Bland trender värda att notera under den gångna veckan har vi anekdotiska tecken på ökad nervositet i fastighetssektorn, spretiga utfall i konsumentsektorn och fortsatta finansieringsbekymmer bland mindre gruvföretag men en fortsatt hög generell tilltro till aktier som tillgångsslag.

Vi börjar med aktier generellt. Börsens breda OMXSPI-index steg till ny rekordhögsta i veckan. På bara en månad har OMXSPI-index stigit drygt 3 procent. Eller nära 6 procent om man räknar in utdelningarna.

Rapportperioden är i allt väsentligt bakom oss och när Placera gjorde sammanställningen av dels det gångna kvartalet och dels vad bolagen väntar sig av framtiden, så finns det fog för fortsatt optimism. Cykliska branscher som verkstad och gruvor hade överlag ett jobbigt kvartal men det saknades inte tydliga ljusglimtar i de framåtblickande kommentarerna.

Verkstadsbolagens branschindex steg också till ny rekordnotering på torsdagen. Med andra ord bygger dagens börsnivåer på en generell tro på att konjunkturen är på väg tillbaka. Atlas Copco A och Trelleborg B hörde till de aktier i sektorn som betade av nya rekordnoteringar i veckan.

Värmeprodukttillverkaren Nibes är, precis som Electrolux och Husqvarna, ett mer konsumentnära  bolag än exempelvis Atlas Copco och Sandvik. Nibes kvartalsrapport var snäppet bättre än väntat och investerarna frågade sig efteråt om det var köpläge eller inte. Kursen fladdrade upp och ned. 

Noterbart är att det finns en säsongsvariation i både bolagets försäljning och i aktien. Produkterna säljer bra under vinterhalvåret och efterföljande rapporter blir ofta starka.  Normalt är juli en bra månad att köpa Nibe i.

Men den som investerar långsiktigt ska inte stirra sig blind på när bäst tillfälle är att köpa en aktie. Den som köpte Nibe vid introduktionen för snart 17 år sedan har idag en orealiserad värdeökning på drygt 5 200 procent, utdelningar inräknade. 

Vad gäller fastigheterna på börsen så har vi en period av stark utveckling bakom oss, samtidigt som vi ser att allt fler kommer in på börsen.

Fastighetssektorn har firat triumfer i lågräntemiljön. Branschindex har stigit 22 procent senaste halvåret, mer än dubbelt så mycket som börsens breda index.

Hemfosa är ett av de fastighetsbolag som nyligen kommit till börsen. Inför bolaget entré på börsen i mars i år tyckte Placera att det var värt att teckna aktien. Sedan dess har den stigit 19 procent. I veckan uppdaterade Placeras Per Ericsson sin analys och håller fast vid den positiva synen.

D. Carnegie, som gick till First North i början av april, har klättrat 22 procent relativt teckningskursen.

Uppenbarligen börjar en och annan aktör fundera över uthålligheten i hajpen. Fastighetsbolaget Atrium Ljungbergs storägare, Konsumentföreningen Stockholm och familjen Ljungberg, sålde 8 miljoner B-aktier i veckan till en fet underkurs.

Börsens mindre gruvbolag kan tyckas få mycket uppmärksamhet i relation till deras storlek, men konkurshot och räddningsplaner envisas med att dyka upp med jämna mellanrum.

Dannemora Mineralställde in betalningarna på måndagen. Aktien börsstoppades och när den öppnade på tisdagen började den klättra våldsamt. På onsdagen meddelades att förslaget till rekonstruktion godkänts och aktiekursen klättrade vidare. Bolaget har nu säkerställt finansieringen för tre månader.

Att Dannemora har finansiella problem är väl känt, men när aktien nu handlas högre än vad den gjorde före beskedet om betalningsinställelse så bör man kanske ta sig en funderare.

Wiking Mineral, som fick fick till stånd ett offentlig ackord i höstas, tjänar som ett varnande exempel. I november tyckte många investerare att faran verkade vara över och handlade upp aktien från 2 till 12 kronor som högst på fem börsdagar. Nu ett halvår senare är kursen tillbaka kring 2-kronorsstecket. Och för mindre än två månader sedan gick Lappland Goldminers i konkurs.

