Under årens lopp har fondspararna som kollektiv gått från att vara passiva båtpassagerare som helt och hållet har litat på sin bankrådgivare till att bli aktiva investerare som byter fonder beroende på hur marknaderna utvecklas.

För många har det varit lönsamt. Men trots börsens kraftiga upp och nedgångar de senaste tio åren finns det även vinnare bland de passiva fondspararna. De har fått vara med om mycket, bland annat hela IT-bubblans uppgång och fall, men också den senaste hög- och lågkonjunkturen. De är säkert luttrade och hårdhudade idag.

Förutsatt att de valde rätt marknader och fonder kan de trots berg-och-dalbanefärden känna sig som vinnare. Som referenser kan vi använda Sverigefonderna som de senaste tio åren har stigit med 30 procent som grupp. Det är lite mindre än korta svenska räntefonder som har stigit med 35 procent som grupp.

De flesta långsiktiga vinnarna bland aktiefonder finns på tillväxtmarknaderna. HQ Fonders breda tillväxtmarknadsfond, HQ Emerging Markets, har dubblats i värde de senaste tio åren. Det gör den till en av de bästa breda tillväxtmarknadsfonderna som svenska sparare hade möjlighet att välja år 1999.

De som vågade sig på en snävare placering bland tillväxtmarknadsländerna har fått ännu bättre betalt. Både Handelsbankens, SEB och Nordeas Latinamerikafonder har stigit med mellan 225 till 250 procent sedan i maj 1999. Andra fonder har stigit ännu mer, till exempel har ISI Latinamerika stigit med 430 procent, men fonden var svår att investera i för oss svenskar på den tiden.

Det var säkert många som redan 1999 hade kommit till insikten att Östeuropa var en kommande region. Sovjetunionen hade fallit och Öst och Väst var på väg att mötas. De som då vågade satsa på de stora bankernas Östeuropafonder har fått en bra resa. Nordea Östeuropa har stigit med nästan 200 procent och SEB Östeuropa med drygt 180 procent. Swedbank och Handelsbankens fonder har stigit med 160 respektive 150 procent.

Kanske inte helt förvånande är det Ryssland som har varit den riktiga raketen de senaste tio åren. Även om inte raketresan har varit direkt spikrak har långsiktiga sparare fått ohyggligt bra betalt för den skumpiga resan. East Capitals och HQ:s Rysslandsfonder har stigit med mer än 1 000 procent, East Capital Ryssland med 1 400 procent och HQ Ryssland med 1 100 procent. De som valde trygghet hos en storbank som Swedbank har inte heller gått lottlösa. Swedbank Robur Ryssland har stigit med 420 procent.

Sett i backspegeln visar det tydligt hur stor skillnaden är mellan aktiva och mer passiva fondförvaltare, eller åtminstone vad den har varit. Av de tio Rysslandsfonderna som funnits i tio år ligger Swedbank långt efter snittavkastningen som uppgår till 870 procent. Men de långsiktiga och passiva spararna är nog glada ändå.

Kina är en relativt ny marknad, men redan 1999 hade Ålandsbanken (tidigare Kaupthing) en Kinafond. De senaste tio åren har den stigit med 270 procent. Någon Indienfond fanns inte hos de svenska fondbolagen på den tiden.

Men det finns också långsiktiga förlorare. De som suttit med sina andelar i Skandia Time Global kan känna sig som riktiga förlorare. På tio år har pengarna krympt 60 procent. Swedbank Kommunikationsfond och SEB Internetfond tillhör också ärkeförlorarna då avkastningen ligger på minus 50 procent efter tio år.