Visserligen skruvade Konjunkturinstitutet (KI), precis som man själva redan tidigare indikerat, upp sin tillväxtprognos för de kommande åren när de på onsdagen presenterade sin nya prognos. Uppjusteringen var dock marginell jämfört med den tidigare bedömningen och KI räknar nu med att den svenska tillväxten i år landar på 1,3 procent för att stiga till 2,3 procent 2014.

Det är inga tillväxttal att yvas över och arbetslösheten väntas därmed ligga kvar och stampa på dagens nivåer på lite drygt åtta procent.

Det råder dessutom viss tveksamhet kring hur stark vändningen uppåt för svensk ekonomi i realiteten är, för samtidigt släppte KI sin senaste konjunkturbarometer som är en enkätundersökning av tillståndet hos företag och hushåll. Och resultaten var en besvikelse. Barometerindikatorn steg med måttliga 0,3 enheter till 95,1 och därmed ligger indikatorn fortfarande en bra bit under det historiska genomsnittet på 100.

Att industrin fortsätter att ha det trögt bekräftas dessutom av att konfidensindikatorn för industrin bara steg med en enhet och i mars landar på -10, även det en bra bit under det historiska genomsnittet. Att dagens konjunkturbarometer för det exporttunga EMU-området dessutom sjönk mer än väntat väcker frågan om det kan ske en mer markant förbättring i närtid för svensk exportindustri.

Hoppet får istället ställas till hushållens konsumtionslust och där ser siffrorna lite bättre ut. Dels steg hushållens konfidensindikator med närmare fyra enheter till 2,8, dels fick vi se starka detaljhandelssiffror för februari från SCB. Försäljningen i detaljhandeln steg med 3,5 procent i årstakt och slog därmed analytikernas förväntningar med råge.

Det är också främst till hushållen som KI ställer sitt hopp när det gäller tillväxten framöver. Därför är det kanske inte så förvånande att prognoschefen Jesper Hansson efterlyser ytterligare och snabba räntesänkningar från Riksbankens sida, även om KI i sin officiella prognos inte räknar med några nya räntesänkningar från dagens styrräntenivå på 1,0 procent. Men som Hansson säger så "finns alla argument för en räntesänkning fortfarande kvar".

Och det är väl här man kan börja ha lite invändningar mot KI:s bedömningar av svensk ekonomi framöver.

KI räknar med att Riksbanken börjar höja sin styrränta först mot slutet av 2014, vilket givetvis skulle hålla uppe shoppningviljan. En betydande del av konsumtionsutrymmet ska i sin tur skapas av att hushållen ska minska på sitt sparande. Och även om KI inte gör någon prognos över hushållens skuldsättning så är väl andra sidan av det myntet att även skuldsättningen riskerar att ta förnyad fart. En liten indikation på att skuldsättningen kan ta ny fart fick vi dessutom redan i dagens siffror från SCB där det konstateras att den årliga tillväxtakten i hushållsutlåningen steg från 4,5 procent i januari till 4,6 procent i februari.

Givet att riksbanksledningen så tydligt ökat sitt fokus på hushållens skuldsättning skulle en fortsatt stigande tillväxt i utlåningen mycket väl kunna trigga en betydligt tidigare räntehöjning än KI räknar med.

Problemet är ingen tycks veta hur riksbanksledningen egentligen resonerar och KI kan inte sprida något ljust över detta heller. Istället efterlyser KI en mer djupgående analys av hur hushållens skuldsättning ser ut på hushållsnivå för att man ska kunna utröna hur allvarlig situationen med skuldsättningen egentligen är.

En annan av käpphästarna i KI:s bedömning är att regeringen redan i närtid ställs inför problemet att statsfinanserna inte når överskottsmålet, i alla fall inte utan åtgärder.

Den pensionsbomb med stigande försörjningsbörda för den arbetande befolkningen som det redan talats om i decennier har nu börjat slå till. KI räknar därför med att skatterna behöver börja höjas efter 2014, i alla fall om regeringen vill behålla nuvarande nivå på sina åtaganden. En möjlig lösning är att överskottsmålet i de offentliga statsfinanserna, som idag ligger på en procent av BNP över en konjunkturcykel, helt enkelt sänks.

Att det lär bli en het politiskt debatt om behovet av skattehöjningar, inte minst inför nästa års riksdagsval, kan också bidra till att den konsumtionsökning som KI räknar med blir lägre än i prognoserna. Enligt KI ska konsumtionsökningarna framöver ligga på ungefär samma nivå som i mitten av 2000-talet som var en betydligt mer gynnsam tid för både svensk och global ekonomi.

Sammanfattningsvis är det här en försiktig bedömning av KI, framför allt om jämförelsen görs med utvecklingen i svensk ekonomi under större delen av 2000-talet. Indikatorerna ger dessutom KI visst stöd för sin uppjustering av prognoserna.

Men det finns fortfarande betydande frågetecken när det gäller återhämtningen i Europa i stort, Riksbankens framtida räntepolicy och regeringens framtida ställningstaganden i skatte- och utgiftsfrågan. Det gör att vi inte sväljer KI-prognosen med hull och hår, det kan finnas fog för att vara lite mer pessimistisk, även om det på kort sikt ser lite bättre ut för svensk ekonomi.