar, hålla ett efterlängtat tal om läget i svensk ekonomi.

Efter den här dagen bör vi därför veta med säkerhet hur Riksbanken kommer att agera på sitt räntemöte i början av september och förhoppningsvis också något om hur räntebana kan tänkas se ut under resterande del av 2011. Lär få effekt på kronan.

På fredag smäller det sedan till ordentligt när den amerikanska centralbankschefen Ben Bernanke ska hålla tal i Jackson Hole. Förra gången det begav sig i Jackson Hole lovade Bernanke att göra allt för stötta den ekonomiska återhämtningen. Det var startskottet på spekulationerna kring ett nytt paket med kvantitativa lättnader (QE2) och även starten på en riktigt bra börsperiod. Vi får se vad Bernanke har i rockärmen den här gången men räkna med rejäla besvikelser om han inte lyckas gjuta lite mod i finansmarknadens aktörer.

Håll också koll på det brittiska BNP-utfallet för andra kvartalet som kommer på fredag. Ekonomiskt sett har Storbritannien smugit lite under radarn även om landet uppmärksammats på andra tråkiga sätt. Men här tror vi att det finns ett visst utrymme för negativa ekonomiska överraskningar.