Det var ett väntat och ett tämligen oväntat val till nya vice riksbankschefer som riksbanksfullmäktige presenterade idag. Per Jansson är närmast att betrakta som efterträdare till Svante Öberg medan Kerstin af Jochnick ska försöka axla Lars Nybergs mantel.

Om ett av riksbanksfullmäktiges uttalade syften med utnämningen av Per Jansson var att hitta en kandidat med Svante Öbergs erfarenheter så kunde man väl knappast ha hittat en lämpligare kandidat.

Per Jansson har i likhet med Öberg tidigt i karriären arbetat på Riksbanken och dessutom haft chefspositioner på Konjunkturinstitutet - Jansson som prognoschef och Öberg som generaldirektör. Bägge har dessutom varit statssekreterare på finansdepartementet. Öberg under socialdemokratisk regering och Jansson under alliansregeringen.

Så likheterna är många och det är egentligen ganska svårt att invända mot valet av Per Jansson, om man nu sökte den typen av kvalifikationer. Dessutom ska han enligt uppgift vara omtyckt internt på Riksbanken och många där är nog glada att även en intern kandidat kan komma ifråga, för första gången på mycket länge. Så valet är logiskt om än inte särskilt spännande.

Det är givetvis svårt att redan nu placera in honom i skala som hök (benägen till räntehöjningar) eller duva (förordar mjukare räntepolitik). Vi betraktar honom i dagsläget som en av Stefan Ingves handgångna män, framför allt eftersom han rekryterades till posten som chef över Riksbankens penningpolitiska avdelning under Ingves tid som riksbankschef.

Gissar vi rätt har falangen Ingves och Barbro Wickman-Parak därmed fortfarande makten över räntesättningen i och med Ingves utslagsröst i sexmannadirektionen.  Det betyder ytterligare något lägre sannolikhet för en räntesänkning vid decembermötet. 

Betydligt mer förvånade är vi gällande tillsättningen av Kerstin af Jochnick.  Det har ryktats att någon med bred bankerfarenhet alternativt någon före detta eller nuvarande statsekreterare skulle bli aktuell för posten. Att af Jochnick kommer från posten som vd för Svenska Bankföreningen var dock inte riktigt den typen av bankkompetens som vi hade tänkt oss.

Svenska Bankföreningen är ju framför allt att betrakta som en ren lobbyorganisation, och även om det givetvis är positivt att hon har god koll på villkoren för bankföretagande i Sverige, hade vi nog i högre grad prioriterat rent praktiska kunskaper om finansmarknadens funktionssätt om vi fått välja.

Det har länge varit en bristvara i direktionen och nu när Lars Nyberg slutar så försvinner också mycket av den kunskap som faktiskt fanns. Den typ av kunskap gällande finansiell stabilitet som hon kan tillföra tycker vi är väl täckta redan idag.

Det är väl i stort sett ingen som kan placera Kerstin af Jochnick på skalan hök eller duva så det får framtiden utvisa.  Vi får väl också låta framtiden utvisa om hon var rätt rekrytering för tjänsten som förste vice riksbankschef. Men att många på finansmarknaden ser henne, till skillnad från Per Jansson, som ett oskrivet kort ger henne en viss uppförsbacke i starten.

Vi ger också riksbanksfullmäktige underkänt för att de än en gång inte lyckats/velat hitta en kandidat men den breda praktiska kompetens över finansmarknadens funktionssätt som både vi och andra efterlyst vid de senaste tillsättningarna. Där finns ett stort hål att fylla i den nuvarande direktionen.

Det hålet hade mycket väl kunnat fyllas av exempelvis Lars Hörngren på Riksgälden, Jan Häggström på Handelsbanken eller varför inte Cecilia Hermansson på Swedbank.