Bara under årets första kvartal föll fastighetspriserna i Spanien med med över 7 procent som ett genomsnitt. Samtidigt steg det inhemska banksystemets befarade kreditförluster med över 8 procent.

Flera bedömare inom landet gör bedömningen att fastighetsmarknaden ännu inte nått botten och en betydande del av förklaringen ligger i den ohälsosamma symbiosen mellan bankerna och fastighetsbolagen som utvecklats till en krutdurk.

När fastighetsmarknadens kris inleddes för några år sedan valde många banker att refinansiera bolagen genom att ta över fastighetstillgångar. Därmed flyttades risken in i bankernas egen balansräkning.

Hade prisraset varit snabbt övergående hade bankerna stått som vinnare, men det blev tvärtom. I takt med att prisnedgången fortsatt har det grävt stora hål i utlånarnas balansräkningar. Just det faktum att bankerna har rullat problemen framför sig har förstärkt krisen till en nivå som inte längre är hållbar.

Den spanska centralbanken levererade i veckan nya riktlinjer för hur bankerna ska värdera fastigheter. Centralbankens analys av följderna är att bankerna måste reservera 54 miljarder euro motsvarande 480 miljarder kronor för att klara kraven. Genast höjdes kritiska röster som kallade uträkningen för en glädjekalkyl. Spaniens centralbank konstaterade lakoniskt att en del banker kommer få det svårt.

Den stora frågan är dock vilka långsiktiga effekter den här skuldavvecklingen får. Internationella valutafonden, IMF, gör i sin färska Global Financial Stability Report en analys av hur en kommande skuldavvecklingsperiod påverkar ekonomin.

IMF konstaterar att bland de större bankerna inom hela EU-området finns det uttalade planer på att krympa balansräkningarna med totalt 2 biljoner euro till slutet av 2013, cirka 17 700 miljarder kronor.

IMF:s uppskattning är att en fjärdedel kommer att utgöras av minskad utlåning, vilket sannolikt kommer att ha en återhållande effekt på fastighetspriserna i fler länder än Spanien. Återstoden av skuldavvecklingen väntar sig IMF ska komma från försäljning av tillgångar som inte är kärnverksamheter. Exempelvis övertagna fastigheter, kan man anta.

Men sannolikt kommer det att handla om mycket mer än fastigheter. Prismultiplarna på all form av finansiell verksamhet kan mycket väl pressas av en kommande utbudschock på förvaltarorganisationer och liknande.

Samtidigt varnar IMF för att de ekonomiska konsekvenserna av en stor och samordnad skuldaveckling inom EU kan bli stora.  I rapporten beskrivs tre historiska skuldavecklingshändelser i utvecklade ekonomier; Sverige och Finland på 1990-talet samt Japan  kring och efter millennieskiftet.

Erfarenheterna från dessa visar att även om själva bankkrisen "bara" pågick mellan 1991 och 1994 i Sverige och Finland, så var själva skuldavecklingsfasen tio år i Sverige och åtta år i Finland. Under den perioden var den ekonomiska tillväxten väsentligt lägre än under den motsvarande period som föregick krisen.

I det europeiska sammanhanget var det två relativt små ekonomier som löste sina problem i en ekonomisk värld som var betydligt mer stabil än dagens.

Och för den som tror att börsen, med sina normalt 12-18 månaders framåtblickande karaktär, kan fungera som en indikator på institutioners och människors optimism är Madridbörsen väl värd att skärskåda. Under de senaste fem åren har IBEX 35-index backat 51 procent. Medan norra Europas börser andas viss optimism rasade Madridbörsen i veckan till nivåer nära bottennoteringen 2009.

Hus i Portugal istället? Lissabonbörsen har utvecklats ännu sämre än Madridbörsen.