Detta är den rimliga tolkningen av hur den amerikanska aktiemarknaden utvecklats under de senaste 60 åren. Placera.nu har mätt amerikanska S&P 500-index under 60 år - från att andra världskrigets hjältegeneral Dwight D. Eisenhower blev vald till president den 6 november 1952 fram till och med slutet av förra veckan. Under perioden har S&P 500 stigit 5 609 procent.

Mätperioden omfattar elva presidenter som tillsammans regerat under 15 presidentperioder. Vi har valt att inte mäta index under de faktiska politiska presidentperioderna utan från val till val.

I genomsnitt har S&P 500 stigit 0,4 procent den första börsdagen efter en demokratisk seger medan den fallit 0,3 procent efter en republikansk seger. Den stora skillnaden förklaras dock av reaktionen på Barack Obamas seger 2008, då index steg 2,9 procent. Rensat för den är genomsnittsreaktionen på demokratisk valseger istället negativ.

Och intrycket av börsuppgången vid Obamas seger bleknar när man tittar på hur index utvecklas inför och kort efter. Hösten 2008 var världens börser skakade av finanskrisen. Volatiliteten (slagigheten) i marknaden var extremt hög. På själva valdagen stängde amerikanska VIX-index, som mäter volatilitet, i 64 vilket är mer än tre gånger så högt som dagens nivå.

Under halvårsperioden före valet 2008 hade index backat 40 procent. Under de två veckorna efter valdagen föll index 19 procent. Ändå har Obamas presidentperiod varit framgångsrik ur ett börsperspektiv; index har stigit 56 procent. Men perioden startade i djup recession och avslutas nu med något som liknar tillväxt, bland annat efter att den amerikanska centralbanken fyrat av tre olika kvantitativa stimulansprogram.

George Bush den yngres bägge presidentperioder slutade på minus på börsen. Men vid starten i november 2000 befann sig aktiemarknaden fortfarande i millenniebubblan som ännu inte hade punkterats på allvar. Börserna bottnade inte förrän två år senare. När hans andra period avslutades hade, som nämnts ovan, den stora finanskrisen träffat marknaderna.

Det kan dock inte uteslutas att Bush kostsamma två krig och frivola skattepolitik, med skenande budgetunderskott som följd, bidrog till den svaga utvecklingen.

Demokraten Bill Clintons dubbla presidentregim är den mest framgångsrika ur ett börsperspektiv med uppgångar på 74 respektive 97 procent. Det råder ingen tvekan om att Clinton regerade under den längsta perioden av fredstida ekonomisk tillväxt i den amerikanska historien.

Men hans styre präglades bland annat av avregleringar på det finansiella området samtidigt som reglerna för att låna ut till svaga hushåll mjukades upp betydligt. Grunden för den amerikanska bostadsbubblan som sedan utvecklades till finanskris lades under hans presidentperiod.

Republikanen Richard Nixon har gått till historien som den fifflande presidenten som tvingades avgå och lämna över till vicepresidenten Gerald Ford. Ur ett börsperspektiv var det ingen lyckosam period för de två. Det ärvda och mycket kostsamma Vietnamnkriget eskalerades och möttes med en häftig protestvåg inom landet.

Efter en lång tid av tillväxt efter andra världskriget slut hade den långa perioden av tillväxt slagit i taket. I ett försök att hantera den skenande inflationen och svaga ekonomin genomfördes den så kallade Nixon-chocken som bland annat innebar löne- och prisstopp, importskatter och att USA slutade garantera dollarns värde mot guld - vilket ledde till att valutasystemet Bretton Woods havererade.

Det ekonomiska kaoset skulle bli värre. Energikrisen spädde på de ekonomiska problemen och bidrog i hög grad till börskollapsen 1973-74 och recessionen som varade till 1975.

När demokraten Jimmy Carter vann valet 1976 var det således efter en svår ekonomisk period som hade pressat börsen djupt. Redan 1976 inledde USA en period av avreglering i syfte att stimulera ekonomin. Efter republikanen Ronald Reagans valvinst 1980 fortsatte avregleringarna parade med betydande skattesänkningar.

Den så kallade utbudsekonomin eller "Reaganomics" lade den strukturella grunden för landets stora bugetunderskott. Men så länge ekonomin växte och fler jobb skapades var det problem som förbisågs av börsen och såväl Reagan som partibrodern George Bush den äldre gick till historien som bra presidenter ur ett börsperspektiv.

Sammanfattar man intrycken av de senaste 15 amerikanska presidentvalen är det bara under republikanskt styre som börsen gått ned. Men det har främst berott mer på omvärldsfaktorer och tajmning kring olika bubblor än på direkta beslut av de enskilda presidenterna. USA:s skenande budgetunderskott som ofta haft en positiv börseffekt på kort- och medellång sikt är ett partiöverskridande ansvar.

Under de 15 senaste presidentperioderna har USA-börsen i snitt stigit 55 procent efter demokratisk valseger och 23 procent efter republikansk seger.