Även om det finns små ljuspunkter i den konjunkturbarometer som Konjunkturinstitutet publicerade på onsdag morgon så står det klart att det fortsätter att gå tungt för svensk ekonomi. Visserligen steg barometerindikatorn, som är det sammanfattande måttet för resultatet av enkätundersökningarna av hushåll och företag, med 2,7 enheter till 94,5 i juni men det är fortfarande en bra bit under det historiska genomsnittet på 100.

En ljuspunkt är att indikatorn för industrin steg fyra enheter i juni men baksidan av det myntet är att uppgången sker från en låg nivå och att missnöjet med orderläget är fortsatt mycket stort. Dessutom är det uppseendeväckande många företag som fortsätter att skära ner personalstyrkan.

Sämst är konjunkturläget, liksom tidigare, i byggsektorn där mer än hälften av företagen är missnöjda med orderläget.

Även i detaljhandeln stiger konfidensindikatorn relativt kraftigt och här är optimismen stor kring försäljningstillväxten under de kommande månaderna. Sedan är frågan om förväntningarna har en reell chans att bli uppfyllda? Det finns vissa frågetecken kring detta eftersom hushållen har fått en något mer negativ syn på sin egen ekonomi än de hade i maj-mätningen, framför allt har andelen hushåll som uppger att det är fel tillfälle att göra stora inköp (av exempelvis möbler, tvättmaskiner eller TV-apparater) ökat. Det är dessutom hushållens konsumtion som ska vara den huvudsakliga motorn till tillväxten, både i år och nästa år, enligt KI.

Däremot har hushållen blivit något mindre pessimistiska avseende utvecklingen för svensk ekonomi i stort. En delförklaring till detta kan vara att läget på arbetsmarknaden ser lite bättre ut. Däremot är vi på Placera mycket tveksamma till det branta fall i arbetslösheten som SCB rapporterade för maj. Enligt SCB sjönk arbetslösheten, i säsongrensade termer, från 8,4 procent i april till 7,9 procent i maj. Några andra indikationer på att arbetslösheten skulle sjunka så kraftigt har vi inte fått och vår tolkning är därför att en stor del av nedgången förklaras av tillfälliga faktorer eller helt enkelt är ett mätfel.

Hur Riksbanken i sin tur tolkar arbetsmarknadsstatistiken spelar säkerligen stor roll för deras räntebeslut i början av juli. Nu har de direktionsledamöter som tidigare varit tveksamma till en räntesänkning både en hyggligt stark BNP-siffra för årets första kvartal och kraftigt sjunkande arbetslöshet att bygga upp ett fortsatt motstånd på.

KI gör i sin tur bedömningen att Riksbanken inte sänker den 3 juli trots att det sett till fortsatt hög arbetslöshet och mycket låg inflation vore motiverat, enligt KI. KI räknar i sin färska prognos med en tillväxt på måttliga 1,3 procent i år samtidigt som arbetslösheten ligger kvar kring 8,0 procent,

Att KI inte längre lika tydligt pressar på för en räntesänkning spelar också på marginalen roll för räntebeslutet och vi sänker därför vår sannolikhet för en räntesänkning till att den nu ligger under 50 procent. Hur de två nya direktionsledamöterna resonerar blir i sin tur nyckeln till räntebeslutet.

Vi kan i alla fall konstatera att kronan stärkts och räntorna stigit sedan vi fick KI-prognos och arbetslöshetssiffror. Så aktörerna på finansmarknaden har i alla fall i allt högre grad rört sig bort från en räntesänkningsscenario. En starkare krona betyder i sin tur fortsatt kärva tider för exportindustrin samtidigt som inflationen riskerar att förbli mycket låg.