Nordea menar att avtalet stärker affärsbankens syn att det är långt kvar till penningpolitiken kan stramas åt.

Avtalsvärdet på sammanlagt 6,5 procent över tre år var i linje med Nordeas förväntningar.

"Uppgörelsen förstärker vår syn att lönetillväxten kommer att vara måttlig under flera år", skriver Nordea-ekonomerna Susanne Spector och Torbjörn Isaksson i en analyskommentar.

De menar att Riksbanken, likt många andra prognosmakare, behöver revidera ned sina löneförväntningar, såvida inte den så kallade löneglidningen blir mycket större än förväntat.

"Riksbanken agerar som om lönerna sattes på en fri marknad, när lönerna i själva verket bestäms av centrala avtal baserade på utsikterna för exportsektorn", skriver Nordea som tror att Riksbanken kommer att få kämpa för att inflationen ska vara i linje med 2-procentsmålet.

Löneglidning avser löneökningar som lokalt blir större än vad de centrala avtalen stipulerar.

Även Swedbank konstaterar att utfallet är klart i underkant för Riksbanken. I februariprognosen skattade Riksbanken de totala löneökningarna till 3,0 procent för 2017 och 3,3 procent för 2018 (inklusive löneglidning).

Trots det visar historisk data på konjunkturlönerna att genomsnittliga löneökningar för hela ekonomin sedan 1995 legat kring 3,5 procent samtidigt som den genomsnittliga KPI-inflationen noterats till 1,1 procent. Statistiken pekar snarare på att de totala löneökningarna, med enstaka undantag, pendlat mellan 3,3 till 4,4 procent vid de tillfällen som inflationen legat kring eller över målet.

"För att nå upp till de inflationsdrivande löneökningstakterna behöver löneglidningen, som varit sällsynt frånvarande de senaste åren, alltså ta fart. Vi tror att det dröjer innan löneglidningen tar fart på allvar", skriver Swedbank.

Det finns dock två argument som kan inge visst hopp för Riksbanken på lite sikt. Det ena är att lönestatistiken tenderar att revideras mer under just avtalsår, vilket innebär att såväl fjolårets utfall (och sedermera årets utfall) bör revideras upp.

Det andra argumentet som kan inge hopp är att parterna enades om en låglönesatsning. Avtalet innehåller en låglönesatsning (cirka 0,2 procentenheter) för dem som tjänar under 24.000 kronor per månad.

Dessa inkomstgrupper tenderar att ha en högre marginell konsumtionsbenägenhet än höginkomsttagare vilket på marginalen kan driva på inflationen. Framförallt kan icke-varaktig konsumtion möta något högre priser framgent givet en starkare efterfrågan.

Den samlade bedömningen för ekonomin som helhet är att de återhållsamma löneökningarna bidrar till en mycket långsam och utdragen inflationsuppgång.

"Därför står vi fast vid att Riksbanken kommer att förbli mjuk under överskådlig tid med en långsam successiv reträtt. Det medför en långsam ränteuppgång och utdragen förstärkning av kronan. En första räntehöjning från Riksbanken väntas dröja till vårvintern 2018", skriver Swedbank.