Det är fortsatt nervöst på finansmarknaderna trots den amerikanska centralbankens besked om fortsatt extremlåga räntor och ökad sannolikhet för mer stödköp av statsobligationer. Nervositeten syns inte bara på börsen utan lika mycket på räntemarknaden där marknadsräntorna fortsätter nedåt.

När de långa marknadsräntorna ligger så här lågt är det en mycket besvärande omständighet för många livbolag som får problem med sin skuldsättning och måste ta ner risken i sina portföljer. Det är en möjlig delförklaring till den svaga börsutvecklingen.

Även kortare marknadsräntor har sjunkit rejält och numera indikerar prissättningen på räntemarknaden att det inte blir någon räntehöjning av Riksbanken i september och att det till och med ska bli en räntesänkning mot slutet av året. Ytterligare skäl att tro på att Riksbanken avstår en räntehöjning är att Norges bank, trots förväntningar om en höjning, valde att låta sin styrränta ligga still på 2,25 procent vid gårdagens möte. Även Sydkorea lät sin ränta ligga still vid nattens penningpolitiska möte.

Att den svenska inflationstakten i juli steg till 3,3 procent borde inte heller vara något som oroar Riksbanken. Inflationen kom faktiskt in en tiondel lägre än Riksbankens prognos och den underliggande inflationstakten, där effekterna av räntesatsförändringar rensas bort, ligger på låga 1,6 procent.

Nu har ju Riksbanken vid tidigare tillfällen höjt räntan trots finansiell turbulens och svagare konjunktursignaler. Den sista räntehöjningen hösten 2008 är väl det mest talande exemplet, men ändå är det svårt att tänka sig att direktionen upprepar detta misstag. Det enda som egentligen talar för ytterligare räntehöjningar vore om den finansiella oron skulle försvinna som genom ett trollslag. Just nu finns det ganska lite som talar för att så ska ske.

En annan intressant utveckling är att Kina numera tycks tillåta en snabbare förstärkning av Yuanen mot den amerikanska dollarn. Yuanen har inte varit så här stark mot dollarn sedan 1993. Möjligtvis kan det indikera en viss omläggning av den ekonomiska politiken i en riktning där man accepterar att vara ett ännu tydligare draglok för världsekonomin samtidigt som man på sikt vill minska sitt stora dollarberoende. De kraftigt sjunkande råvarupriserna kan också bidra till att den besvärande höga inflationstakten dämpas något under de kommande månaderna och därmed minska behovet av ytterligare åtstramningar.

Noterbart är också att den amerikanska emissionen av statsobligationer gick riktigt bra och att räntan landade på rekordlåga 2,14 procent. Investerarna tycks därmed inte ta någon större notis av den nedgradering av amerikansk kreditvärdighet som Standard and Poor's genomfört.