Nordic Mines räddningsemission har vi skrivit om förr och precis som befarat handlades aktien en smula galet efter att teckningsrätterna skiljdes av. Den som köpte aktien utan rätt till teckning på 8 öre i förra veckan kan nog hålla sig för skratt när kursen nu har halverats.

Och kollegan i guldgruvebranschen, Endomines, hade inte heller en glimrande vecka . Bolaget kvartalsrapport var bister, men mer bister var uppdateringen där  de totala guldreserverna justerades ned 55 procent. Aktien föll 24 procent under veckan.

Bland konsumtionsbolagen utmärkte sig giganten i sällskapet, Hennes & Mauritz, i veckan med en försäljningssiffra för april månad som bäst kan beskrivas som urstark.

Clas Ohlson fortsätter också att visa upp goda ökningstal. Vi som var på Avanza Forum i Globen och hörde vd Klas Balkow måla framtiden i ljusa färger kan konstatera att han än så länge levererar.

VRG tillhörde däremot förlorarna efter kvartalsrapporten förra fredagen som visade röda siffror. Aktien backade 10 procent.

Även Doro fick stryk efter måndagens kvartalsrapport och tappade totalt 11 procent under veckan. Placeras Lars Frick tycker emellertid att det är en intressant aktie för den långsiktige.

Beskedet att Volkswagen har kommit upp i 90 procents acceptans på Scania-budet innebär att bolaget snart är avnoterat.

Availos aktie föll 29 procent i veckan, men räknar man in den avskiljda utdelningen på totalt 25,50 kronor var det i själva verket en av veckans stora kursvinnare.

IP-Onlys bud på nätföretaget på 61 kronor var kanske inte så generöst, det motsvarade en överkurs på 19,6 procent jämfört med måndagens stängningskurs. Storägarna har accepterat budet så sannolikheten att den går igenom är dock hög.

Värt att notera är att Availo delade ut 25,50 kronor per aktie. IP-Onlys bud minskades med lika mycket, vilket ju inte är orimligt. Det blir ju samma pengar som flyter över till ägarna och det var därför aktiekursen föll på fredagen.

Småspararfavoriten Africa Oil redovisade sitt kvartalsresultat vilket fick aktien på fall. För ett prospekteringsföretag som inte har några löpande intäkter är det kanske inte resultatet som sådant som är intressant, snarare storleken på kassan och utfallen i borrningarna. Borresultaten som presenterades var inte enbart positiva, men på fredagen återvände köparna till aktien.

Klicka här för att se listan över veckans vinnare och förlorare på Stockholmsbörsen.

På storbolagens lista, som vi betraktar som en hygglig illustratör av det proffesionella agerandet, så steg 45 aktier under veckan medan 61 sjönk.  

Under veckan publicerade Placera analyser av följande bolag: Meda, Skanska, IAR, Hemfosa, Doro, Moberg Pharma, Kesko, Nibe och JM.

Veckans mest läsat artiklar var "Köpsignal i fastighetsbolag", "Urstarkt för H&M" och "Snart tid för tillväxt".

Och du som föredrar fonder framför aktier kan med fördel läsa Jesper Strandbergs fondcocktail som beskriver hur Bric-fonderna åter hamnat i ropet.

Veckans uttryck är anschluss. Det är ett tyskt ord som kan översättas till anslutning. I vardagligt tal refererar uttrycket till Nazitysklands annektering av Österrike 1938.

För en lyckad annektering krävs någon slags symbolhandling som skapar en känsla av legitimitet och som så småningom leder fram till ett internationellt erkännande av den territoriella kapningen.

I vad som övriga världen betraktades som en parodi på demokratisk process visade lokala val i Ukraina stöd för en russifiering av de östra delarna och Rysslands president Putin förklarade ödmjukt att han "respekterar folkets vilja". Dramaturgin är som hämtad från förspelet till andra världskriget och bär många likheter med Nazitysklands annektering av Österrike.

Men man ska inte för den skull tro att det bara är totalitära stater som hänger sig åt sådant. USA utnyttjade konflikten mellan Mexiko och utbrytarrepubliken Texas till att annektera delstaten 1845.

