I december månads börsutblick har vi två teman som vi gräver lite djupare i. Det handlar om vårens kommande utdelningar och skillnaden i utveckling för små och stora bolag.

Till att börja med kan vi konstatera att 2012 inte varit småbolagens år. Grafen här bredvid visar att storbolagen (OMXS30, blå linje) utvecklats väsentligt bättre än de mindre bolagen (OMX Small Cap index, röd linje) under de senaste tolv månaderna. Utvecklingen avviker från det normala mönstret. Småbolagens index brukar visserligen röra sig lite senare och kraftigare än storbolagens index men det gap vi sett sedan i försomras är anmärkningsvärt stort.

Utvecklingen på Helsingforsbörsen, visserligen inom eurozonen men med en sektor- och bolagsstruktur lik den svenska, har en likartad men kraftigare trend. Medan det finska indexet OMXH small cap ligger mer eller mindre oförändrat senaste tolv månaderna har Helsingforsbörsens storbolagsindex stigit 30 procent.

Det finns många möjliga förklaringar till den här utvecklingen men vi bedömer att det huvudsakligen handlar om likviditetsaspekter och balansräkningsfrågor. De extermt låga räntenivåerna i världen, med efterföljande oro för en eventuell obligationsbubbla, driver stora institutionella placerare att på marginalen flytta kapital till börsen där såväl utdelningar som potentiell kursutveckling blivit allt mer attraktivt visavi stats- och företagsobligationer.

När tunga förvaltarhus köper aktier är det i stora likvida papper som Nordea, Atlas Copco och Volvo. Kapital flyter inte till småbolagen i någon större omfattning förrän privatpersoner och mindre förvaltare börjar agera. Gapet i indexutvecklingen kan därför mycket väl spegla ett fortsatt lamt investerarintresse hos privatplacerarna, en teori som stöds av låg börsaktivitet bland nätmäklarna Avanzas och Nordnets kunder under hösten.

Till det kan vi lägga balansräknings- och finansieringsfrågor. Stora bolag har bättre tillgång till såväl bankkrediter som obligationsmarknaden. Av de många nyemissioner som presenterats under sommaren och hösten har småbolag haft en oproportionerligt stor andel. Att begära mer kapital av ägarna därför att balansräkningen behöver stagas upp är sällan populärt. En mindre del av småbolagsindex svaga utveckling beror på faktiska emissionsbeslut, en större del på oro för kommande nyemissioner.

För oss på placera.nu, som inte sällan uppehåller oss kring små och medelstora bolag, har det varit en krävande period sedan försommaren. Men vänder vi blicken framåt anser vi fortfarande att det finns gott om intressanta aktier bland små och medelstora företag och att den stora skillnaden i utveckling som de olika grupperna uppvisat naturligtvis innebär möjligheter. 

Vi som inte tror att världen är på väg att gå under tycker att småbolag som grupp betraktat erbjuder en god potential i relation till risken efter den styvmoderliga behandlingen på börsen. Kom dock ihåg att det fortfarande är skillnad på bolag och bolag.

Frågan om utdelningar anknyter delvis till resonemanget ovan. I USA har stabila, gärna stigande, utdelningar varit ett favorittema ända sedan finanskrisen startade. I teorin kan man göra ett arbitrage genom att låna pengar, köpa aktier med väntad hög och stabil utdelning och sedan ha en möjlig kursuppgång  som en option i kalkylen.

Det är knappast ett riskfritt agerande utan ställer stora krav på förmågan att navigera rätt bland utdelarna. Om bolaget oväntat sänker eller slopar utdelningen, havererar den belånade kalkylen ordentligt.

Här i Sverige har vi inte sett samma starka intresse för högutdelare, i alla fall inte ännu. Tittar vi på de stora och medelstora bolag som väntas leverera den högsta direktavkastningen (utdelning/aktiekurs) för verksamhetsåret 2012 ligger Tele2, Teliasonera, NCC, HiQ och Oriflame i topp idag.

Vid förra årsskiftet, med de aktiekurser och utdelningsprognoser som gällde då, hade den här gruppen en väntad genomsnittlig direktavkastning på 7,8 procent för verksamhetsåret 2012. Idag ligger motsvarande siffra på 8,3 procent. Sedan årsskiftet har den här gruppen aktier i snitt sjunkit 2 procent exklusive utdelningar, att jämföra med 7,6 procent för börsen som helhet. Lägger vi till de faktiskta utdelningarna som kom i våras har gruppen i snitt totalavkastat 5,5 procent.

I Tele2:s fall har årets utdelningsprognos sänkts med 14 procent sedan årsskiftet men i gengäld har prognosen på nästa års utdelning samtidigt höjts med 25 procent till 13,88 kronor per aktie, enligt SME Direkts enkäter.

NCC är som bekant i en konjunkturkänslig bransch och när signalerna från byggindustrin mörknar drar investerare öronen åt sig, trots att utdelningsprognosen sänkts marginellt under året. Men aktiemarknaden minns vad som hände under det riktigt kärva 2008, då NCC:s utdelning slaktades till bara 4 kronor  jämfört med 11 kronor per aktie under 2007.

