Förra veckan fick en fin avslutning trots att den amerikanska centralbankschefen Ben Bernanke  inte gav några löften om ett nytt paket med kvantitativa lättnader. Ett skäl är sannolikt att centralbankschefen var hyggligt optimistisk om att USA ska kunna ta sig ur den nuvarande svackan.

Ett annat skäl är att frågan om nya kvantitativa lättnader är långt ifrån avgjord och att frågan fortsatt har högsta aktualitet. För även om Bernanke talade sig varm om den amerikanska ekonomins möjligheter, framför allt på lite längre sikt, så fortsätter statistiken som rullar in att på det stora hela peka mot en ganska ordentlig svacka med fortsatt risk för recession.

Nya siffror över den amerikanska BNP-utvecklingen under andra kvartalet visade att man tidigare överskattat tillväxten som nu justerade ner till 1,0 procent i annualiserad årstakt. Samtidigt sjunker humöret hos hushållen bland annat som en följd av en fortsatt svag bostads- och arbetsmarknad. Däremot var orderingången på varaktiga varor betydligt starkare än väntat i juli.

Siffrorna för Europa gav lite blandade besked där exempelvis IFO-index för Tyskland visserligen sjönk kraftigt men fortfarande ligger på en hygglig nivå. Men det mesta tyder på en dämpad aktivitet även i Europa, vilket fått allt fler bedömare att oroas för en ny bankkris i Europa.

För svenskt vidkommande fick vi se en sjunkande optimism bland både företag och hushåll när Konjunkturinstitutet publicerade konjunkturbarometern och hushållens inköpsplaner. Det borde i sin tur innebära att Riksbanken inte höjer räntan i september, även om vice riksbankschefen Svante Öberg inte gav några sådan löften i förra veckans tal. Han är dock den störste så kallade räntehöken i direktionen.

En som säkert hoppas på räntesänkningar framöver är finansminister Anders Borg som skruvade ner förväntningarna på svenskt tillväxt rejält i förra veckan. Nu väntas tillväxten nästa år landa på blygsamma 1,3 procent att jämföra med regeringens förra prognos om en tillväxt på 3,8 procent 2012.

Den makrostatistik som kommer i veckan blir mot bakgrund av dystrare konjunktursignaler osedvanligt viktig för humöret på finansmarknaderna. Veckan är dessutom späckad med intressanta siffror och händelser.

I dag har vi redan sett att den svenska detaljhandeln utvecklades betydligt svagare än väntat i juli och att hushållen sparade 24 miljarder under årets andra kvartal efter tre kvartal med negativt sparande. Så hushållens mer försiktiga hållning blir nu allt mer märkbar.

I eftermiddag får vi dessutom utvecklingen avseende privata inkomster och konsumtion i USA för juli. Tillsammans med statistik över kontrakterade husköp i juli kan det skapa rörelser på finansmarknaden under eftermiddagen.

På tisdagen flaggar vi framför allt för IMF:s utvärdering och bedömning av Greklands spar- och reformprogram, som om det vill sig illa åter kan lyfta upp eurokrisen högst upp på den ekonomiska krisagendan. Dessutom publiceras under kvällen protokollet från den amerikanska centralbankens senaste penningpolitiska möte. Intressantast är kanske att få en inblick i de interna slitningarna i det  penningpolitiska rådet som styr över räntepolitiken.

Tre av ledamöterna röstade mot skrivningen att styrräntan skulle hållas nära noll fram till mitten av 2013 och flera ledamöter har dessutom uttryckt sig kritiskt kring behovet och effekterna av nya kvantitativa lättnader. Kanske finns det fler skeptiker i rådet men som ändå inte valde att gå emot den officiella hållningen? Det skulle minska sannolikheten för ett QE3 och kunna ha negativ effekt på börsen.

På onsdag publicerar Konjunkturinstitutet sin nya prognos för svensk och internationell ekonomi. Den är intressant såtillvida att KI går på tvärs mot såväl Riksbank som finansminister Borg. KI vill tvärt emot Riksbanken inte se några ytterligare räntehöjningar och tycker dessutom, mot Anders Borg, att det faktiskt finns ett utrymme för finanspolitiska reformer. Argumenten för detta lär ha vässats i tisdagens prognos och kan säkert påverka beslutsfattarna på marginalen. Borgs spariver har mer med politik än ekonomi att göra.

Natten till onsdag får vi dessutom en hel räcka med viktiga japanska konjunkturindikatorer. Här är förhoppningen att rekylen efter katastrofen ska fortsätta att trycka upp siffrorna. Det kan ge asiatiska börser en knuff uppåt och bidra till en bra start på onsdagsbörsen.

Dessutom börjar de nu komma viktiga indikatorer på var fredagens otroligt viktiga amerikanska sysselsättningssiffra för augusti kan tänkas landa. Bland annat kommer ADP-siffrorna över sysselsättningsutvecklingen i privat sektor. Här har förväntningarna trycks ner något men man väntar sig fortfarande en ökning på cirka 100 000 nya jobb, en siffra som sannolikt skulle tas emot med viss lättnad.

Torsdagen är den stora inköpschefsindexdagen med en strid ström av siffror från stora delar av världen. Det börjar under natten mot torsdag med Kina där förväntningarna om ett index över 50-strecket faktiskt har stigit under senare tid. För Sverige, EMU-området, Storbritannien och USA väntas däremot indexet ha sjunkit under 50-strecket, som enligt tumregeln markerar gränsen mellan tillväxt och nedgång, för första gången på cirka två år.

Kanske finns det ändå utrymme för några positiva överraskningar även om vi medger att det ser mörkt ut. Mycket av effekterna av svaga index borde dock vara inprisat av marknadsaktörerna.

Fredagen är sedan helt vikt åt den amerikanska sysselsättningssiffran för augusti. Den väger mycket tungt just eftersom mycket av de amerikanska policybesluten, såväl finanspolitiskt som penningpolitiskt, är avhängigt sysselsättnings- och arbetslöshetsutvecklingen.

Förväntningarna har successivt skruvats ner under senare tid och tycks numera ligga på en sysselsättningsökning på omkring 80 000 och en arbetslöshet på 9,1 procent. På förväntningssidan hinner det dock säkerligen hända en hel del under veckan. Risken som vi ser är att sysselsättningen i offentlig sektor kommer att falla mer än väntat och därmed trycka ner utfallet.