Under de senaste dagarna har det rullat in kinesisk makrostatistisk som väcker en del frågetecken kring styrkan i den kinesiska återhämtning som tog fart i slutet av förra året. Redan tidigare har indikatorer som inköpschefsindex visat sig svagare än väntat i inledningen av det här året men nu tycks en svalare ekonomi även bekräftas i hårda makrosiffror.

Både industriproduktion och detaljhandel steg mindre än väntat i februari. Visserligen ser noterade uppgångar på 9,9 respektive 12,3 procent i årstakt imponerande ut i ett västerländskt perspektiv men den var ändå lägre än förväntade uppgångar om 10,5 och 15,0 procent.

Nu ska dock direkt sägas att den kinesiska makrostatistiken i inledningen av det här året är svårtolkad eftersom det kinesiska nyåret i år hamnade i februari medan det i fjol firades i januari. Det har stökat till sifferunderlaget och gör det svårt att dra alltför långtgående slutsatser kring en potentiell kinesisk konjunkturförsvagning.

Ändå är det här givetvis siffror som oroar den nya kinesiska ledningen där Xi Jinping tar över presidentposten i samband med kommunistpartiets pågående kongress.

Samtidigt som ekonomin visar tecken på att svalna av kämpar de kinesiska myndigheterna bland annat med en överhettad fastighetssektor där man redan infört åtgärder som ska stävja prisuppgångarna. Effekter av dessa åtgärder syns bland annat på bankernas nyutlåning som föll från 1 070 miljarder yuan i januari till 620 miljarder i februari. Även detta var under förväntningarna.

Samtidigt visar inflationen tecken på att ta förnyad fart och inflationstakten landade på 3,2 procent i februari. Det var en kraftig uppgång från föregående månads 2,0 procent och högre än marknadsförväntningarna om en inflationstakt på 3,0 procent i februari.

Ännu så länge är marknadens oro för utvecklingen i den kinesiska ekonomin tämligen begränsad men risken för finansiell turbulens, som även sprider sig till västvärldens börser, ökar i takt med besvikelser på makrofronten.

Kina ska trots allt stå för större delen av världstillväxten även i år. Nya finanspolitiska stimulanser blir säkert aktuella om konjunkturen fortsätter att dämpas men samtidigt försvåras dessa av den överhettade fastighetssektorn och risken för fortsatt stigande inflation.

Sammantaget är vår bedömning att det framöver blir allt viktigare att hålla ett extra öga på den kortsiktiga ekonomiska utvecklingen i Kina. Svaga februarisiffror är ett oroande tecken även om de delvis kan förklaras av kalenderförskjutningen av det kinesiska nyåret.