Swedia-grundaren pratar hellre om lik i garderoben, träbolag från Piteå och dansgolv än uppgifter om en Stiga-notering. Det blir ett samtal om trängseln i Swedias IPO-kö, en bolagskyrkogård och varför livet är roligare utan manus.
Idag, 11:55
Jag ringer upp Staffan Persson eftersom jag fått från goda källor att Stigas styrelse ska fatta beslut om en IPO-plan under hösten. Spännande! Perssons investmentbolag Swedia Capital äger 50% i sportutrustningsbolaget, så han borde ju veta besked.
Det blir tvärnej.
"Jag kan se dig i ögonen..." (Lätt att hävda i telefonen, tänker jag) "...och säga att före jul kommer absolut ingen pressrelease."
Jag tror honom och blir lite besviken. Nog hade det varit roligt om det äntligen varit dags. Det har snackats om en börsnotering i flera år nu och 2024 bubblade det lite extra när bolagets affischnamn Truls Möregårdh kom tvåa i OS och hela landet fick ett svårt återfall av pingisfeber.
Varför inte då då? säger jag lite ledset.
Något direkt svar på Stiga-frågan får jag inte. Perssons perspektiv är örnens och det tar ett ögonblick att lyfta sig till hans nivå. Från sin position ser han Stigas IPO-plan som en i kön av Swedias 15 onoterade bolag. I nästan varje aktieägaravtal med portföljbolagen finns en paragraf om att det ska vara börsfähigt inom ett visst antal år, berättar han.
"Men inte för att vi alltid vill notera och äga ett bortglömt bolag på någon lista i något hörn. Men IPO-ready tvingar fram en viss kvalitet på bolagsstyrningen. Och det öppnar för företagsledningar med ägande att hitta likviditet om man ändå gör en exit."
För andra gången under samtalet säger han att någon inte är bakom flötet. Först var det jag som fick äran att ha kravlat mig över detta synnrligen låga benchmark.
Nu är det Stigas grundarfamilj Bandstigen som inte är bakom flötet, utan var smarta nog att öppna en möjlighet till IPO när Swedia köpte in sig. Så att de fick ett alternativ till att lämpa bolaget vidare till en fjärde generation, om den skulle hysa andra planer än pingisbord.
"Med en IPO-klausul kan man prata om saken istället för att börja om från scratch."
Bra där. Persson gillar tydlighet, och han säger det igen:
"Men Stiga är inte bolaget i vår portfölj som är närmast IPO. Absolut inte."
Fjorton frågor får köa i mitt huvud medan Persson pratar vidare.
Han berättar om börsnoteringen ifjol av biltestbolaget Arctic Falls. Den gick snabbt. Beslutet togs i maj och i december ringde klockan.
Även med Stiga skulle man kunna agera med kort varsel, säger han. Men något ska alltid lösas först. Det kan man man inte före jul. Kanske i vår.
Någon litet grus i skon finns i nästan alla bolag, blir jag upplyst om, som växer till en sten och kan få oproportionerligt stor uppmärksamhet om man inte städade ut det före en notering, säger Persson.
"Då skulle sådana som du ringa och fråga en massa. Era jobbiga flaggor vill man också minimera."
True that. Han kan det där med media. Var till och med delägare i Afv tidigare. (Och Breakit och Kvartal också.)
Han förstår också att Stiga väcker extra nyfikenhet i egenskap av konsumentvarumärke.
"Arctic Falls som bökar runt på isar visste ingen vad det var", säger han.
Kanske behövs någon ytterligare strålkastare slås på. Sedan introduktionen har aktien åkt från 72 till 90 till knappt 70 kr.
Till de 14 frågorna. Vilka tränger sig fram i Swedias IPO-kö?
Persson säger att man pratar med rådgivare på flera fronter. Sveab är "absolut IPO-ready, men en sten i skon som måste ut".
En sten är så att säga ett oförargligt litet lik i garderoben.
"Sveab har en tvist med Stockholms stad där vi vann på alla punkter i tingsrätten. Det är osannolikt att hovrätten totalreverserar något trevligt till något mindre trevligt. Men ändå. Vi väntar."
