Strömmen av svaga svenska konjunktursiffror fortsätter att rulla in. Det allvarligaste tecknet hittills är de höga varselsiffrorna på 10 300 personer för oktober. Det var mer än en fördubbling jämfört med motsvarande månad i fjol.

Än så länge syns dock inte det försämrade arbetsmarknadsläget i arbetslöshetssiffrorna då arbetslösheten i säsongrensade termer faktiskt sjönk något i oktober till 7,7 procent jämfört med 7,8 procent i september. Men relativt snart lär arbetslöshetssiffrorna börja ticka uppåt från en redan i utgångsläget hög nivå.

Det här väcker dessutom frågetecken kring den privata konsumtionen framöver. Det är exempelvis långt ifrån säkert att julhandeln kommer att slå nytt säljrekord som bland annat Handelns Utredningsinstitut (HUI) räknar med. Och det är ju i hög grad hushållen som de flesta hoppas på som konjunkturmotor nu när industrin har de allt kärvare.

Gårdagens usla exportchefsindex från Exportrådet var i det sammanhanget en riktig rysare. Indexet rasade till 43,2, vilket är det svagaste utfallet sedan finanskrisen 2008-2009. Förväntningarna på framtiden är också dystra och det är framför allt utvecklingen i Europa som oroar företagen. Den största negativa omsvängningen har dock skett i synen på Asien och misstanken är väl att det är svagare Kinahandel som spökar.

Inflationen fortsätter dessutom att överraska på nedsidan och landade på låga 0,4 procent i oktober.

Mot den här bakgrunden blir den debatt som förs på Riksbanken om lämplig räntesättning närmast bisarr. Visserligen finns det anledning för alla inblandade att vara uppmärksamma på hushållens höga skuldsättning som Riksbankschefen Stefan Ingves poängterar. Frågan är dock hur lämpligt det är att skjuta in sig på denna när konjunkturen viker ner så kraftigt som den ser ut att göra i dagsläget. Det är mer en fråga som ska aktualiseras när konjunkturen är stark.

Vi tror också att Riksbanken kommer att få vika ner sig när arbetslösheten börjar ticka uppåt. Vilket den lär göra när novembersiffrorna tickar in. Dessutom finns det behov av att lyfta humöret i hushållssektorn för att hålla konsumtionen vid liv. Och en utebliven räntesänkning i december riskerar dessutom att på marginalen lyfta kronan.

En annan ekonomisk-politisk potentat som har all anledning att fundera över tillståndet i svensk ekonomi är vår finansminister Anders Borg. Regeringens BNP-prognos om en svensk tillväxt som i år ska landa på 1,6 procent och nästa år ska stiga till 2,7 procent är alldeles för optimistisk.

Nu är en prognosjustering sannolikt på väg och frågan om finanspolitiska stimulanser kommer att aktualiseras. Behovet finns där men samtidigt med nödvändiga justeringar av BNP-prognoser neråt lär budgetunderskottet i sin tur behöva justeras upp.

Utrymmet för offensiva satsningar lär därmed krympa och då faller ansvaret i hög grad på Riksbanken att stimulera ekonomin. Vi vidhåller därmed vår prognos att styrräntan sjunker ner till 0,75 procent, från dagens 1,25 procent, inom en inte alltför avlägsen framtid. Vår gissning är att vi ligger där redan i februari nästa år.