På pappret tillhör fortfarande Rysslandsfonderna de långsiktiga vinnarna. De senaste tio åren har Rysslandsfonderna stigit med 170 procent, vilket är 100 procentenheter bättre än världsindex. Men den goda avkastningen ligger lågt tillbaka i tiden.

De senaste fem åren har Rysslandsfonderna backat med drygt 40 procent. Samtidigt har världsindex stigit med 22 procent. Faktum är att Rysslandsfonderna ännu inte har hämtat sig riktigt från finanskrisen.

Egentligen borde Rysslandsfonderna ha gått riktigt bra de senaste åren. Historiskt har de nämligen gått betydligt starkare än övriga världen i uppgångarna, efter stora nedgångar. Men så har det inte varit denna gång. De senaste tre åren har världsindex stigit med 23 procent medan Rysslandsfonderna har tappat 23 procent.

Det beror på en rad faktorer. Det inhemska aktieintresset är litet och kapitalet ännu mindre. Det pensionskapital som finns omgärdas av starka restriktioner som gör att förvaltarna inte vågar investera i den volatila ryska aktiemarknaden.

Den ryska börsen styrs, i princip, helt och hållet av internationellt kapital. Det internationella kapitalet har inte heller återvänt till den ryska börsen. Bara svenska fondsparare har nettosålt Östeuropafonder, där Ryssland utgör cirka 75 procent, för knappt 20 miljarder kronor de senaste tre åren och ligger idag på historiskt låga 45 miljarder kronor. Det är nästan hälften så mycket som på våren 2010 då det uppgick till 80 miljarder kronor, enligt Fondbolagens förening.

Den ryska ekonomin har bromsat in under inledningen av 2013. Förväntade reformer har också uteblivit, i kombination med ett något svagare oljepris lett till att BNP-tillväxten för första kvartalet landade på beskedliga 1,6 procent på årsbasis vilken motsvarar ungefär hälften av tillväxten för 2012.

Just oljepriset är viktigt för Ryssland och den ryska börsen. Den ryska börsen består till cirka 60 procent av olje- och energibolag. Ett oljepris kring 100 dollar per fat är inte vad investerarna önskar för att våga sig in på marknaden.

Ytterligare en viktig aspekt för börsförtroendet är att den internationella mediabilden av Ryssland har försämrats. Det anses att president Putin agerar hårdare mot oppositionen nu än tidigare. Relationen till USA har inte heller förbättrats, det finns fortsatta spänningar.

De ryska ledarna har inte fått ordning på korruptionen som är fortsatt stor. Internationella investerare oroar sig också för hur de behandlas som minoritetsaktieägare. Till exempel har det varit ett märkligt agerande i oljebolaget TNK BP där minoriteten har blivit styvmoderligt behandlad.

Som andel av svenskarnas aktiefondkapital har Östeuropa-Ryssland också minskat kraftigt de senaste åren. Idag uppgår andelen till 3,7 procent, en halvering sedan våren 2010 då den uppgick till 7,2 procent.

Men enligt Carnegie Fonder kan en vändning komma. I sin senaste rapport skriver de att tillväxtsiffran för årets första kvartal var lite bättre än befarat, och att det finns hopp om viss återhämtning under andra halvan av 2013.

Redan under inledningen av andra kvartalet har det kommit statistik som indikerar bättring, bland annat har husbyggnationen tagit fart ordentligt. Med en förhållandevis låg inflation och en ny centralbankschef i Elvira Nabiullina ökar hoppet om stimulanser från centralbanken. Även medel från den ryska National Wealth Fund kan komma att användas för att stimulera ekonomin, exempelvis med investeringar i infrastruktur, skriver Carnegie.

Carnegie har också skönjt ett litet trendbrott när det gäller intresset för Rysslandsfonder. Även om det totalt sett har varit nettoutflöden hittills i år noterar banken att Rysslandsfonder, i mitten av maj, hade de största inflöden under en enskild vecka sedan mars 2011.