Det var återigen bister läsning och gott om negativa överraskningar när det svenska inköpschefsindexet för oktober publicerades på torsdagsmorgonen. Indexet sjönk till 43,1 och ligger därmed med bred marginal under det 50-streck som enligt tumregeln markerar gränsen mellan upp- respektive nedgång för industrin. Indexet landade dessutom en bit under analytikernas redan pessimistiska förväntningar om ett index på låga 44,7.

Så här lågt har inte inköpschefsindexet legat sedan finanskrisen 2008-2009, men eftersom dessa värden respresenterar ett närmast extremt tvärstopp för världsekonomin är jämförelser med andra lågkonjunkturer mer relevant. Sett i detta sammanhang sticker dagens inköpschefsindex ut som det lägsta sedan 1995, då mätningarna inleddes. Det slår med viss marginal tidigare bottnar som exempelvis efter IT-kraschen i början av 2000-talet eller lågkonjunkturen i mitten av 1990-talet (se diagram).

Det här är givetvis en mycket oroande utveckling som riskerar att göra redan försiktiga prognoser för svensk ekonomi obsoleta. Det som är extra besvärande är den svaga utvecklingen av exportorderingången där indexet föll till 37,9 och företagens pessimistiska bedömning av orderstockens storlek där indexet sjönk till 38,3. I bägge fallen handlar det om indexnivåer under tidigare lågkonjunkturer, finanskrisen 2008-2009 undantagen.

Företagens produktionsplaner har också skruvats ner ordentligt och fortsatta personalnedskärningar väntas.

Så sammantaget är det en mycket dyster bild av utvecklingen i närtid som industriföretagen målar upp. Företagen tycks ha hamnat i något som, för att använda en dagsaktuell referens, kan betecknas som den perfekta stormen. Den globala efterfrågan dämpas, viktiga exportmarknader är på väg in i eller befinner sig redan i recession och den svenska kronan är osedvanligt stark.

Hoppet om en vändning uppåt får främst ställas till en förbättring av den globala efterfrågan. Kinas inköpschefsindex var i det sammanhanget en liten ljuspunkt när det visade sig ha krupit över 50-strecket när siffrorna publicerades under natten. I oktober landade indexet på 50,2. Dessutom finns det ljuspunkter i amerikansk ekonomi i form av stigande sysselsättning och bättre bostadsmarknad. Vi ser också med stor spänning fram mot eftermiddagens amerikanska inköpschefsindex som väntas landa på 51,2.

Utvecklingen i EMU-området går dessvärre åt andra hållet och de preliminära inköpschefsindex för industrin respektive tjänstesektorn som publicerades i förra veckan pekade med värden på 45,3 respektive 46,2 på fortsatt recession.

I övrigt är det räntesänkningar och en svagare krona som kan bidra till en vändning uppåt. Här finns det dock praktiska begränsningar och en förändrad som marknadssyn som sätter vissa käppar i hjulet.

För att återknyta till tidigare nämnda lågkonjunkturer så fick den svenska ekonomi en ordentlig stimulans när Riksbanken i samband med lågkonjunkturen i mitten av 90-talet på mindre än ett år sänkte styrräntan från 8,9 till 4,1 procent. Den här gången är marginalen nedåt betydligt mer begränsad med en styrränta som redan idag är nere på 1,25 procent.

Efter IT-kraschen och kanske främst som en följd av kollapsen för Ericsson fick vi en kraftig kronförsvagning. Under stora delar av 2001 och 2002 kostade en amerikansk dollar över 10 kronor medan euron pendlade runt 9,50 kronor. I dagsläget handlas valutorna kring 6,70 respektive 8,60 och den kronförsvagning som vi ser efter att dagens inköpschefsindex publicerats är marginell och ser ut att landa kring 3-4 öre mot respektive valuta.

Vi räknar fortsatt med att Riksbanken kommer att behöva sänka räntan ytterligare i december och att kronan på sikt kommer att försvagas, även om nedgången blir begränsad i förhållande till tidigare lågkonjunkturer. Eftersom vi är ett av de få länder som har kvar högsta rating bland kreditvärderingsinstituten så lär aptiten på svenska tillgångar delvis bestå trots svagare tillväxtutsikter.

På konjunktursidan sätter vi därmed vårt främsta hopp till den inhemska efterfrågan som får draghjälp av lägre räntor men troligen också av nya finanspolitiska satsningar framöver.