Bo Becker har doktorerat i finansiell ekonomi vid det ansedda University of Chicago, och är nu lektor på Harvard. Tillsammans med kollegan Todd Milbourn har han undersökt totalt 1,1 miljoner kreditratingar utförda av Moodys, Standard & Poors och Fitch Ratings i USA under perioden 1996-2007.

Resultaten pekar entydigt på att ratingföretagen har gett allt högre kreditvärderingsbetyg under hela perioden. Orsaken till detta är kanske det mest spännande: Det är ökad konkurrens dessa företag emellan som gjort att bedömningarna blivit snällare.

Kreditrating är centralt på finansmarknaden. Det kreditvärderingsbetyg ett storföretag får avgör vilken ränta företaget får betala på sina lån. Allehanda räntebärande värdepapper värderas också. Den ränta ett värdepapper kan ge avgörs av kreditbetyget där skalan löper från som bäst AAA till som sämst D med ett 20-tal steg däremellan. Ju högre betyg desto säkrare är det som värderats.

Betyget AAA anses i det närmaste helt säkert och ges nästan bara till statsobligationer. En obligation med betyget BB och lägre anses ha "junk status", vilket innebär att det finns stor risk för att papperet kan bli värdelöst. Betyget D motsvarar konstaterade betalningssvårigheter.

Många av de företag som vill få en värdering betalar för den medan vissa värderingar görs gratis. Vad som betalas och vad som är gratis bestäms av beställarens storlek och position, samt av marknadsläget för ratingföretagen. De kan göra gratisbedömningar bara för att ta marknadsandel i ett visst segment.

Det var de så kallade strukturerade obligationerna med amerikanska bolån som säkerhet, de mest kända kallas CDO:er, som plötsligt förlorade sina värden och utlöste finanskrisen. Dessa fick i många fall kreditbetyget AAA.

"De tre företagen Moodys, Standard & Poors och Fitch är helt dominerande på den här marknaden. I USA har det ända sedan Enronkraschen 2003 förts en debatt om behovet av att öka konkurrensen för att kreditbedömningarna ska bli mer tillförlitliga. Vi beslöt oss för att testa om konkurrensen verkligen påverkar kreditbedömningarna", säger Bo Becker.

Resultatet av undersökningen visar tvärtom att ju större konkurrrens, desto snällare är ratingföretagen mot beställarna. Därmed blir betygen mindre tillförlitliga.

"Det som hänt sedan 1996 är att Fitch har tagit sig in på marknaden och har ökat sin marknadsandel kraftigt. Våra resultat visar att för varje intervall av 10 procents ökad marknadsandel som Fitch har tagit, så har vart femte kredtibetyg höjts med ett steg, till exempel från B- till B", säger Bo Becker.

Forskarna har dock enbart tittat på företagsobligationer i undersökningen, och inte på de bostadsbaserade obligationer vars plötlisga kollaps ledde fram till finanskrisen. Så har de gjort för att det är i rating av företagsobligationer som konkurrensen ökat på ett tydligt sätt.

"Vår undersökning bevisar inte att det är konkurrensen mellan ratingföretagen som lett fram till finanskrisen. Men på bolånesidan har konkurrensen varit hård hela tiden. Två tredjedelar av ratingföretagens intäkter har kommit därifrån", säger Bo Becker och fortsätter:

"Givet vad vi har fått fram är det därför rimligt att säga att konkurrensen mellan kreditvärderingsföretagen har drivit upp betygen även på bolånepapper. Nu är det i sin tur inte den enda orsaken till finanskrisen, men en bidragande orsak", säger Bo Becker.

Undersökningen har gjort att han reagerar mot debatten i USA där många förespråkar en ökad konkurrens i ratingindustrin för att kreditbetygen ska bli mer tillförlitliga.

"Det varnar vi för. Effekten ser ut att bli precis tvärtom", säger han.

