Vi har kontinuerligt under vintern och våren betonat risken för en sättning på aktiemarknaden som en reaktion på den tidigare så starka börsutvecklingen. Samtidigt har tydligheten minskat om vart den makroekonomiska utvecklingen ska ta vägen.

Redan i februari kunde vi se en ökad volatilitet, slagighet, i kurssättningen vilket är ett säkert tecken på en villrådighet och oro bland placerarna. I det läget varnade vi för en minskad riskbenägenhet i marknaden med efterföljande  för risk för kursnedgångar.

Volatiliteten har därefter stigit ytterligare och från mitten av mars har kurserna sicksackat sig nedåt. I skuggan av den ånyo uppblossade statsskuldkrisen i södra Europa har kapitalflödet till börsen skrumpnat. Nettoinsättningarna i svenska aktiefonder vändes till uttag i mars, och såvitt vi kan tolka signalerna fortsätter den typiska svenska fondköparen att vara försiktig.

Som rekyl eller korrektion betraktat är det dock fortfarande en ganska modest nedåtrörelse vi sett på börsen och index handlas alltjämt över fjolårets stängningsnivåer. Det innebär inte att vi måste se fortsatta kursnedgångar, men att risken fortfarande finns där om exempelvis makrobilden försämras ytterligare eller bankfrossan ökar i södra Europa.

Av de kvartalsrapporter som hittills hunnit komma in är bilden varierad. Bland de konjunkturkänsliga verkstadsbolagen har det varit ömsom vin och ömsom vatten. SKF, Trelleborg och Scania har skruvat upp förväntningarna på den ekonomiska aktiviteten medan de något mer sencykliska Assa Abloy och Alfa Laval inte kunde leva upp till marknadens krav.

Ur ett aktieperspektiv är det problematiskt att samtidigt som bolagen signalerar viss optimism kommer det andra impulser från makrostatistiken. Det har märkts inte minst i de råvarurelaterade företagens aktiekurser där tveksamheter kring den kinesiska utveckling slår hårdast.

Konsekvensen är att vi får positiva kursreaktioner på starka rapporter, men att trenden snabbt vänder när negativa omvärldsfaktorer rapporteras. Den typen av ryckighet i kurssättningen - precis vad vi har sett under april månad - gynnar inte riskvilligheten i marknaden.

Samma sak gäller i bankerna. Från att börsen toppade i mitten av mars har bankerna utvecklats betydligt svagare än övriga marknaden. Efter att tre av fyra storbanker visat sina rapporter är ögonblicksbilden god med anständiga vinster och låga kreditförluster.

Rapporterna speglar dock en stabil hemmamarknad. Hoten mot aktiekurserna i bankerna ligger inte i norra Europa, utan i södra Europas statsskulds- och finanskris.  Här finns skäl att fördjupa sig i Internationella valutafondens färska analys av det europeiska banksystemet.

IMF konstaterar att de stora EU-bankerna står inför en omfattande sanering av sina balansräkningar, liknande det som svenska och finska banker gjorde efter vår finansiella kris i början av 1990-talet. Enligt IMF handlar det om 2,6 biljoner euro eller 7 procent av de totala tillgångarna i de största EU-bankerna som behöver avyttras de närmaste åren. Det kan gälla övertagna fastigheter eller annan perifer verksamhet.

En sådan här forcerad säljaktivitet kommer inte bara kräva tillgång till mycket riskvilligt kapital utan sannolikt också pressa värderingarna på de sålda tillgångarna. Det här kan mycket väl bli nästa års stora tema på börsen. Erfarenheterna från 1990-talets Sverige och Finland visar också att den ekonomiska aktiviteten hämmas under lång tid vid sådana här stålbad.

Med det sagt måste vi konstatera att det inte saknas potential i banksektorn. Om centralbankerna bestämmer sig för att det behövs en ny kapitalinjektion i marknaden kan reaktionen bli mycket positiv i bankaktierna - i alla fall kortsiktigt.

Hälsorelaterade aktier var bästa bransch under den gångna månaden, vilket är helt naturligt givet branschens ickecykliska karaktär. 

Vi har en krass syn på börsen. Så länge osäkerheten kring den globala konjunkturen kvarstår, så länge den europeiska banksektorn har problem och så länge det är en god mylla för politisk populism fortsätter vi att ha en övergripande defensiv syn när det kommer till att välja aktier.

Relativt Stockholmsbörsens balans av olika branscher har vi på vår lista över tio köpvärda aktier valt bolag som drar fördelar av den inhemska svenska utvecklingen. Hemmamarknadsbolag i allmänhet och konsumtionsrelaterade bolag i synnerhet gynnas av dagens svenska klimat med låga räntor, lägre energipriser, stark statsbudget och hygglig sysselsättning.

Därtill favoriserar vi företag med hög utdelningsandel. Grafen nedan är ett försök att visa fördelarna med högutdelande aktier i oroliga tider. Den röda linjen är Stockholmsbörsens OMXSGi-index som inkluderar utdelningar. Den blå linjen är "vanliga" OMXSPI-index utan utdelningar.

Över tiden blir utdelningarna värda mycket. Från inledningen av 2008 till idag ligger skillnaden på 18 procentenheter. Utan utdelningar skulle positionen ligga på minus. Mellan tummen och pekfingret ligger börsens direktavkastning (utdelning/börsvärde) på strax över 3 procent. I april månads lista låg den genomsnittliga direktavkastningen på 4,3 procent.

Defensiva aktieval behöver inte innebära svag avkastning. Listan med tio köpvärda aktier har i snitt stigit 2,3 procent sedan förra  månaden, inklusive återlagda utdelningar. Det är 6,3 procentenheter bättre än övriga börsen (OMXSGI-index, som inkluderar utdelningar).

Det är ett gott bevis för att selektiva aktieval är en fungerande strategi som kan leverera mer än relativ avkastning även om den allmänna börstrenden är nedåtriktad.

För att se maj månads lista över tio köpvärda aktier, klicka här.