Som investerare sedan 1989 har Persson skaffat sig ett enormt tålamod med knutar. De är en del av närings-livet, helt enkelt.
I Kaunis har tålamodet lönat sig och allt slätt och fint. Bolaget har redan kommunicerat att det värmer upp utanför börsringen.
Liksom Swedias största innehav Greengold, värderat till runt 750 Mkr.
Det är skogsbolaget med en illuster ägarlista. Utöver Persson även Unibets grundare Anders Ström, Peab-familjen Paulsson och life science-miljardären Bengt Julander, fastighetsmagnaten David Mindus, förre S-ministern Anders Sundström. Och komikern David Batra. Kanske finns planer på en humorserie om rumänsk skog?
Greengold värmer också upp.
"Torsten Jansson och har ju kommit in i styrelsen för det", säger Persson.
Det vill säga New Waves VD respektive ex-VD:n för Fabege. De ger sån där börskredd man vill ha. Mer än före dette statsminister Göran Persson, tydligen, som fick åka hem till sin egen skog.
Fler trängs i kön. Till och med på temat trä, i form av Lundqvist Intressenter.
"Det är absolut en börskandidat och ett kul bolag."
Som ligger i Pite(å, för sörlänningar). Från denna norrländska pärla härstammar även Perssons själv, som inte släppt taget. Han äger fortfarande Stadshotellet som inte omnäms i En Vintersaga.
Det måste vara ett rent misstag att Monika Törnell sjunger om syltan Stadspuben i Luleå i stället, säger Pite-ättlingen.
I Lundqvist finns den typ av knut man inte kan göra annat än sitta och stirra på tills den försvinner: Byggbranschen segar fortfarande och har inte vänt som den "ska göra", enligt Swedias ägare. Inte konsumentrelaterad bygg i alla fall. Sveab har det mysigare bland alla försvars- och infrastrukturpengar.
"Men det vore bra för varumärkeskännedomen att notera Lundqvist."
Liksom en femåring kan jag inte låta bli att tjata lite.
Men varför går det inte med Stiga då? Är det en knut?
"Knutar finns nästan alltid", suckar han. (Kanske hon är lite bakom flötet ändå?). "Antingen väntar man ut dem, eller så skiter man i det och kör ändå."
Man blir väldigt nyfiken på i vilka lägen Staffan Persson kör ändå. Men inte med Stiga, i alla fall.
"Det finns en sak vi måste göra där och det kommer inte att hinnas i år."
Trots att det egentligen är bra tajming när Sverige har en världsstjärna som "spelar på våra grejer". Möregårdhs sexkantiga racket, som Stiga har patent på.
Persson är inte så intresserad av att sälja bolag han tycker om. Men ibland händer det. Ifjol var det barnboksappen Lylli och flax-dealen när amerikanska Workday köpte AI-bolaget Sana Labs för runt 10 mdr kr. De affärerna gav Swedia ungefär 130 Mkr. Dessutom ligger ett bud på marknadsplatsen Spotlight Group, som om allt faller på plats ger ytterligare 60 Mkr.
Vi pratar bara exits här. Tar ni in något nytt i portföljen?
"Äh, vi har bara våra egna pengar. Det begränsar. Dessutom är det stentuff konkurrens med alla bolagsgrossister."
PE-bolagen? Vilket kul ord.
"Ja, de äger ju bara för att sälja, som grossister."
"Sen finns det hur många buy-and-build som helst. De kan äga för evigt om de går till börsen. Plus mängder av family offices som vill investera i onoterat."
Alla vill hitta guldet i Klondyke. Men Persson väljer en annan metafor:
"Det är som att bjuda upp på dans. Man måste titta i den del av lokalen där det är lite mörkare", säger den erfarne dansören.
Han följer "Berkshiregubbarnas" råd att i alla sammanhang leta efter vad som driver affärerna; att förstå beteenden.
"Innovationstakten på incitamenten är hög. PE-bolagen är mästerliga på sånt."
