Lars EO Svensson tycker att Riksbanken inte ska vara rädd för att låta inflationen överstiga målet 2 procent en tid om inflationen tidigare har understigit 2 procent, vilket i stort sett skulle betyda han förordar ett prisnivåmål istället för det nuvarande inflationsmålet, som innebär att Riksbanken alltid ska styra inflationen mot 2 procent.

"När det nu visar sig att inflationsförväntningarna ligger väldigt stabilt runt 2 (procent), då borde man också vilja att inflationen i genomsnitt ligger på 2 (procent). Och det börjar likna ett inflationsmål under en längre genomsnittsperiod, eller ett prisnivåmål", sade Lars EO Svensson till journalister på onsdagen.

Svensson exemplifierade med Storbritannien där inflationen i genomsnitt var exakt i linje med Bank of Englands mål fram till 2007. Därefter har inflationen i Storbritannien klart överstigit målet, "men det är i och för sig motiverat, för om man har hög arbetslöshet så ska man ju låta inflationen gå över målet", sa Svensson.

Lars EO Svensson upprepade sin kritik om att andra länder med inflationsmål har lyckats bättre än Riksbanken med att nå sina respektive inflationsmål på lång sikt, "så man behöver inte ha ett prisnivåmål för att få genomsnittligt rätt".

Så länge Riksbanken har ett inflationsmål så skulle det knappast vara förenligt med målet att försöka styra mot en inflation som ligger över målet.

"Men när man nu vet sambanden och effekterna på den långsiktig arbetslöshet, då tycker jag att det blir viktigt att se till man håller sig nära 2 (procent) eller ser till att genomsnittet blir 2 (procent) under en längre period. Och det märkliga är att andra länder har klarat det, det är bara Sverige som ligger lågt", sade Lars EO Svensson.

Under tisdagen kom siffror från SCB som visade på en mycket låg inflation. Priserna sjönk med 0,1 procent i oktober jämfört med föregående månad. Jämfört med motsvarande månad 2011 steg KPI med låga 0,4 procent. KPIF steg med 1,1 procent i årstakt.

I Sverige beror en mycket stor del av inflationens avvikelse från målet sedan mitten av 1990-talet på effekter av Riksbankens egna räntesänkningar. KPIF-inflationen, som rensar bort boränteförändringar ur KPI-inflationen, har i genomsnitt vart betydligt närmare målet.

Enligt Lars EO Svensson verkar det som att "KPI hänger ihop med arbetslösheten mer än KPIF". Det betyder dock inte att han förordar att Riksbanken ska sluta styra penningpolitiken efter KPIF på kort sikt.

"Jag tycker att man ska styra efter KPIF under de närmaste tre-fyra åren, men syftet med det är ju att man ska se till att KPI under längre period ligger på målet. Så i fall det visar sig att man inte lyckas nå det senare syftet, det är ju KPI som är det egentliga målet, då får man justera hur man tillämpar KPIF", sade han.