Polens annektering av östra Tyskland efter andra världskriget (som en dominoeffekt av det föga demokratiska Sovjetunionens annektering av östra Polen och Ostpreussen) skedde med det delvis demokratiska världssamfundets medgivande. När Israel annekterade östra Jerusalem (1967) och Golanhöjderna (1980) så var det en demokrati som agerade.

Att skydda den "egna befolkningen" är ett tacksamt skäl. Efter första världskrigets slut och Tsarrysslands sammanbrott ville 96 procent av ålänningarna att Åland skulle återgå till svensk överhöghet. En svensk expeditionskår landsteg och ögruppen ställdes under svenskt militärt beskydd.

Sveriges regering krävde att en åländsk folkomröstning skulle hållas där frågan om nationell tillhörighet skulle avgöras. Trots att Åland till 100 procent var svenskspråkigt och kulturellt kunde räknas till Roslagen avfärdade den nya finska regeringen kravet. Tvisten avgjordes först 1921 när Nationernas Förbund beslutade att Åland skulle tillhöra Finland.

Politiskt turbulens är en bra spelplan för den som har annekteringsplaner. Att som Putin påstå att det råder inbördeskrig i Ukraina är naturligtvis ett argument skräddarsytt för att ge legitimitet åt en inblandning. Att medvetet destabilisera en region för att få anledning att agera är ett populärt trick i storpolitiken.

Historisk anknytning kan också ge viss legitimitet. Ryssland betraktar Ukrainas huvudstad Kiev som sitt urhem med stöd av Nestorskrönikan. Eftersom Kievriket grundades av svenska utvandrare skulle det vara lika goda (eller usla) skäl för Sverige att göra anspråk på Ryssland.

Ålandsexemplet visar att är man inte en stormakt behöver man stöd från vänner för att lyckas. Den argentinska juntans försök att annektera Falklandsöarna, Sydgeorgien  och Sydsandwichöarna 1982 saknade inte historisk grund, men slutade i ett blodigt krig där britternas stöd från omvärlden fällde avgörandet.

Men när stormakters ambitioner kolliderar krävs mycket diplomati. Den så kallade annekteringskrisen 1908 började med att Österrike-Ungern förklarade att man tänkte annektera Bosnien och Hercegovina. Ryssland, Osmanska riket, Storbritannien, Italien, Serbien, Montenegro, Tyskland och till och med Frankrike hade alla egna intressen i området. Och därmed synpunkter i ämnet.

Ett internationellt stormöte 1909, den så kallade Berlinkongressen, godkände dock annekteringen och lugnet lade sig tillfälligt. Händelsen bidrog i hög grad till första världskriget, så man kan med visst fog tala om ett bedrägligt lugn.  

Alternativet till internationella överenskommelser är att låta tidens tand nöta ned motståndet. Få bråkar numer om Kinas annektering av Tibet. Att britterna själva annekterade Falklandsöarna 1833 i strid med internationell rätt är i dag preskiberat – anser åtminstone britterna.

Storbritannien har också i modern tid sysslat med annektering. Rockall är en liten klippö ute i Atlanten som ligger nordväst om Irland, sydväst om Föröarna och sydöst om Island. 1955 beslutade sig Storbritannien för att ön är brittisk, trots protester från såväl Irland, som Island och Danmark (som Färöarna tillhör).

Den 20 meter höga och i princip nakna klippön har beskrivits som den ensligaste och mest ogästvänliga platsen på jorden och bebos enbart av en mindre mängd sjöfåglar. Britternas intresse för Rockall är naturligtvis inte ornitologiskt utan ekonomiskt. Den som gör anspråk på ön gör också anspråk på de ekonomiska resurserna som döljer sig under havsytan i dess närhet.

Hur upprört världssamfundet än är på Putins och Rysslands agerande i Ukraina är det inget nytt under solen. Vi har sett det förr och vi kommer förmodligen att få se det igen. Ska vi, förutom östra Ukraina, gissa på Transnistrien  eller Sydossetien? Kanske hela Ukraina? Eller varför inte Baltikum och Finland?