Den senaste tiden har vi haft läget när "allt ska ner", den fas när alla vet att det ska smälla och bara väntar på att det händer.

Nu har ovädret dragit in och nästa fas tar vid. Den fas där bolagens vinster vänder nedåt. Då återstår det att se om marknaden har tagit tillräckligt med höjd för detta eller om det krävs ytterligare nedrevideringar av prognoserna. Facit får vi när kvartalsrapporterna kommer om ett par peckor.

Ett exempel på att marknadens vinstestimat fortfarande ligger för högt är tisdagens mottagande av H&M:s rapport. Klädjätten är det bolag som torde klara en lågkonjunktur bäst av detaljhandelsbolagen på börsen, givet dess inriktning mot lågprissegmentet. Men vinsten på 3,3 miljarder kronor under det tredje kvartalet, en ökning med hyggliga 5 procent, var inte tillräcklig för marknaden som raskt handlade ner H&M-aktien till årets lägsta nivåer på en annars uppåtgående börs. Samma sak hände med Kappahls rapport på måndagen, som kom in sämre än väntat.

Det finns en hel del som talar emot detaljhandels- och konsumentnära bolag i rådande ekonomiska läge. Den senaste tidens höginflationsmiljö, där högre priser på mat, energi, bensin och bolån gröper ur en större del av hushållens disponibla inkomster och ovanpå det finns de allt dystrare konjunkturutsikterna inför 2009. Många bolag kommer att behöva revidera ner sina aggressiva expansionsplaner och sommarens svaga försäljningssiffror kommer att sätta sina spår i de kommande resultatrapporterna för årets tredje kvartal.

Även den krisdrabbade finanssektorn har säkerligen sett sina bästa dagar, mycket på grund av att finansmarknaden sannolikt står inför striktare regleringar efter många år av onormalt höga vinster. Risktagandet i branschen har gått överstyr och lönsamheten har legat på en osunt hög nivå. Den som äger bankaktier idag måste därför ha en investeringshorisont på åtminstone 2-3 år och vara inställd på fler skakiga turer på börsen innan läget stabiliseras, vilket endast kan ske när transparensen hos bankerna ökar.    

Ser man tillbaka på verkstadsbolagens halvårsrapporter kan man konstatera att dessa överlag var mycket starka, med god omsättningsutveckling och i många fall fortsatt stigande rörelsemarginaler. Samtidigt signalerade bolagsledningarna för fortsatt god efterfrågan och inga tecken på avmattning syntes till. Sedan dess har marknadsläget försämrats.

Många bolag inom industrisektorn har minskat personalstyrkan och fler åtgärder kommer att vidtas för att sänka kostnaderna i takt med sämre tillväxtförutsättningar. Analytikernas nuvarande vinstantaganden pekar dock en tro på fortsatt god tillväxt och lönsamhet även nästa år, vilket får anses som väl optimistiskt.

Finanskrisen har gjort att konjunktursvackan blir djupare än normalt. Upplåningskostnaderna för företagen ökar vilket kommer att sätta press på lönsamheten. En minskning i orderingången kan gå snabbt och det hänger förstås samman med finanskrisen och möjligheten att låna pengar.

Trots det bistra börsläget finns det alltid investerare på köpsidan, på samma sätt som det finns investerare på säljsidan. Fonder, kapitalförvaltare och stora institutioner har till exempel en trögrörlig arbetssituation då stora mängder kapital finns investerade ute på marknaden. Och dessa aktörer har ett krav på sig att ha en del av pengarna investerade på börsen, oavsett marknadssituation. Men för tillfället befinner vi oss i ett läge där utbudet på aktier är större än efterfrågan. Detta skapar brist på likviditet och höjer riskpremien på börsen.

Mycket av det som händer nu är drivet i stor utsträckning av psykologi och rädsla. Förtroendet för p/e-tal och vinstestimat är lågt och under hösten det är nog inte köpläge förrän vi kommer till den punkten där dåliga rapporter inte leder till en omedelbar kurskollaps, utan en mer sansad nedvärdering av aktien.

Mot detta står de synnerligen låga värderingarna i många bolag. Idag har rädsla övertag över girighet på börsen, men för den uthållige finns det en stor uppsida när konjunkturen vänder uppåt. Man kan till exempel som ett tankeexperiment fundera på om man tror att ett bolag som SKF kommer att fortsätta vara marknadsledande även om två, tre år? Ska man då handla aktien till en värdering som antyder att allt blivit sämre, permanent?