Den 1 juni 2016 införde Finansinspektionen nya regler för de som tog nya bostadslån. Syftet var att minska den makroekonomiska sårbarhet som hushåll med höga bostadslån utgör.
De nya bestämmelserna innebar att…
…bostadslånet inte fick uppgå till mer än 85 procent av bostadens värde.
…att en belåningsgrad över 70 procent gjorde att man var tvungen att amortera 2 procent av lånet per år.
…att de med en belåningsgrad mellan 50 och 70 procent var tvungna att amortera 1 procent av lånet per år.
Sedan 2018 gäller även att ytterligare 1 procent av lånet måste amorteras om lånet överstiger 4,5 gånger årsinkomsten.
I och med de nya reglerna bestämdes att omvärderingar av bostaden med syftet att sänka sin belåningsgrad endast fick göras som mest var femte år. Och det är alltså dessa första fem år som nu passerat, varav det var över ett år när amorteringsfrihet gällde för alla som ansökte när corona slog till.
Men är det inte bra att amortera?
Att amortera på bolånet eller inte – det är frågan. Som vanligt är svaret ”det beror på”. Det finns en mentalitet bland vissa att man alltid ska försöka uppnå så låg belöning som möjligt – men det är inte säkert att det är det som är mest ekonomiskt – eller ens det som minskar risken i din ekonomi mest.
Huruvida amortering är klokt eller inte får var och en bestämma själv. En tumregel är att det åtminstone aldrig är en god idé att amortera på ditt bolån om du har andra lån som är dyrare, det vill säga billån eller konsumtionslån, eftersom det då är bättre att amortera av dessa först.
Det är också bättre att spara ihop en buffert om en sådan inte finns i händelse av oförutsedda utgifter eller utebliven inkomst.
Är din bostad högt belånad är det förstås också ett bra skäl till att amortera, men då rör denna artikel inte riktigt dig, eftersom det handlar om att en omvärdering av huset ska göra att din belåningsgrad sänks.
Börjar du närma dig pensionsåldern ska du verkligen ta dig en funderare på ifall du ska amortera och i stället använda pengarna till att bygga ett sparkapital, eftersom det blir rejält mycket svårare att få lån det år du fyller 60.
Rent ekonomiskt och om man ser till hur det sett ut de senaste decennierna så lönar det sig inte att amortera, men då gäller det att alternativet är ett sparande i en billig aktiefond eller en bred aktieportfölj.
Den inflation vi har nu talar heller inte för att amortera eftersom värdet på lånen minskar när inflationen är hög. Å andra sidan kan man argumentera för att passa på att amortera nu när räntorna är låga för att skydda sig mot räntehöjningar i framtiden.
Ett alternativ som i alla fall historiskt varit ekonomiskt smart är att ”låtsasamortera”. Det vill säga att den som har en hyfsat låg belåning på sin bostad sparar på ett särskilt ”amorteringskonto” i ett fond- eller aktiesparande och sedan när det passar eller vid behov amorterar en klumpsumma där avkastningen gjort att amorteringen blev större än om den hade skett månadsvis.
Fördelen med detta är som man brukar säga att ”man inte kan äta av väggarna”, det vill säga att om du av någon anledning behöver dina pengar, så är de inte låsta i huset.
Den som saknar god disciplin i sin ekonomi bör amortera då alternativet, att konsumera för pengarna, är dåligt. Det gäller så länge du har mat på bordet och kläder på kroppen, förstås.
Räkneexempel: Omvärdering av villa
Anders och Bonnie köpte en villa hösten 2016. Den kostade 6 000 000 kr och de hade en kontantinsats på 1 000 000 kr. Således blev deras belåningsgrad 83 procent och de behöver amortera 2 procent av lånebeloppet varje år, vilket är 8 333 kr per månad. (5 000 000 × 0,02 = 100 000 / 12 = 8 333)
Eftersom Anders och Bonnie båda är i 55-årsåldern och vet att de behöver renovera huset om ungefär tio år bestämmer de sig för att värdera om huset för att sänka sin belåningsgrad och i stället spara till renoveringen.
Då villan ligger i Stockholm och den har haft den genomsnittliga värdeökningen på 55 procent på fem år blir det nya värdet 9 300 000 kr. De har under denna femårsperiod hunnit amortera 500 000 kr. Alltså är skulden i dagsläget 4 500 000. Anders och Bonnie hamnar alltså under 50-procentsgränsen (4 500 000 / 9 300 000 = 48 %).
I stället väljer de att spara motsvarande summa de hittills amorterat eftersom de befarar att de kommer att få svårt att få lån som pensionärer. De sparar alltså sammanlagt 1 000 000 kr (100 000 kr per år och 8 333 kr per månad) de kommande tio åren som med en genomsnittlig avkastning om 8 procent per år blir 1 510 000 kr lite drygt.
Detta är ett förenklat exempel eftersom inte den minskade räntekostnaden för lånet tas med. Men givetvis är det så att den genomsnittliga avkastningen på 8 procent kraftigt överskrider räntekostnaden (även efter skatt) på lånet (vars ränta dessutom är avdragsgill). Detta innebär dock en högre risk, men en belåningsgrad på under 50 procent (givet att bostadsmarknaden från och med nu står still) får ändå anses innebära en ganska låg risk.
Ju mer räntekostnaden närmar sig den förväntade avkastningen på aktiemarknaden, desto större fördel innebär det att amortera.
Här hittar du alla våra aktieanalyser
Här finns alla våra fondanalyser
Här hittar du allt om privatekonomi
Här finns våra makrokommentarer
Här kan du lyssna våra poddar
Här kan du se alla våra tv-inslag
Här hittar du det månatliga strategidokumentet
Här kan du se redaktionens aktieinnnehav