"Vi ogillar uttrycket 'sätta fart på grejerna'. Vårt uppdrag är att inte förlora pengar eller sura över 7% avkastning."
Det är en ovanligt entreprenöriell inställning till risk. Mången förvaltare skulle säga att en trygg ränte- och aktieportfölj är vägen framåt för att bevara kapital.
Men Persson får ingen kick av sammetsfåtöljer på ett bankkontor, det känner man på sig. Han lever i den värld där man kavlar upp ärmarna. Och satsar på personer man tror på. Till en vettig prisnivå.
Det definierar hans risk-universum och på den spelplanen är han försiktig.
"Men ändå. Det finns ingen formel som vaccinerar mot korkade beslut. Vi har en rejäl kyrkogård av investeringar att besöka om vi skulle ha lust."
Har du det? Varit där och kollat om någonting återkommande lockar till korkade beslut?
"Man kan ha otur. Att en marknad bara försvinner. Som med C-tech (en klassiker i genren svensk IT-bubbla, reds anm), där det skrevs att det bara var idioter som inte köpte aktien. Men det blev inte så kul."
Andra gånger är det felbedömningar av personer som gräver en onödig bolagsgrav. Personer som inte fattar rätt beslut när det blir knivigt.
"Du är många kurvor efter som investerare och det kan vara svårt att göra något tillräckligt snabbt."
Vad är fortfarande så himla kul med allt det här? Knutar och kyrkogårdar.
"Att det inte finns något manus", säger Persson omedelbart.
"Jag är idrottsfreak från början och älskade att det inte fanns något manus för vad som skulle hända i matchen. Och det som händer i näringslivet är fasen så mycket roligare nu än förut."
Men det är inget för veklingar. Ju mer Trump och Hormuz, desto mer ska man hålla reda på, säger Persson, men låter nästan upprymd ändå.
"Är man lagd åt depression, jamen då ska man ligga i ETF:er."
Swedia-grundaren pratar hellre om lik i garderoben, träbolag från Piteå och dansgolv än uppgifter om en Stiga-notering. Det blir ett samtal om trängseln i Swedias IPO-kö, en bolagskyrkogård och varför livet är roligare utan manus.
Idag, 11:55
Jag ringer upp Staffan Persson eftersom jag fått från goda källor att Stigas styrelse ska fatta beslut om en IPO-plan under hösten. Spännande! Perssons investmentbolag Swedia Capital äger 50% i sportutrustningsbolaget, så han borde ju veta besked.
Det blir tvärnej.
"Jag kan se dig i ögonen..." (Lätt att hävda i telefonen, tänker jag) "...och säga att före jul kommer absolut ingen pressrelease."
Jag tror honom och blir lite besviken. Nog hade det varit roligt om det äntligen varit dags. Det har snackats om en börsnotering i flera år nu och 2024 bubblade det lite extra när bolagets affischnamn Truls Möregårdh kom tvåa i OS och hela landet fick ett svårt återfall av pingisfeber.
Varför inte då då? säger jag lite ledset.
Något direkt svar på Stiga-frågan får jag inte. Perssons perspektiv är örnens och det tar ett ögonblick att lyfta sig till hans nivå. Från sin position ser han Stigas IPO-plan som en i kön av Swedias 15 onoterade bolag. I nästan varje aktieägaravtal med portföljbolagen finns en paragraf om att det ska vara börsfähigt inom ett visst antal år, berättar han.
"Men inte för att vi alltid vill notera och äga ett bortglömt bolag på någon lista i något hörn. Men IPO-ready tvingar fram en viss kvalitet på bolagsstyrningen. Och det öppnar för företagsledningar med ägande att hitta likviditet om man ändå gör en exit."
För andra gången under samtalet säger han att någon inte är bakom flötet. Först var det jag som fick äran att ha kravlat mig över detta synnrligen låga benchmark.
Nu är det Stigas grundarfamilj Bandstigen som inte är bakom flötet, utan var smarta nog att öppna en möjlighet till IPO när Swedia köpte in sig. Så att de fick ett alternativ till att lämpa bolaget vidare till en fjärde generation, om den skulle hysa andra planer än pingisbord.
