Det framgår av protokollet från Riksbankens penningpolitiska möte den 1 september, som publicerades på onsdagen.

Riksbanken höjde den 2 september reporäntan med 25 punkter till 0,75 procent. Riksbankchef Stefan Ingves bedömde att ökande export, konsumtion och investeringar bedöms bidra till högre BNP-tillväxt i Sverige än i euroområdet under hela prognosperioden.

"Sverige drabbades sent av den globala nedgången och gjorde det i ett läge med en i olika avseenden stark ekonomi. Med de förutsättningarna är det rimligt att återhämtningen i Sverige går fortare och är starkare än på annat håll. Det är sålunda rimligt att Sverige har en högre styrränta jämfört med länder med problem", sade Stefan Ingves.

Stefan Ingves ansåg det inte heller finnas någon anledning att vid Riksbanksmötets tidpunkt ändra räntebanan, eftersom det inte fanns tillräckligt med information att fatta ett sådant beslut.

Men alla höll inte med.

Vice Riksbankschefen Lars EO Svensson reserverade sig mot räntebeslutet samt mot räntebanan i den penningpolitiska uppföljningen. Han förordade att reporäntan skulle lämnas oförändrad på 0,50 procent samt en låg räntebana där reporäntan gradvis höjs till 1,75 procent i slutet av prognosperioden.

Enligt Lars EO Svensson skulle den av majoriteten antagna räntebanan, om den får trovärdighet och "inkorporeras i marknadsförväntningarna", medföra en "kraftig åtstramning" av den nuvarande faktiska penningpolitiken "med en kraftig höjning av marknadsräntor med längre löptid och en kraftig kronförstärkning, vilket skulle sänka den redan låga KPIF-inflationen och höja den redan höga arbetslösheten under prognosperioden"

Han befarade att en så "drastisk åtstramning" av penningpolitiken skulle "strypa" den nuvarande goda tillväxten och återhämtningen i den svenska ekonomin.

"Är detta rimligt? Den faktiska penningpolitiken enligt marknadsförväntningarna, verkar inte den mer lämplig i detta läge?", frågade sig Lars EO Svensson, som tillade att en ökad ränteskillnad mot utlandet skulle åtföljas av en "kraftig kronförstärkning" som minskar inflationen ytterligare och samtidigt drabba exportindustrin.

Svensson sade att om inflations- och resursutnyttjandeprognosen båda ligger för lågt så kan måluppfyllelsen för båda förbättras om penningpolitiken görs mer expansiv, och han upprepade många av de argument han framfört vid de penningpolitiska mötena tidigare i år.

Dessutom redovisade han en egen preliminär analys av skillnaden mellan marknadens ränteförväntningar och Riksbankens räntebana, och mannen som tidigare helt dömt ut marknadsaktörers förmåga att bedöma hur reporäntan ska utvecklas gör nu helt om.

"Slutsatsen var att marknaden har rätt och Riksbanken har fel när det gäller nivån på räntebanan framöver. Hela reporäntebanan bör skiftas ner till en nivå ungefär motsvarande marknadsförväntningarna", var Lars EO Svenssons bedömning, enligt protokollet.

Svensson påminde vidare om att han tidigare sagt att ett skift i reporäntebanan på 25 punkter i fyra kvartal skulle motsvara cirka 16.000 jobb, förlorade eller räddade beroende på om det gäller en höjning eller sänkning av räntebanan. Nu handlar det om mer än 100 punkter i mer än 12 kvartal noterade Lars EO Svensson, med en förhoppning om att detta samband inte är linjärt.

Vice Riksbankschefen Carolina Ekholm reserverade sig också mot räntebanan och förordade en "flackare reporäntebana med en reporänta vid slutet av prognoshorisonten som ligger någon procentenhet lägre än i den beslutade räntebanan".

Hennes huvudsakliga motiv var att en svagare utveckling i omvärlden kan förväntas dra ned tillväxt och inflation också i Sverige längre fram. Därmed skulle en långsammare höjning av reporäntan leda till att inflationen hamnar närmare målet och att resursutnyttjandet hamnar närmare vad som är normalt.