Det fanns två återkommande teman när finansminister Anders Borg och finansmarknadsminster Mats Odell presenterade förslaget för pressen.

1. Hushållen ska inte stå för kostnaderna men de ska få del av de positiva effekterna.

2. Bankerna ska räddas men de ska inte gynnas.

Det är tydligt att regeringen stått inför ett dilemma när förslaget tagits fram: Hur gör vi för att sätta ihop ett kraftfullt paket utan att tappa väljarnas förtroende?

Den frågan måste ha orsakat ett antal sömnläsa nätter hos de berörda ministrarna. Att rädda bankdirektörer är nämligen inte något som ger ökat väljarstöd.

I synnerhet inte när världen nu verkar vara överens om en av huvudorsakerna till den finansiella kris som vi befinner oss är bankernas bonussystem, vilket även nämndes under presskonferensen.

Ju högre risk bankernas toppmän tog desto mer pengar fick själva i bonus, vilket även Mats Odell nämnde under presskonferensen.

Ett räddningspaket för bankerna riskerar att få den mycket oönskade effekten att bonusar och andra ersättningar till ledande befattningshavare plötsligt stiger.

EU har redan ställt krav på att medlemsländerna när det tar fram sina räddningsplaner ser över hur ersättningar till bankernas ledande befattningshavare påverkas. Dessutom skulle det vara politiskt självmord i vilket land som helst att i dagens läge bidra till stigande ersättningar för bankchefer.

Så förutom att se till hjälpen till bankerna på olika sätt regleras med marknadsmässiga villkor och finansieras med avgifter vill regeringen införa ett krav som begränsar ledande befattningshavares bonusar, löner och avgångsvederlag de närmaste åren. Även höjningar av styrelsearvoden begränsas.

Liknande förslag har redan tagits fram i flera andra europeiska länder. En bankchef som avgår ska, enligt vad som nämndes på presskonferensen, få ett vederlag i nivå med vad som gäller i statliga bolag.

Det är ett sympatiskt och rimligt krav men det kan tyvärr bli svårt att genomföra i praktiken. Ett redan ingånget avtal är nämligen inget som man ändrar så lätt. Jag pratade precis med en tung affärsadvokat, som bekräftade mina farhågor:

"Bankerna kan säga upp personerna för att omförhandla avtalen men om de inte kommer överens gäller ju avtalade avgångsvederlag. Dessutom omfattas ju alla utom vd och styrelseledamöter av LAS, vilket innebär att de bara kan sägas upp på grund av arbetsbrist", menade han.

Regeringens och ägarnas bästa chans är, enligt honom, att utöva någon form av moraliskt tryck mot berörda personer.

Så sent som i förra veckan intygade Finansinspektionen att svenska banker är solida och att de med god marginal uppfyller de föreskrivna kapitaltäckningskraven. Trots detta erkännande ska nu bankdirektörerna ta sitt moraliska ansvar och avstå från avgångsvederlag.

Läs mer om det svenska krispaketet här.