"Med en IPO-klausul kan man prata om saken istället för att börja om från scratch."
Bra där. Persson gillar tydlighet, och han säger det igen:
"Men Stiga är inte bolaget i vår portfölj som är närmast IPO. Absolut inte."
Fjorton frågor får köa i mitt huvud medan Persson pratar vidare.
Han berättar om börsnoteringen ifjol av biltestbolaget Arctic Falls. Den gick snabbt. Beslutet togs i maj och i december ringde klockan.
Även med Stiga skulle man kunna agera med kort varsel, säger han. Men något ska alltid lösas först. Det kan man man inte före jul. Kanske i vår.
Någon litet grus i skon finns i nästan alla bolag, blir jag upplyst om, som växer till en sten och kan få oproportionerligt stor uppmärksamhet om man inte städade ut det före en notering, säger Persson.
"Då skulle sådana som du ringa och fråga en massa. Era jobbiga flaggor vill man också minimera."
True that. Han kan det där med media. Var till och med delägare i Afv tidigare. (Och Breakit och Kvartal också.)
Han förstår också att Stiga väcker extra nyfikenhet i egenskap av konsumentvarumärke.
"Arctic Falls som bökar runt på isar visste ingen vad det var", säger han.
Kanske behövs någon ytterligare strålkastare slås på. Sedan introduktionen har aktien åkt från 72 till 90 till knappt 70 kr.
Till de 14 frågorna. Vilka tränger sig fram i Swedias IPO-kö?
Persson säger att man pratar med rådgivare på flera fronter. Sveab är "absolut IPO-ready, men en sten i skon som måste ut".
En sten är så att säga ett oförargligt litet lik i garderoben.
"Sveab har en tvist med Stockholms stad där vi vann på alla punkter i tingsrätten. Det är osannolikt att hovrätten totalreverserar något trevligt till något mindre trevligt. Men ändå. Vi väntar."
Som investerare sedan 1989 har Persson skaffat sig ett enormt tålamod med knutar. De är en del av närings-livet, helt enkelt.
I Kaunis har tålamodet lönat sig och allt slätt och fint. Bolaget har redan kommunicerat att det värmer upp utanför börsringen.
Liksom Swedias största innehav Greengold, värderat till runt 750 Mkr.
Det är skogsbolaget med en illuster ägarlista. Utöver Persson även Unibets grundare Anders Ström, Peab-familjen Paulsson och life science-miljardären Bengt Julander, fastighetsmagnaten David Mindus, förre S-ministern Anders Sundström. Och komikern David Batra. Kanske finns planer på en humorserie om rumänsk skog?
Greengold värmer också upp.
"Torsten Jansson och har ju kommit in i styrelsen för det", säger Persson.
Det vill säga New Waves VD respektive ex-VD:n för Fabege. De ger sån där börskredd man vill ha. Mer än före dette statsminister Göran Persson, tydligen, som fick åka hem till sin egen skog.
Fler trängs i kön. Till och med på temat trä, i form av Lundqvist Intressenter.
"Det är absolut en börskandidat och ett kul bolag."
Som ligger i Pite(å, för sörlänningar). Från denna norrländska pärla härstammar även Perssons själv, som inte släppt taget. Han äger fortfarande Stadshotellet som inte omnäms i En Vintersaga.
Det måste vara ett rent misstag att Monika Törnell sjunger om syltan Stadspuben i Luleå i stället, säger Pite-ättlingen.
I Lundqvist finns den typ av knut man inte kan göra annat än sitta och stirra på tills den försvinner: Byggbranschen segar fortfarande och har inte vänt som den "ska göra", enligt Swedias ägare. Inte konsumentrelaterad bygg i alla fall. Sveab har det mysigare bland alla försvars- och infrastrukturpengar.
"Men det vore bra för varumärkeskännedomen att notera Lundqvist."
Liksom en femåring kan jag inte låta bli att tjata lite.
Men varför går det inte med Stiga då? Är det en knut?
