Den amerikanska centralbankschefen Ben Bernanke lyckades inte lugna ner oron på finansmarknaderna trots att banken gav intrycket av att inte ha särskilt bråttom med att börja stänga penningkranarna. Men samtidigt står det klart efter gårdagskvällens möte att diskussionerna inom banken i allt högre grad går i den riktningen att man måste börja förbereda marknaden för en sådan åtgärd.

Uttrycket som användes var att en reducering av de månatliga köpen av obligationer kan ske ¿längre in på det här året¿, förutsatt givetvis att den amerikanska tillväxten fortsätter uppåt och att arbetslösheten sjunker ner mot de 7,0 procent som tycks vara en ny gräns för när obligationsköpen kan vara avslutade. Federal Reserve tonar dessutom ned riskerna mot tillväxten i det korta perspektivet.

Hur det slutligen blir med tillväxten är i sin tur fortfarande en i högsta grad öppen fråga efter några tunga makrobesvikelser under senare tid. För visserligen fortsätter amerikansk makrostatistik att övertyga men på andra håll i världen ser det inte riktigt lika ljust ut, något som på sikt även lär påverka amerikansk ekonomi.

Natten mot torsdag publicerade storbanken HSBC sitt preliminära inköpschefsindex för kinesiska industri. Indexet backade från 49,2 i maj till 48,3 i juni. Den lägsta siffran på nio månader. Och även om den kinesiska ledningen har utrymmen att stimulera ekonomin utan att gå till de extremer som vi ser i västvärlden så är manöverutrymmet ändå begränsat. Fastighetspriserna har fortsatt uppåt och  prisuppgången ser till och med ut att ha accelererat något.

Ett stort inhemskt bekymmer för den kinesiska ledningen att hantera eftersom tanken är att det ska vara den inhemska ekonomin som i större grad ska dra den kinesiska tillväxten framöver. Risken är påtaglig att stimulanståtgärder riktade mot inhemsk efterfrågan ytterligare eldar på fastighetsbubblan.

Nästa besvikelse kom på torsdag morgon när det tyska inköpschefsindexet för industrin publicerades. Indexet sjönk mycket överraskande till 48,7, vilket i viss mån kom att överskugga det faktum att det tyska indexet för tjänstesektorn steg till 51,3 i juni från 49,7 i maj. Och även om indexen för EMU-området i stort steg något ligger de med värden på 48,7 (industrin) respektive 48,6 (tjänstesektorn) fortfarande klart under 50-nivån som markerar gränsen mellan tillväxt och fortsatt nedgång.

Risken är också stor att det amerikanska inköpschefsindexet (Markit) som publiceras i eftermiddag kommer att backa, även om konsensusprognosen ligger på att det ska stiga till 52,8. I alla fall är bilden som målas upp av makrostatistiken som rullar in att industrisektorn i världen fortsatt har det mycket trögt. Bristande framtidstro tycks rent allmänt hålla tillbaka investeringsviljan.

Det här oroar givetvis placerare världen över eftersom få tror att hushållen ensamma ska kunna dra tillväxtlasset. Dessutom oroas många av den kraftiga ränteuppgång som skett under senare tid, även om den sker från mycket låga nivåer. Den svenska tioårsräntan har dock ånyo stigit till över två procent.

Så sammantaget fortsätter riskviljan att påverkas negativt av såväl risken för penningpolitisk åtstramning som svagare global konjunktur. En marknadsmix som tyvärr riskerar att hålla i sig ett tag framöver.