Priset på Skistars

liftkort har ökat med 75,6 procent sedan 1998. Det är mer än tre gånger så mycket som konsumentpriserna ökat under samma period. Nu frågar sig aktiemarknaden om vintersportoperatören håller på att prisa ut sig.

Efter ett besök i Åre

över helgen kan man göra två reflektioner: det var ovanligt lite folk i liftköerna för att vara påskhelg och priserna på liftkort har nått nya rekordhöjder. Ett tidvis ymnigt snöande och en isande vind kan ha bidragit till få skidåkare men av trafiken att döma var det ovanligt lite folk i byn jämfört med tidigare påskhelger.

Däremot måste nog

vintersportoperatören fundera över om det finns ett samband mellan priset på liftkort, skipass på nysvenska, och bolagets lägre lönsamhet. Den analysen görs det nog på en del håll i aktiemarknaden, som under den första börsdagen efter påskhelgen handlade ned aktien till nya årslägstanivån 77,25 kronor.

Faktum är att det

genomsnittliga priset på företagets liftkort har stigit mer än tre gånger så mycket som konsumentprisindex under de senaste tolv åren. Placera.nu har utgått från företagets egna rapporter över genomsnittliga prishöjningar och indexerat utvecklingen sedan säsongen 1998/1999.

Om ett liftkort

kostade 1 000 kronor vintern 1998/1999 så kostar det idag 1 756 kronor. Då har vi räknat in den senaste prishöjningen på 1,5 procent som rapporterades i bolagets halvårsrapport från slutet av mars. Med andra ord har exempelliftkortet blivit 75,6 procent dyrare.

Under samma period

har den allmänna prisnivån i samhället, mätt som kpi, stigit från 1 000 till 1 214, det vill säga en ökning med 21,4 procent under samma period.

Det har funnits

en målmedveten strategi från Skistars sida att krama det mesta möjliga ur liftkortsförsäljningen. Liftsystemen utgör ett naturligt monopol på orten. Liftarna är nämligen den kritiska ryggraden i affären.

Vinstersportbesökare

kan ha med sig egna skidor eller hyra av konkurrenter, de kan ordna med eget boende, laga sin egen mat eller äta hos konkurrenter. Men de är mer eller mindre hänvisade till att använda Skistars liftsystem. Sedan några år tillbaka måste de på några orter också betala för att använda längskidspår.

Det har gått bra

under lång tid. Som framgår av grafen har Skistar under en lång period haft en rörelsemarginal som legat över 20 procent. Men när fjolåret summerades föll rörelsemarginalen till 15 procent. Inte under något år sedan 1994 då bolaget börsnoterades har rörelsemarginalen varit lägre. Säsongen 2000/2001, var rörelsemarginalen 16 procent.

Företaget har torgfört

många olika förklaringar till tappet på senare tid som ofördelaktiga kalendrar, stark krona och ett väder som inte spelat dem i händerna. Aktiemarknaden är uppenbarligen skeptisk och tillmäter sådana här cykliska faktorer lågt värde. 

Sedan december

2010 bildar bolagets aktiekurs en kurva som påminner om en svart pist.Det svaga intresset för aktien späs eventuellt på av säsongsmässiga försäljningar av aktieposter som ger rabatt vid företagets anläggningar, liksom av oro inför det snara beslutet om huruvida bolaget ska investera i schweiziska Andermatt eller inte.

Den totala

investeringskostnaden beräknas uppgå till 1 miljard kronor och fullföljs planerna är risken för en nyemission överhängande.Sedan börsnoteringen 1994 har en annan viktig faktor förändrats radikalt, priset på resor. Idag är det relativt enkelt att hitta flygresor till Alperna som är billigare än både tåg- och flygresor inom Sverige.

Samtidigt innebär

ett bensinpris på 16 kronor/liter att en bilresa från Stockholm till Åre kostar en bit över 1 600 kronor tur och retur. Prisutvecklingen på resor talar onekligen till Skistars nackdel. Ovanpå det tillkommer den oförminskade köpkraften i svenska kronor visavi euron.

Det intressanta

är att Skistar i det läget blickar åt schweiziska Andermatt. Frågan är varför valet fallit på Schweiz och inte Frankrike, Italien, Österrike eller Tyskland. Ur riskbalanseringssynpunkt hade det varit mer intressant att leta investeringar i euro än i den urstarka schweizerfrancen.

Klart är i alla fall

att utbudet av liftsystem och backar är större i Alperna medan avstånden är mindre jämfört med situationen i de svensk/norska fjällen. Konkurrensen om kunderna blir därefter. En eventuell investering i Andermatt lär inte bli lika enkel att finansiera med chockhöjda liftkortpriser enligt svensk-norsk modell.