Rapportsäsongen är över för denna gång. Närmast på tur står boksluten som kommer in efter årsskiftet. Men redan nu bör man kika på vilka bolag som har en hög andel goodwill jämfört med det egna kapitalet på balansräkningen. Goodwillposten kan nämligen i vissa fall få katastrofala följder.

Goodwill är något som diskuteras mycket när man pratar om redovisningsregler och revisorernas ansvar i bolagens kontroll. Det är en post på balansräkningen som man ska ta med en stor nypa salt när man värderar ett bolag. Nedan förklarar jag varför, men först en kort beskrivning.

Goodwill är en immateriell tillgång som uppkommer vid förvärv. Enkelt sagt är det skillnaden mellan förvärvspriset och nettotillgångarna i det förvärvade bolaget. Om ett bolag exempelvis hade 500 Mkr i eget kapital men förvärvas för 800 Mkr så redovisas mellanskillnaden, det vill säga 300 Mkr, som goodwill. Oftast är det i samband med boksluten som man gör årliga prövningarna av detta icke-materiella värde och eventuella nedskrivningar tas mot det egna fria kapitalet, det vill säga det kapital som kan delas ut till aktieägarna.

För att komma fram till om det föreligger nedskrivningsbehov görs beräkning kring nuvärdet av framtida kassaflöden för det köpta bolaget. Här tvingas ledningarna att inte bara göra prognoser för kassaflöden de närmaste åren. De måste också anta en långsiktig tillväxttakt, väga ihop ett avkastningskrav av riskfri ränta och ett avkastningskrav på aktieägarnas kapital (vägd kalkylränta). Och med den räkna tillbaka alla kassaflöden till nutid.

Med andra ord gör bolagen samma värderingsjobb som analytiker, kapitalförvaltare och alla andra som försöker bedöma företagets hela värde. Därefter är det upp till bolagens revisorer att bedöma om dessa antaganden är rimliga eller inte.

Ett problem med detta är att det till största del är subjektiva antaganden som utgör grunden för värderingen av goodwill. Det finns alltså inga direkta mallar att följa. Hur värdet försvaras beror på ledningens och revisorernas tro på antagandena om tillväxt och lönsamhet.

Ledningen sätter sina egna antaganden om tillväxt och lönsamhet i det förvärvade bolaget och när man använder den egna kassan eller tar upp ett stort lån för att finansiera köpet kan man inte riktigt gå till aktieägarna eller banken med pessimistiska eller försiktiga antaganden. Det skulle sällan accepteras och hela affären skulle kunna fallera. Därför är det inte ovanligt att nedskrivningar av goodwill kommer ett par år efter köpet.

Ett skräckexempel är Eniro. Den nye vd:n Johan Lindgren startade sitt jobb med att skriva av 4,3 miljarder kronor av Eniros goodwill som till största del härrör från Findexa-köpet som gjordes 2005 för 10,6 miljarder kronor.

Den ursprungliga goodwillposten låg dessförinnan på 13,7 miljarder kronor. Att ett bolag som Eniro helt plötsligt bedömer att nästan en tredjedel av bolagets tillgångar är värdelösa är en katastrof och ett misslyckande för hela goodwillredovisningen. Det raderade nästan hela Eniros egna kapital.

Det som är ännu mer skrämmande är att styrelsen och revisorerna skrev under årsredovisningen ett halvår tidigare och godkände då det faktum att goodwillposten var värd drygt 30 procent mer.

Ett annat exempel är Swedbank som bokfört en goodwill på cirka 11 miljarder som är relaterad till den baltiska verksamheten där man på allvar gick in 2005. Mellan 2005-2010 gjorde Swedbank en vinst före skatt på 1 miljarder kronor i Baltikum, medan förlusterna de senaste två åren uppgår till närmare 12 miljarder kronor från samma verksamhet. Ändå har styrelsen inte skrivit ner något värde av posten. Konkurrenten SEB gjorde en annan bedömning av läget i Baltikum och skrev av en del av sin goodwill. Är inte det lite märkligt?

Det finns en rad bolag på börsen där goodwillposterna är så pass stora att en nedskrivning av dessa skulle framtvinga en nyemission. Några av dem listar vi här intill. I flera av dessa bolag ligger goodwill-värdet betydligt högre än det egna kapitalet. Eniro är fortfarande etta på listan, med en goodwill som är mer än fem gånger så stor som det egna kapitalet.

Slutsatsen är att man bör vara väldigt försiktig med den typen av bolag, i alla fall så länge som nuvarande diffusa regler gäller för en av balansräkningens viktigaste poster. På sikt bör man dock fråga sig om det inte är bättre att återgå till årliga avskrivningar på goodwillposter igen.