Kostmetikaföretaget Oriflame har haft ett kursmässigt svagt år efter att tillväxten gått i stå. Men kombinationen av lägre kurs och höjd utdelningsprognos har resulterat i en väntad direktavkastning på 7,4 procent på dagens kurs. Bolaget har dessutom kallat till extrastämma för att få ett mandat till att börja återköpa egna aktier utan att för den skull tumma på policyn att ha en ordinarie utdelning på lägst 50 procent av vinsten.

Teliasonera väntas ge en direktavkastning på 8,6 procent i skrivande stund. Det kan bli mer än så eftersom bolaget har stora värden liggande i börskandidater som Megafon och Kcell.

Slutligen HiQ har vittnat om en sämre marknad för it-konsulter. Likväl väntas bolaget höja utdelningen i år och den hägrande direktavkastningen ligger nu på 7,7 procent.

Sammanfattar vi utdelningsspåret står det klart att svenska högutdelare inte har premierats i aktiekurserna i år. Det skulle kunna falla tillbaka på oron för uthålligheten i utdelningarna men som framgår av genomgången av de fem högst "yieldande" aktierna är majoriteten mer stabila än snittet på Stockholmsbörsen.

Väljer vi att istället titta på vilka branscher som de facto har haft en stark kursutveckling i år ser vi att verkstadsbolag (exempelvis Atlas Copco och Hexagon) , sällanköp (SCA, Electrolux) och banker utvecklats klart bäst på börsen. Här finns visserligen exempel på hyggliga väntade utdelningar, främst i de fyra storbankerna där analytikerna har dragit upp utdelningsprognoserna, men med de stora kursuppgångarna i ryggen har direktavkastningsprognoserna sjunkit.

Givet den markant lägre väntade direktavkastningen och de generellt högre konjunkturriskerna i verkstad och banker, jämfört med teleoperatörerna, ligger det närmast till hands att dra slutsatsen att börsen har positionerat sig för en konjunkturuppgång under nästa år. Om börsen vore ett rent spel på den låga räntan skulle högutdelarna annars vara favoriter.

I SME Direkts prognossammanställningar har vi emellertid svårt att hitta bevis för att aktieanalytikerna har växlat in på det mer optimistiska spåret. Inom verkstadssektorn har prognoserna på såväl försäljning som nettovinster justerats ned kontinuerligt på både 2012, 2013 och 2014 sedan i juni. Nedrevideringarna har varit markanta efter niomånadersrapporterna.

Räknat från halvårsskiftet innan halvårsrapporterna har verkstadssektorns ackumulerade vinstprognos till och med idag justerats ned med 10 procent på 2012, 14 procent på 2013 och 9 procet på 2014. Då ska vi komma ihåg att SKF:s vinstvarning kom en månad tidigare och redan hade hunnit trycka ned förväntningarna en del.

Det behöver inte innebära att börsen har fel. Som grupp betraktat är det inte ovanligt att aktieanalytikerna är tvåa på pucken och överskattar såväl hög- som lågkonjunkturer. Efter en dipp tidigare under hösten har det nu kommit mer uppmuntrande makrosignaler, från såväl Kina, USA som Tyskland.

Antar marknaden att det sedan länge emotsedda kinesiska stimulanspaketet sparkar igång nu när inflationen är dämpad och diktaturen har bytt ansikte i partitoppen kan börsen få rätt med accelererad konjunkturoptimism som följd.

Vi bör dock tänka oss för när det gäller bankerna. I Sverige har de lägre räntorna använts mer till amortering än konsumtion. De låga räntorna pressar räntenettot. Hushållens låga finansaktivitet håller tillbaka transaktionsnettot.  Efterfrågan på krediter är generellt sett låg. Kraven på säkerheter har stigit. Storbankerna pressas från flera håll på - samtidigt som politikerna höstar in retoriska poäng på att kritisera dagens höga vinster i systemet.

Trots det har de ackumulerade vinstprognoserna i banksektorn justerats upp kontinuerligt under året. Fortfarande finns det positiva psykologiska effekter att hämta i sektorn på exempelvis en spansk ansökan om EU-stöd och en politisk lösning kring USA:s budgetstup. Förbättras konjunkturutsikterna av förnyad tillväxtoptimism i både Kina och USA kommer det naturligtvis också gynna bankerna, men man bör inte glömma bort att det finns hot mot storbankernas vinstnivåer och vänder investerarna till tydligt positiva finns det större potential att hitta i mindre banker som tagit mycket stryk de senaste månaderna.

Sammanfattar vi vår börssyn för december månad vill vi inte ducka för de hot som finns därute men inte heller förringa möjligheterna. Risker finns alltjämt i bolag med stor kontinentaleuropeisk exponering medan de som är exponerade mot Kina och USA kan gynnas av politiska beslut närmaste tiden.

Är man orolig för utvecklingen anser vi att högutdelande aktier är attraktiva eftersom utdelningarna i sig innebär en kudde i en stökig marknad ¿ trots att strategin inte har överavkastat hittills under året. Slutligen ser vi ingen anledning att överge små och medelstora bolag nu när de halkat efter så mycket. Vid ett bättre konjunkturscenario räknar vi med att de ska hämta ikapp tappet mot stora bolag och om de stora institutionerna allokerar sig bort från börsen är det storbolagen som drabbas först.