"Knutar finns nästan alltid", suckar han. (Kanske hon är lite bakom flötet ändå?). "Antingen väntar man ut dem, eller så skiter man i det och kör ändå."
Man blir väldigt nyfiken på i vilka lägen Staffan Persson kör ändå. Men inte med Stiga, i alla fall.
"Det finns en sak vi måste göra där och det kommer inte att hinnas i år."
Trots att det egentligen är bra tajming när Sverige har en världsstjärna som "spelar på våra grejer". Möregårdhs sexkantiga racket, som Stiga har patent på.
Persson är inte så intresserad av att sälja bolag han tycker om. Men ibland händer det. Ifjol var det barnboksappen Lylli och flax-dealen när amerikanska Workday köpte AI-bolaget Sana Labs för runt 10 mdr kr. De affärerna gav Swedia ungefär 130 Mkr. Dessutom ligger ett bud på marknadsplatsen Spotlight Group, som om allt faller på plats ger ytterligare 60 Mkr.
Vi pratar bara exits här. Tar ni in något nytt i portföljen?
"Äh, vi har bara våra egna pengar. Det begränsar. Dessutom är det stentuff konkurrens med alla bolagsgrossister."
PE-bolagen? Vilket kul ord.
"Ja, de äger ju bara för att sälja, som grossister."
"Sen finns det hur många buy-and-build som helst. De kan äga för evigt om de går till börsen. Plus mängder av family offices som vill investera i onoterat."
Alla vill hitta guldet i Klondyke. Men Persson väljer en annan metafor:
"Det är som att bjuda upp på dans. Man måste titta i den del av lokalen där det är lite mörkare", säger den erfarne dansören.
Han följer "Berkshiregubbarnas" råd att i alla sammanhang leta efter vad som driver affärerna; att förstå beteenden.
"Innovationstakten på incitamenten är hög. PE-bolagen är mästerliga på sånt."
"Vi ogillar uttrycket 'sätta fart på grejerna'. Vårt uppdrag är att inte förlora pengar eller sura över 7% avkastning."
Det är en ovanligt entreprenöriell inställning till risk. Mången förvaltare skulle säga att en trygg ränte- och aktieportfölj är vägen framåt för att bevara kapital.
Men Persson får ingen kick av sammetsfåtöljer på ett bankkontor, det känner man på sig. Han lever i den värld där man kavlar upp ärmarna. Och satsar på personer man tror på. Till en vettig prisnivå.
Det definierar hans risk-universum och på den spelplanen är han försiktig.
"Men ändå. Det finns ingen formel som vaccinerar mot korkade beslut. Vi har en rejäl kyrkogård av investeringar att besöka om vi skulle ha lust."
Har du det? Varit där och kollat om någonting återkommande lockar till korkade beslut?
"Man kan ha otur. Att en marknad bara försvinner. Som med C-tech (en klassiker i genren svensk IT-bubbla, reds anm), där det skrevs att det bara var idioter som inte köpte aktien. Men det blev inte så kul."
Andra gånger är det felbedömningar av personer som gräver en onödig bolagsgrav. Personer som inte fattar rätt beslut när det blir knivigt.
"Du är många kurvor efter som investerare och det kan vara svårt att göra något tillräckligt snabbt."
Vad är fortfarande så himla kul med allt det här? Knutar och kyrkogårdar.
"Att det inte finns något manus", säger Persson omedelbart.
"Jag är idrottsfreak från början och älskade att det inte fanns något manus för vad som skulle hända i matchen. Och det som händer i näringslivet är fasen så mycket roligare nu än förut."
Men det är inget för veklingar. Ju mer Trump och Hormuz, desto mer ska man hålla reda på, säger Persson, men låter nästan upprymd ändå.
"Är man lagd åt depression, jamen då ska man ligga i ETF:er."
Aktieanalys
Pensionsfonder
Aktieanalys
Pensionsfonder
1 DAG %
Senast
OMX Stockholm 30
−0,67%
(12:18)
SEB C
Idag, 10:22
SEB:s VD: Ny bankskatt sannolik
OMX Stockholm 30
1 DAG %
Senast
3 313,73
