Det kinesiska kommunistpartiet har nu startat sin kongress där man ska utse en ny centralkommitté, en ny politbyrå och inte minst medlemmarna i politbyråns ständiga utskott - den niomannagrupp av politiker som styr det mesta av vad som sker i kinesisk ekonomi i den femåriga perioden mellan kongresserna.  Gruppen ska enligt rykten krympas ner till ursprungliga sju personer den här gången.

Bland det ständiga utskottets medlemmar ska även utses en ny president, efter Hu Jintao som avgår efter tio år på posten. Huvudfavoriten till posten är Xi Jinping som redan sitter i det ständiga utskottet. Och eftersom han redan utsetts till generalsekreterare för kongressen så är det nog mer eller mindre givet att han också blir president.

Samtidigt väntas det ske förberedelser för att vice premiärministern Li Keqiang ska ersätta den nuvarande premiärministern Wen Jiabao genom att Li Keqiang tar över Wen Jiabaos stol i det ständiga utskottet.

Mycket lite är känt om i vilken politisk riktning den nya ledningen kan tänkas ta det stora landet, men förhoppningarna är ställda på att den ska öppna upp för betydligt fler reformer än företrädaren Hu Jintao. Kritiken mot Hu Jintao är, trots den makalösa ekonomiska utvecklingen under hans ledning, framför allt riktad mot bristen på såväl ekonomiska som politiska reformer under det senaste decenniet.

Men den avgående presidenten gav i alla fall sina efterträdare ett hyggligt ambitiöst tillväxtmål när han häromdagen hävdade att Kina måste fördubbla sin BNP per capita redan till 2020 (räknat från 2010 års nivå). Samtidigt pekade han ut kampen mot den utbredda korruptionen som ett av de viktigaste politiska målen i framtiden.

För att klara Hu Jintaos tillväxtmål krävs en tillväxt en bit över 7 procent per år fram till 2020, något som inte förefaller omöjligt sett till att de senaste decenniets årliga tillväxt legat kring 10 procent. Problemet för de nya ledarna är att Kinas tillväxttakt backat sju kvartal i rad och senaste landade på 7,3 procent. Dessutom är det få som tror att den export- och investeringsledda tillväxt som varit rådande under Jintao kan återupprepas under de kommande fem åren.

Kina står därför högst troligt inför ett skifte mot en mer inhemsk orienterad och därmed konsumtionsledd tillväxt.  Kraven på ekonomiska reformer riktas framför allt mot att den nya ledningen måste bryta upp de statliga monopolen, reformera finanssektorn, få fastighetsektorn mer balanserad och minska på subventionerna av råvaror.

De företag som bör gynnas av en sådan utveckling är givetvis producenter av konsumtionsvaror och dess underleverantörer. På förlorarsidan riskerar delar av råvarusektorn samt investeringstunga branscher att hamna.

Det här är dock en omställning som tar tid och vi räknar fortfarande med att det är mer traditionella stimulanser som minskade kassakrav för banker, räntesänkningar och lansering av stora investeringsprojekt som ligger närmast till hands när tillväxttakten behöver höjas - om den nu behöver extra stimulans på kort sikt.

För det har under de allra senaste veckorna kommit tidiga signaler om en vänding till det bättre för den kinesiska ekonomin. Den kommande nattens skörd av kinesisk makrostatistik i form av inflation, industriproduktion, investeringar och detaljhandel blir därför extra intressant att följa.

Vi räknar ändå med att nya kinesiska stimulanser kommer att bli nödvändiga för att parera den svaga tillväxten i Europa och USA. På kort sikt kan såväl bättre kinesiska tillväxtsignaler som nya stimulanser gynna råvarusektorn som vi sedan tidigare är positiva till.

Vilken inriktning Kinas nya femårsplan tar lär i sin tur få stor inverkan på den globala tillväxten under överskådligt tid. Under senare år har Kina stått för närmare hälften av bidraget till den globala tillväxten. Det är därför många som sätter hoppet till att den nya kinesiska ledningen ska få fart på både ekonomi n och reformarbetet.

På så sätt är det som händer i Kina just nu också betydligt mer spännande än det nyligen överstökade amerikanska presidentvalet.