Det kinesiska kommunistpartiets 18:e nationella kongress inleds den 8 november, där skifte på många poster inom ledarskapet väntar. Osäkerhet inför detta kan ha bidragit till en dämpad policyrespons mot avmattningen, men även andra faktorer kan ha spelat in.

Det skriver Andreas Johnson på SEB i ett marknadsbrev.

I Kina är den politiska makten koncentrerad till politbyråns ständiga kommitté, med nio medlemmar. Sju av dessa väntas ersättas med nya personer under kongressen i november, och totalt sett väntas ungefär två tredjedelar av landets seniora politiska ledarskap bytas ut.

Denna övergång sker mot en bakgrund av ökade utmaningar för det politiska ledarskapet. Den ekonomiska tillväxten har bromsat in och spänningarna ökar med grannländerna i Asien, samtidigt som det amerikanska presidentvalet skapar ökad osäkerhet vad gäller USA:s framtida relationer med Kina.

Vi vet inte mycket mer om vilka skiften inom ledarskapet som kommer att ske än vi visste i våras. Hur ledare väljs är höljt i dunkel, även om valet generellt guidas av vilka som innehar nuvarande vice-poster.

Det är dock allmänt väntat att Xi Jinping och Li Keqiang, både nuvarande medlemmar i den ständiga kommittén, kommer att efterträda Hu Jintao respektive Wen Jiabao som president respektive premiärminister. Xi Jinping väntas bli ny generalsekreterare nu i höst och president under våren.

Det finns också rykten om att politbyråns ständiga kommitté kommer att minskas från nio till sju ledamöter för att underlätta möjligheten att nå konsensus.

"Ledarskapsförändringen väntas inte leda till något radikalt skifte i den ekonomiska policyn. Istället tenderar förändringar i den kinesiska policyn att vara byggd på konsensus. Det skulle också vara svårt för ett nytt ledarskap att avvika från den existerande femårsplanen", skriver SEB.

Ytterligare reformer väntas ha som målsättning att hantera en långsammare men mer balanserad tillväxt, driven mindre av investeringar och mer av konsumenternas efterfrågan. Den nya politbyrån väntas också använda sitt första år till att konsolidera makten där större reformer får vänta till längre in på nästa år eller troligtvis än längre.

Det har funnits en del frågetecken inför ledarskapsskiftet denna gång. Skandalen runt Bo Xilai, som var tänkt att ingå i den ständiga kommittén men som nu inväntar åtal, har gett viss insyn i de politiska konflikterna. Xi Jinpings offentliga frånvaro under en vecka i september väckte vilda spekulationer och utlysandet av datum för kongressen kommunicerades ovanligt sent.

Kinas BNP-tillväxt har bromsat in under sju kvartal i rad och är på den lägsta nivån sedan början av 2009. Trots en markerad inbromsning har regeringens policyrespons varit dämpad, finanspolitiken har koncentrerats på infrastruktur, där flera projekt redan var planerade och där effekterna på tillväxten sprids ut på flera år. Penningpolitiken har också varit tvekande.

En del har förklarat den dämpade responsen med ledarskapsskiftet men detta är antagligen inte den enda förklaringen.

För det första har ledningen varit mindre oroad över inbromsningen än väntat, främst på grund av den motståndskraftiga arbetsmarknaden. Lönerna fortsätter att öka snabbt och det finns många anekdotiska bevis för svårigheter att hitta arbetskraft. Eran när ledningen tvingades skapa tvåsiffriga tillväxttal för att skapa jobb för ett massivt inflöde av ung arbetskraft är över.

Andelen i arbetskraften väntas toppa runt 2015 och arbetsmarknaden stramas åt ytterligare. Därmed skulle en BNP-tillväxt på 7-8 procent, vilket är SEB:s prognos för de kommande fem åren, inte skapa social oro på grund av stigande arbetslöshet.

För det andra förklaras policyresponsen av erfarenheterna från det massiva stimulansprogrammet 2008-2009. Med en omfattning av cirka 7 procent av BNP så ledde det till obalanser och skulder för lokala myndigheter, en situation som de vill undvika denna gång. Att vända en långsammare ekonomisk tillväxt med tunga investeringar skulle också gå emot målen i den nuvarande femårsplanen om att ändra den nuvarande tillväxtmodellen från en baserad på investeringar och export till en annan där inhemsk konsumtion blir viktigare.

"Sammantaget tror vi att avsaknaden av en starkare policyrespons mot inbromsningen återspeglar en kombination av ledarskapsskifte, motståndskraftig arbetsmarknad och landets erfarenheter från stimulansprogrammet 2008-2009", skriver Andreas Johnson på SEB.