Det är lätt att konstatera att 2011 inte var aktiefondernas år. Men i början av året spirade optimismen efter 2010 års resultat då Stockholmsbörsen steg med cirka 25 procent. Att Sverige sopade banan med världsindex, plus 5 procent under 2010, förklarades med våra bolags stora exponering mot tillväxtmarknaderna. Det är ju där tillväxten sker.

Att börsen 2011 inleddes med att falla under det första kvartalet förklarade många med vinsthemtagningar och oro efter naturkatastrofen i Japan och jasminrevolutionen i Nordafrika. Ordningen återställdes under andra kvartalet med stigande kurser.

Första halvåretNär vi summerade första halvåret, ur ett svenskt perspektiv, hade de globala aktiefonderna fallit med några procent, lika mycket som de svenska aktiefonderna. För Europafonderna gick kurserna upp några procent, medan USA-fonderna tappade någon.

Värre gick det för tillväxtmarknaderna, de globala fonderna tappade 7 procent och värst gick det för Indien- och Afrika/Mellanösternfonderna som tappade cirka 15 procent.

I linje med finansiell teori klarade sig de defensiva läkemedelsfonderna bäst. Som grupp steg de med drygt 5 procent. Även fondkategorin konsumentvaror klarade sig hyfsat och steg med närmre 2 procent.

Mer oroveckande för börsoptimisterna var att svenska obligationsfonder steg med drygt 2 procent. Det var tvärt emot vad de flesta trodde i början av året. Då väntade man sig förbättrad konjunktur och stigande räntor, vilket skulle innebära negativ avkastning för obligationsfonder.

Ännu bättre gick det för svenska realräntefonder som steg nästan 4 procent. Placerare på marknaden var uppenbarligen angelägna om att investera till låg risk, vilket höjde efterfrågan och kurser på de svenska obligationerna.

Att obligationsfonderna steg så mycket borde ha fått fler att ana oro. Det var ju räntemarknaden som visade vägen mot avgrunden 2007 och 2008. Under årets andra hälft fick konjunkturkritikerna vatten på sin kvarn. Eurokrisen spred sig, i en allt snabbare takt, från Grekland till övriga PIIGS-länder i allmänhet och till Italien i synnerhet. Idag är vi mitt i den.

Samtidigt kom mer ekonomisk statistik som visade på sämre konjunktur även globalt. Investerare övergav det mesta som de förknippade med risk, vilket både var aktier och obligationer från de europeiska krisländerna, och sökte sig till säkrare placeringar.

Resultaten lät inte vänta på sig. I slutet av sommaren föll börserna runt om i världen med 15 till 20 procent. Räntorna i krisländerna steg kraftigt, samtidigt som de föll i länder med bra ekonomi, som Sverige, då de internationella investerarna sökte trygga hamnar.

Andra halvåretOm första halvåret ansågs osäkert kan det andra halvåret (fram till den 19 december) kallas för mardrömslikt. Bland de värst drabbade fonderna var finansfonderna, som investerar i bland annat banker. De tappade drygt 20 procent i värde.

Men även tillväxtmarknadsfonderna fortsatte sin nedgång, de breda gick ned ytterligare 15 procent. Värst gick det för Rysslands- och Indienfonder som föll knappt 25 procent.

Stockholmsbörsen som ibland kallas "emerging markets light" fick också ett svart andra halvår. Sverigefonderna, både de breda och småbolagsfonderna, gick ned med cirka 18 procent. Det var betydligt mer än globala aktiefonder som tappade 8 procent.

Den amerikanska börsen stod sig relativt bra under den europeiska krisen, och USA-fonderna backade bara med drygt 1,5 procent under andra halvåret.

Det som gick bra var obligationsfonder, som grupp steg de globala med nästan 8 procent. De svenska obligationsfonderna drogs upp av fallande räntor och steg med nästan 6 procent. Ännu bättre gick det för svenska realräntefonder som drog fördel av sin större ränterisk och steg med 7 procent.

Helåret 2011Summerar vi 2011 kan vi konstatera att verkligheten stämmer ganska väl överens med teorin. Breda globala aktiefonder tappade cirka 10 procent. Småbolagsfonderna hade det tuffare än de breda fonder och tappade nästan 13 procent.

Fonder som fokuserar på tillväxtbolag hade ett svårare år än de som fokuserar på värdebolag. Globaltillväxtfonder föll drygt 11 procent medan värdefonderna klarade sig på minus 7,5 procent.

Det gick sämre för marknader nära oroshärden. Breda Europafonder tappade 14 procent, medan de som fokusera på euroområdet föll med 20 procent. Marknader långt bort från de stora investerarna i väst och perifera aktiemarknader gick sämst.

Globala tillväxtmarknadsfonder tappade som grupp 20 procent. Bland tillväxtregionerna gick det värst för Östeuropa som backade med 28 procent, medan Latinamerika och Asien exklusive Japan gick ned med cirka 20 procent.

De snäva Bric-fonderna gav en negativ avkastning på 25 procent som grupp. Bland Bric-länderna hade Indienfonderna det tuffast och tappade 33 procent. Anledningen var dels kraftiga börsnedgångar men också en fallande valuta. Rysslandsfonderna tappade knappt 30 procent medan Kina- och Brasilienfonderna slutade på minus 23 procent.

Svenska emerging markets light-fonder åkte med ned och tappade 20 procent. I USA där de inte har samma problem som i Europa gick det inte fullt så dåligt. Breda USA-fonder föll med 3 procent, men även där, liksom på alla andra marknader, gällde att småbolagfonderna hade det tuffare än de som investera i stora bolag. De föll med drygt 5 procent.

Bland aktiefonderna slutade året bäst för de defensiva läkemedelsfonderna. Som grupp steg de med 3 procent, och var den enda fondkategorin som slutade på plus. De sämsta branschfonderna var finans som tappade 25 procent, följt av konjunkturkänsliga råvaru- och energifonderna som gick ned med 23 procent.

Trots stigande guldpris blev det ett dystert år för guldfonderna. Priset på guld steg från 1 400 dollar per uns till cirka 1 600 dollar, en uppgång med knappt 15 procent, medan guldfonderna tappade knappt 20 procent. Den stora skillnaden beror främst på att aktierna i gulbolagen föll i linje med övriga råvarubolag.

Det kloka valet vid årets början hade varit obligationsfonder. Under året steg de breda globala obligationsfonderna med drygt 5 procent. Ännu bättre gick det för de svenska som gynnades av fallande räntor. Som grupp steg de med 8 procent, medan de korta svenska likviditetsfonderna slutade på plus 2 procent.

Vinnarkategorin framför alla var svenska realräntefonder. De investerar i obligationer med ännu längre löptider än vanliga obligationsfonder och gynnades därför extra mycket av de fallande långräntorna. Som grupp steg de med drygt 11 procent. Det var det inte många som trodde i januari.