Debatten kring fondernas avgifter går i vågor. Den är som högst under, eller framför allt efter, perioder av dålig börsutveckling, medan den i princip är obefintlig när börsen går bra. Därför har det inte riktats så mycket kritik mot fondernas avgifter de senaste tre åren.

För det är främst kritik som riktas mot avgifterna. Den gängse uppfattningen, framför allt i medierna, är dels att avgifterna är för höga, dels att fonder som tar ut höga avgifter inte levererar högre avkastning, utan snarare tvärt om. Rekommendationerna har därför varit att man bör välja de fonder som har lägst förvaltningsarvode.

En stor undersökning som Placera Nu har gjort av knappt 1 000 aktiefonder inom olika kategorier över de senaste tre, fem och tio åren visar att den andra uppfattningen sannolikt är en missuppfattning.

På ett sätt är det begripligt att så många håller sig till den gängse uppfattningen. Den är både populistisk och politiskt korrekt. Dessutom går den att förankra den i den finansiella teorin, om än i en väldigt förenklad och dessvärre felaktig form, vilket gör att den vinner många anhängare.

En förenklad form av den förenklade teorin säger att all kurspåverkande information redan är inbakad i aktiekurserna. Aktiemarknaden bevakas av så många människor som följer bolagen och kan så mycket om dem så att ingen vet mer av värde än någon annan. Därför kan ingen tjäna något extra genom att analysera bolagen, och en portfölj av aktier kommer att följa index. På finansiellt fikonspråk heter det att markanden är starkt effektiv. Lågavgiftsförespråkarna menar då att fondernas avgifter blir avgörande, och därför ger fonder med låga avgifter högre avkastning än fonder med högre avgifter.

Teori är teori och praktik är något helt annat. För de flesta aktieintresserade framstår det som en självklarhet att marknaden inte är starkt effektiv på det sätt som teorin menar, utan att de som gör sin hemläxa eller analys bäst kan vinna fördelar framför andra. Och när det gäller fondförvaltare så påverkas inte de av storleken på förvaltningsavgifterna.

Resultaten av Placera Nu:s undersökning är mycket intressanta. Vi har gått igenom cirka 1 000 fonder i sex olika kategorier med aktiefonder USA, Globalt, Europa, Sverige, Asien (exklusive Japan), och Japan. Vi har bara valt fondkategorier med många fonder för att få ett stort urval. I undersökningen ingår 227 USA-fonder, 210 Globalfonder, 244 Europafonder, 100 Sverigefonder, 89 Asien x-Japanfonder och 119 Japanfonder.

Vi har delat upp fonderna i fyra grupper baserat på det årliga förvaltningsarvodet:

Grupp ett: < 0,5 procent.

Grupp två: 0,51-1,0 procent.

Grupp tre: 1,1-1,5 procent.

Grupp fyra: > 1,5 procent.

För att ta reda på hur fonderna i grupperna har klarat sig har vi beräknat deras genomsnittliga avkastning i förhållande till index, mätt som den genomsnittliga avkastningen för samtliga fonder i de aktuella kategorierna under perioderna 3, 5 och 10 år.

Summerar vi skillnaderna så är det tydligt att de billigaste fonderna ger en sämre genomsnittlig avkastning än de dyraste. De fonder som kostar 0,5 procent eller mindre gick i genomsnitt drygt 1,8 procent sämre per år än index. Motsvarande siffra för de fonder med en avgift mellan 0,51 procent till 1 procent och 1,1 till 1,5 procent var +0,2 procent respektive lika som index i procent per år.

Det var bara de dyraste fonderna, med ett förvaltningsarvode över 1,51 procent, som gav en positiv avkastning jämfört med index. Summan under de tre perioderna slutade på plus 0,3 procent per år, se tabellen:

Av detta kan vi dra följande slutsatser: Avgifterna har mindre betydelse än vad lågavgiftsförespråkarna hävdar. Den som enbart väljer fonder efter lägstaprismetoden gör sannolikt en sämre investering än de som försöker hitta bra fonder och är villiga att betala för god förvaltning.

Till de fonder som har lägst avgift hör indexfonderna. Men har man bestämt sig för att välja en indexfond ska man välja den med lägst avgift, förutsatt att de följer samma index. Likaså ska man välja den billigaste när det kommer till korta svenska räntefonder. Där har förvaltarna få alternativ att placera på för att skilja sig från sina konkurrenter.

Antalet fonder med lite högre avgifter är många fler, och spridningen i avkastning är större bland dem. Därför är det viktigt att försöka skilja agnarna från vetet genom noggranna jämförelser och analys.

Resultaten skiljer sig

mellan olika fondkategorier. De närmaste dagarna kommer Placera Nu att publicera resultatet av jämförelsen av avgifter mot avkastning inom sex olika fondkategorier: Sverige, Europa, USA, Globalt, Japan och Asien utom Japan.

Tillägg till artikeln:

För att undvika missförstånd mellan ackumulerad och årsvis avkastning har vi ändrat i tabellerna och visar nu bara avkastningssiffror i årstakt. / JS