Frågan landar i om det alls är lämpligt att privata företag sköter kreditbedömningen, när konkurrensen ger snedvridande effekter.

"I USA finns ingen som helst opinion för ett förstatligande, eller någon annan form av rating i offentlig regi. Tysklands förbundskansler Angela Merkel har nämnt förslaget att lyfta över kreditrating i Europa till offentlig förvaltning i EU. Men jag vet inte var den frågan står idag", säger Bo Becker.

Själv är han skeptisk till kreditvärdering i offentlig regi.

"Jag tror snarare att man bör minska användningen av kreditbetyg i regleringar och lagstiftning. Det finns en lång rad sådana regler. Till exempel får vissa pensionsförvaltare bara investera i värdeppapper med en viss rating", säger han.

----

Bakgrund

De bolånebaserade obligationer, så kallade CDO, som förorsakat miljardförluster i banker över hela världen, hade som regel kreditbetyget AAA. Orsaken var att detta var värdepapper med blandade bakomliggande tillgångar. En av delarna var statsobligationer medan andra delar utgjordes av bolån från den amerikanska husmarknaden.

Bolånen har var för sig en lägre kreditvärdighet än statspapper, men eftersom man tog in många, från olika delar av landet och från olika riskgrupper, ansågs det helt osannolikt att alla skulle få problem på samma gång. Paketen som helhet bedömdes av ratingföretagen med toppbetyg som följd.

Eftersom räntan är högre på bostadspapper än på statspapper kunde kreativa banker som den nu konkursförsatta Lehman Brothers skapa produkter som kombinerade AAA-betyg med en mycket hög ränta. När finansbubblan kulminerade under 2006 och 2007 togs allt sämre tillgångar in som säkerhet i CDO:erna. Att den amerikanska husmarknden samtidigt var uppblåst till bristningsgränsen var det ingen som såg, eller valde att se, åtminstone inte i bolagens ledningar.

Nyhetsbyrån Bloomberg rapporterade den 22 oktober i år att personal på både Moodys och Standard & Poors internt ifrågasatte värderingarna. I privata mail som personalen skickat till varandra finns formuleringar som att man nu skapat ett "monster", och "låt oss hoppas att vi är rika och har dragit oss tillbaka när det här korthuset faller", samt att "vi har sålt vår själ till djävulen för försäljningens skull".

----

De tre ratingföretagen, Moodys, Standard & Poors och Fitch Ratings, har en nästan hundraårig historia och bildades mellan 1909 och 1916. De är helt dominerande på marknaden. När det gäller Fitch har företagets marknadsandel i USA fördubblats från år 2000 till 2007, enligt Bo Beckers undersökning. Här mäts marknadsandelen i antal ratingar.

Moodys är det enda av bolagen som är direkt noterat på New York-börsen och dämed har tillgängliga kvartalsresultat. Moodys hade en omsättning på 10,5 miljarder kronor under årets första nio månader. Rörelseresultatet blev 4,9 miljarder kronor, vilket var en 32-procentig minskning jämfört med samma period 2007.

Standard & Poors ägs av media- och utbildningsföretaget McGraw-Hill Companies som i sin tur är noterat på New York-börsen. McGraw-Hill äger dessutom tidningen Businessweek samt ett antal tv-kanaler. Företaget uppger att Standard & Poors intäkter i USA föll med 33 procent under det tredje kvartalet i år, jämfört med samma kvartal ifjol.

Fitch Ratings ägs av det franska bolaget Fimalac, noterat på börsen Euronext Paris. Fitch omsatte 4,8 miljarder kronor under det brutna räkenskapsåret 2007-2008 som tog slut den 30 september. Det var en nedgång med 20 procent mot året innan. Huvudägare är fransmannen Marc Ladreit la Lacharriére som har 66 procent av kapitalet och 82 procent av rösterna. Han är dessutom ledamot i styrelsen för det franska kosmetikaföretaget Lóreal.