Eurokursen är viktig för svensk exportindustri, inte bara för att euroområdet är en stor marknad utan lika mycket därför att euroländer som Tyskland och Finland har en exportindustri som i hög grad konkurrerar med den svenska. Det handlar således inte bara om möjlighet att kunna sälja till euroområdet utan att också konkurrera med eurobaserade företag på andra marknader.

I hela 14 kvartal i rad har kronan stärkts mot euron jämfört med motsvarande kvartal ett år tidigare. På senare tid har dock mönstret brutits.

Men kronförsvagningen kvartal mot kvartal är ännu inte riktigt i hamn. Hittills under andra kvartalet ligger genomsnittskursen på ungefär 8,53 kronor för en euro. Jämfört med snittet för andra kvartalet 2012 på 8,91 kronor innebär det en förstärkning på 4 procent. Om däremot dagens nivå på kronan står sig under tredje kvartalet kommer det att innebära det första kvartalet med starkare euro mot kronan på mycket länge.

Den röda linjen i grafen visar genomsnittspriset för en euro kvartal för kvartal sedan 2009. För det innevarande andra kvartalet i år saknas ännu tre veckor. Uppgången i slutet av den röda linjen är en extrapolering där vi antar att dagens nivå står sig under kommande tredje kvartal. (Nedåtgående linje betyder starkare krona.)

De blå staplarna visar den procentuella förändringen av genomsnittskursen på euron jämfört med samma kvartal ett år tidigare - alltså den jämförelseperiod som vi normalt använder när vi jämför börsbolagens kvartalsutfall.

Under första kvartalet 2009 kostade en euro i snitt 10,94 kronor, vilket innebar en försvagning på 14 procent jämfört med första kvartalet 2008 då en euro kostade i snitt 9,39 kronor. För exportindustrin var det plåster på såren när världsekonomin krisade. Utländska intäkter och vinster såg betydligt bättre ut när de redovisades i kronor.

I diagrammet framgår att under 2009 försvagades kronan samtliga kvartal jämfört med samma kvartal året innan men att det sedan var slut på valutamedvinden. Sedan 2010 fram till och med idag har kronan, kvartal mot kvartal, kontinuerligt stärkts mot euron.

Bland vinnarna på valutautvecklingen finns naturligtvis de som har produktion i Sverige och försäljning i euroområdet. Bland de riktigt stora företagen är ofta produktionen utspridd i olika länder och kontinenter. Dessutom arbetar de ofta med valutasäkringar som innebär att effekterna av valutaförändringar inte slår igenom så snabbt.

Bland mindre företag som inte har betydande produktion utomlands blir emellertid valutaeffekterna tydligare. Exempelvis Xano Industri har 80 procent av sin tillverkning i Sverige. Än större är påverkan på sågverksföretag som exempelvis Bergs Timber och Rörvik Timber. De köper svensk råvara men möter konkurrens av importerat timmer samtidigt som deras exportmöjligheter begränsas när kronan är stark.

Sedan har vi ett antal företag som redovisar i euro där det omvända gäller; som Hexagon, Unibet och Oriflame. Effekten av en svagare svensk krona syns inte mycket av förrän utdelningen betalas ut och, växlad till svenska kronor, stiger mer än vad företagen redovisar.

Man ska dock inte glömma bort dollarn i sammanhanget. Många svenska företag köper och säljer varor som noteras i dollar och mot den har den svenska kronan tvärtom stärkts tre kvartal i rad, jämfört med motsvarande kvartal ett år tidigare.